Ministerrådet har antagit slutsatser om den nionde sammanhållningsrapporten

Den 18 juni antog medlemsländerna i Rådet slutsatser avseende den nionde sammanhållningsrapporten som beskriver läget för EU:s regioner och unionens ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning.

Rapporten som utkommer vart tredje år och vars senaste upplaga publicerades den 27 mars 2024, utgör ett viktigt underlag till debatten om framtidens sammanhållningspolitik, EU:s regionalpolitik. Som tidigare rapporteras av North Sweden visar rapporten att de regionala utvecklingsmedlen har spelat en viktig roll för hållbar utveckling, ökad konkurrenskraft och minskade klyftor i EU:s regioner och medlemsländer. Men den visar också att utvecklingen i många länder varit ojämn och att det krävs vissa omtag för att komma till rätta med problemen samt möta nya utmaningar.   

Goda resultat men fortsatta och nya utmaningar 

Vad säger då medlemsländerna om fynden i rapporten? Inte mycket nytt framkommer genom slutsatserna, utan ministerrådet följer i stora drag rapportens innehåll och bekräftar att politiken har varit lyckad för tillväxt och harmonisering, för stärkandet av den inre marknaden och att den spelat en viktig roll för att motverka effekterna av den senaste tidens kriser.   

Rapporten pekar också på också områden i Europa där utvecklingen varit mindre positiv och på nya och växande utmaningar som behöver hanteras. I slutsatserna betonar ministerrådet vikten av att hantera olika strukturella och nya utmaningar utan att öka nuvarande skillnader inom EU. Dessa utmaningar inkluderar den gröna och digitala omställningen, klimatförändringar, migration, EU:s konkurrenskraft och strategiska oberoende, samt den geopolitiska instabiliteten vid EU:s yttre gränser, med särskild uppmärksamhet på de regioner som påverkas mest av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.  

Oro uttrycks även över de demografiska utmaningarna och de stora socioekonomiska skillnaderna på lokal och regional nivå, där många regioner står inför ekonomisk tillbakagång och så kallade utvecklingsfällor, där regioner som borde vara motorer för sin omgivning, sitter fast i gamla industristrukturer och behöver ges stöd för att utvecklas till en mer modern ekonomi. Det noteras också att eventuella framtida utvidgningar kommer att få konsekvenser för regionalpolitiken. Vilka konsekvenser det handlar om nämns inte, men klart är att det blir mindre regionalstöd att tala om när fler ska dela på kakan.  

En politik under utveckling men också principer att bevara 

Ministerrådet uppmanar EU-kommissionen att överväga sätt att tillhandahålla skräddarsytt stöd till regioner under nästa programperiod för att effektivt bemöta tidigare nämnda utmaningar. Därtill önskas förslag på förenklingsåtgärder som underlättar för mottagare av projektmedel och förvaltande myndigheter.  

I den annars väldigt försiktiga texten är det mest framträdande att ministerrådet vill att EU-kommissionen undersöker hur regionalpolitiken kan göras mer resultatbaserad för att öka effektiviteten och att detta ska undersökas utifrån regionalpolitikens egna erfarenheter men också genom lärdomar från andra EU-instrument. Detta kan ses som en referens till Recovery and Resilience Facility (RRF), som var det stora krispaketet för att starta om Europa efter pandemin, där medlemsstaterna får ta emot medlen när de kunnat uppvisa uppnådda mål och genomförda reformer. Ministerrådet framhåller dock att förslag på ändringar av politiken ska baseras på robusta politiska utvärderingar med särskilt beaktande av gransknings- och kontrollsystemen. Just RRF har fått väldigt hård kritik från den Europeiska revisionsrätten för att det inte riktigt går att följa vart alla pengar har tagit vägen och vilka resultat som uppnåtts med investeringarna.  

