EU:s långtidsbudget, den så kallade MFF, Multiannual Financial Framwork, har varit under intensiva diskussioner allt sedan EU-kommissionen lade fram sitt förslag våren 2018 och North Sweden har i tidigare nyheter och återkommande analyser, ”State of Play”, belyst förslagen och förhandlingarna med sina stridslinjer av stor betydelse för EU:s framtida utveckling och norra Sveriges möjligheter.

Minskad total i botten men nya krispengar som toppar upp

I och med Storbritanniens utträde ur EU tappar unionen i storleksordningen 15% av sin budget mot innevarande programperiod 2014–2020 och till det kommer krav på att EU skall ta en ökande roll inom många olika områden, inte minst den gröna omställning som EU-kommissionen lanserade under 2019 och satsningar på digitalisering och innovation för ett mer konkurrenskraftigt Europa.

Det gör att det finns ett behov av tillskott för att täppa de hålen, samtidigt som ett antal av nettobetalarländerna velat hålla ned EU:s budget för att därmed hålla igen på avgiften till EU. Det är framförallt Sverige, Nederländerna, Danmark och Österrike som tillhört de så kallade frugal four, ”snåla fyran”. På andra sidan har många länder försvarat nödvändigheten av en omfattande regionalpolitik och jordbruksstöd som är viktiga tillskott i stora delar av Europa, inklusive regional utveckling och innovationssatsningar av stor betydelse för norra Sverige.

EU av idag motsvarar cirka 1,03% av EU-ländernas samlade bruttonationalinkomst, BNI. Kravet från Sverige är att det skall stanna vid 1%, medan EU-kommissionen menar att bara för att kompensera tappet för Brexit och att kunna bibehålla dagens nivå så krävs en budgetram om 1,16%. Det förslag som lades fram 2018 landade på 1,11% och innebar att de medel som saknas för att upprätthålla dagens nivå tas med hälften neddragningar och hälften tillskott i medlemsavgiften, bland annat genom att helt ta bort Sveriges rabatt på den avgiften. I förhandlingarna har det sedan stannat vid någonstans runt 1,08% under det finska ordförandeskapet hösten 2019 och en fråga om länderna därtill skall acceptera att EU kan ta ut egna skatter för att hantera efterfrågade olika satsningar.

Till det kommer Corona-pandemin som satt hård ekonomisk press på Europa och många länder med särskilt Spanien och Italien i spetsen för att ha drabbats hårt, såväl av Covid-19 i sig, som fallande ekonomier. Mitt under pågående förhandlingar har därmed ytterligare krav rests om en omfattande europeisk samlad giv för att återstarta EU:s ekonomier och genom gemensam upplåning lätta bördan för de mest drabbade länderna. Det är även viktigt för länder som Sverige som är beroende av den inre marknaden och köpkraft runtom i Europa. Det gäller även Tyskland, som i mycket är en ekonomisk motor för hela EU. Det gjorde att Tyskland inför slutförhandlingarna, därtill att vid halvårsskiftet ta på sig rollen som EU:s ordförandeland, insåg stundens allvar och från ett tidigare motstånd kom att tillsammans med Frankrike lägga fram ett förslag om en omfattande ”Coronafond” om 750 miljarder euro att till 2/3 betalas ut som bidrag och 1/3 lån, för att hantera krisen.

”Same, same but different” gav en kompromiss med bara segrare

Inför slutförhandlingen lade EU-kommissionen tillsammans med EU-rådets ordförande, Charles Michell, fram en reviderad budget som i hög grad byggde på det finska ordförandeskapets nivåer och den tysk-franska Coronafonden. Efter fyra dygns intensiva förhandlingar, där alla insåg att beslut var tvunget att fattas för att hinna få allt på plats till årsskiftet och även börja betala ut akuta krismedel omedelbart, plus att hela EU:s trovärdighet stod på spel, kunde så stats- och regeringscheferna enas.

Resultatet var en kompromiss, som alltid i EU, där alla kunde utropa sig som segrare. Sverige fick behålla och rentav utöka sin rabatt på medlemsavgiften, i och med att budgetnivån pressades ned lite ytterligare till cirka 1,05% av EU-ländernas BNI, med i gengäld ett ytterligare mer begränsat återflöde i form av regionalfonder, även om den extra gleshetsallokeringen till norra Sverige låg kvar och rentav höjdes med 33% mot nuvarande nivå. De medlen står idag för drygt hälften av regionalstödet från EU till norra Sverige. Hur de sammantagna effekterna blir är ännu svårt att helt veta och är en fråga om hur Sverige väljer att i sin tur fördela stödet.

Finland, exempelvis, fick ingen rabatt som de inte heller slagits för, men däremot ytterligare 100 miljoner euro till sina nordliga glesbefolkade områden respektive 400 miljoner ytterligare till jordbruket. Överlag var det denna gång ett antal sådana ”godispåsar” till olika länder och regioner för att nå en överenskommelse. Frankrike, Spanien och Italien kunde peka på att EU visade solidaritet genom att utöver den ordinarie budgeten om 1,074 miljarder euro för hela budgetperioden, så lades 750 miljarder till i samlat Coronastöd, även om balansen mellan bidrag och lån justerades till 390 miljarder euro i bidrag och 360 miljarder i lån. Det förstärker det samlade budgetpaketet i inledningen av programperioden då dessa medel avser åren fram till 2023. I rena bidrag motsvarar det en utökad budget med runt 50% genom Coronamedlen, att läggas till den ordinarie budgeten de första åren. Krisfonderna fördelas i sin tur i olika mekanismer som länderna nu skall ta fram handlingsplaner för hur att använda, vilket vi från North Sweden återkommer till vad som berör norra Sverige mer specifikt.

Kontentan blev också att regionalstödet och jordbrukspolitiken i det stora hela stärkte sin andel i den ordinarie långtidsbudgeten, mot tidigare liggande förslag, att fortsatt omfatta runt dryga tredjedelen var av den totala budgetomslutningen. Därmed drogs bland annat forskningsmedlen och klimatinvesteringarna ned för att hantera det. På så vis är det en EU-budget ganska lik den som varit. Det var i och för sig emot Sveriges linje, men Sverige kan peka på att det inom ramen för Coronamiljarderna och en omstart av EU ligger särskilt avsatta potter som sammantaget växlar upp dessa medel till mer i nivå med de ursprungliga förslagen, att fördelas under inledningen av programperioden. Därtill att övriga ordinarie fonder och program, såsom regionalfonderna, ytterligare tydligt öronmärktes för satsningar på innovation och inte minst klimat. Därigenom kan även Sverige peka på framgångar kopplat till att i grunden vara emot Coronabidragen, men att de, när de nu blev, bidrar till grön och innovativ omställning för att återstarta Europa.

”Inget är klart förrän allt är klart” och för det återstår ännu en hel del oklarheter

Det är dock fortfarande tusentals konkreta regleringar och distributionsmekanismer och exakta fördelningar inom de övergripande budgetramarna som skall komma på plats med därtill medbeslutande av Europaparlamentet att förhandlas.

Inte minst sköts det på ett antal principiella frågor som varit av stor vikt för Sverige, genom att de slutgiltiga besluten kring detta skall fortsätta förhandlas. Framförallt dels frågan om att koppla regionalstöd till rättsstatens principer för att förhindra att länder som bryter mot grundläggande demokratiska principer kan få stöd från EU, vilket Sverige vill införa, dels att införa skatter på EU-nivå som Sverige varit emot, där det som kom närmast att införas, men utan några detaljer om hur, var frågan om att inrätta en platsskatt från 2021, med att därtill en koldioxidskatt och digital skatt skall fortsätta utredas. Överlag kvarstår många frågetecken, inklusive den hur faktiska återbetalningen av Coronafondslånen till år 2058 skall hanteras. Nederländerna med kamrater i ”snåla fyran” fick också in nödbromsar i utbetalningarna av krismedlen genom att kunna sätta stopp om det inte går till det som är sagt, vilket återstår att se hur det är tänkt att fungera i praktiken.

Avsikten är att förhandlingarna skall slutföras under hösten med slutgiltiga beslut före årsskiftet. Det mesta är redan känt och mycket redan på plats, men finns alltnog knäckfrågor kvar att hantera.