Slutligen uppmanas EU-kommissionen att utarbeta förslag som anpassar sammanhållningspolitiken i linje med dess roll som långsiktigt verktyg för regional utveckling, och att förslagen bör bygga på politikens styrkor – delad förvaltning, flernivåstyrning, lokalt förankrad strategi och partnerskapsprincipen – samtidigt som regionernas olika förutsättningar beaktas.   

Ta inte ut segern i förskott 

Sammantaget ger slutsatserna ett stabilt intryck och det kan upplevas som att slutsatserna hade kunnat vara skrivna av regioner istället för medlemsstaterna, då regionalpolitikens betydelse i EU verkligen ges starkt stöd. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att slutsatserna från ministerrådet kommer i en tid när EU-maskineriet inte riktigt dragit igång med framtagandet av kommande långtidsbudget och att det är få aktörer i nuläget som har lagt fram sina kort på bordet om hur de rent konkret vill att nästa långtidsbudget ska se ut. Det är även värt att notera att slutsatserna antogs i slutskedet av Belgiens ordförandeskap, ett federalt land som ser regionalpolitiken som viktig och att övriga medlemsländer därför kan tänkas varit extra tillmötesgående i dessa slutsatser.   

Betyder slutsatserna från ministerrådet att EU:s regionalpolitik fortsätter som vanligt nästa programperiod? Nej, det är alldeles för tidigt att säga. EU-budgeten står inför ett enormt tryck och växande utmaningar, såsom den gröna omställningen, säkerhet, utvidgning, ekonomisk konkurrens och demografiska förändringar. När det samtidigt inte väntas någon ökning av EU-budgeten är det inte konstigt att EU-kommissionen kommer att undersöka sätt att göra budgeten mer effektiv. Det gör att utrymmet för regionalstöd blir mindre och att de kan bli mer centraliserade. Oavsett var det landar kommer det vara viktigt att fortsatta arbeta aktivt för att säkra stöd för att hantera utmaningar och tillvarata möjligheter i norra Sverige, samt för att politiken fortsatt ska utformas genom flernivåsamverkan och samråd med lokala och regionala myndigheter, så att långsiktighet och ett platsbaserat tillvägagångssätt fortsatt utgör grunden i regionalpolitiken.   

Vad händer härnäst?  

Ungern, som inledde sitt ordförandeskap den 1 juli och innehar ordförandeklubban fram till årsskiftet, har aviserat att sammanhållningspolitiken är en av landets prioriteringar under hösten. Nya slutsatser från ministerrådet är därför att vänta innan landet lämnar över ordförandeklubban till Polen.  

I juli 2025 kommer EU-kommissionen att lägga fram förslag på långtidsbudget och med den även förslag över sammanhållningspolitiken.  

Innan förslag på EU:s nästa långtidsbudget presenteras kommer vi att se fortsatta diskussioner, ställningstaganden och rapporter med koppling till framtidens regionalpolitik. Bland annat kommer det under 2025 ske en halvtidsutvärdering av nuvarande programperiod och det blir även viktigt att följa hur EU-kommissionen formeras framöver och vad detta kan innebära för regionalpolitiken.  

/Max Englund   

Läs mer om rådets slutsatser här 

Ta del av den nionde sammanhållningsrapporten här 

Läs North Swedens sammanfattning av sammanhållningsrapporten här 

03 Jul 2024 Regionalpolitik

Regionalpolitik

North Sweden arbetar för att regionens unika förutsättningar ska synas och komma till uttryck i EU:s regionalpolitik. Regionen är EU:s mest glesbefolkade samtidigt som huvudparten av de totalt 900.000 invånarna är bosatta i städerna utmed Östersjökusten vilket skapar utmaningar det regionala tillväxtarbetet. Med hjälp av EU:s regionalpolitik kan norra Sverige överkomma utmaningarna som kommer med extrem gleshet, avstånd till marknader och låg kritisk massa vilket också skapar tillväxt och värden för hela unionen.

Kontaktperson: Mikael Janson

Mer information