Europaparlamentet vill också visa sin makt innan allt går i mål. Parlamentet har inget direkt inflytande i budgetnivåerna men väl i regleringarna och kan därtill säga nej till hela budgeten och därmed förhala de beslut som nu fattats av länderna. Det är en maktposition parlamentet aviserat att man kommer att nyttja, men sannolikt i slutändan inte stjälpa hela paketet, som med så stor möda nu ligger på bordet. Det troliga är att parlamentet får ökat inflytande i en del av genomförandet av budgetens olika delar och kommande översyner, inklusive krisfonderna, med påverkan på en del av lagstiftningspaketen. Med det finns ett ramverk på plats att nu arbeta utifrån. Samtidigt gäller devisen lika mycket idag som mantrat var inför denna programperiod: ”Inget är klart förrän allt är klart!”.

Sverige i startgroparna med många fallgropar som andra hunnit passera

Kanske är det än viktigare att också sätta press på nationell nivå för dialog med regionerna om hur EU-medlen skall hanteras. Det finns många frågetecken med en del fallgropar och vanan trogen sker saker och ting i stuprör som inte kommuniceras från svensk sida. Medan länder som Tyskland och Finland sedan länge är klara med sina regionalfondsprogram, så långt det går, är Sverige ännu bara i startgroparna.

Det gör att det också är en fråga om hur överlappningen mellan dagens program och de nya skall se ut när allt inte är på plats förrän in på nästa år. Det finns öppningar från EU för att rulla över nuvarande ordning en tid. Samtidigt, när besluten i EU ändå, som det verkar, kommer att kunna landa under hösten, rentav redan i oktober även om det återstår att se beroende på om Europaparlamentet får några köttstycken i utbyte mot att acceptera ramverken som nu är satta, finns det all anledning att få genomförandet på plats nationellt, i direkt dialog med berörda parter och inte minst regionerna som är det EU-kommissionen också uttryckligen efterfrågar.

Även med en minskning av bidragen från EU på grund av begränsningsregler för mer utvecklade länder som Sverige, som förts in med att därmed kunna få ett återflöde om max 80% av regionalfondmedel från EU jämfört med innevarande period, borde det sammantaget bli mer för regionala insatser. Dels därför att i besluten ligger från tidigare med att EU:s bidragsnivå per projekt inom regionalfond och socialfond i vilket fall minskar med 20% mot idag, till förmån för krav om mer medfinansiering av vikt att för nationell nivå kompensera för, oklart hur det blir med det i dagsläget dock, att sammantaget ändå motsvara dagens nivåer. Dels därför att det tillkommer andra nya fonder och program kopplade till krispaketen samt för grön omställning, som också omfattar Sverige och då särskilt norra Sverige så som EU specificerat det. Det återstår att se hur Sverige tacklar det och hur den samlade bilden blir när det klarnat.

En ny situation i förhandlingen är att, i och med att gränsen för vad som räknas som en utvecklad region höjs från 90% till 100% av EU-snittet i BNI, Sverige för första gången får en region i mellanklassen, en så kallad ”Transition region”, i form av Norra Mellansverige, med följande särskild tilldelning och en högre EU-finansieringsgrad, att se hur det påverkar annat.

Fortsatta analyser, förhandlingar och beslut att följa för norra Sveriges del

I allt detta ligger då extra pengar till norra Sverige i regionalstöd, möjliga satsningar på infrastruktur med Botniska Korridoren från Stockholm och norrut som en del av EU:s stomnätskorridorer och forskningsprioriteringar där norra Sverige kan ta tydliga positioner tillsammans med klimatsmarta lösningar till gagn för hela EU, som ligger i potten att nu slutgiltigt fastställas och därmed att nu noga följa under de kommande månaderna.

I olika nyheter och analyser med början i nu aktuella nyhetsbrev från North Sweden, kommer utfallet och riktningen framåt samt kommande beslut och deras innebörd att belysas inom olika politikområden av vikt för norra Sverige vad gäller olika stödmekanismer och samverkansplattformar, såväl för hela programperioden som de specifika krisfonderna under de närmaste följande åren. Givetvis med fortsatt påverkan från North Sweden och övriga aktörer i norra Sverige för att värna regionens intressen i de återstående slutförhandlingarna.

Läs State of Play från slutförhandlingen i somras

Ta del av rådsslutsatserna från toppmötet i sin helhet

Läs om förhandlingarna om regionalpolitiken i EU

Läs om utfallet för forskning och innovation

/Mikael Janson