Ett underlag för kommande inriktning i EU 

Mario Draghi presenterar ett antal utmaningar i rapporten. De berör specifikt innovations- och teknik utveckling, konkurrenskraft och grön omställning, säkerhetsfrågor, finansiering och investering och EU:s samordning och styrningsprocesser. Rapporten kommer att i många delar vara vägledande för den tillträdande EU-kommissionens inriktning, dels då den beställts av EU-kommissionen under ledning av ordföranden Ursula von der Leyen som fortsätter sitt mandat, dels att hon i sin tur när rapporten efter förseningar lanserades pekat på rapportens betydelse för det fortsatta arbetet med att utveckla EU.  

Stora delar finns redan i de inriktningsdokument som tagits fram för den tillträdande EU-kommissionens mandat. Det gäller även om den utestående frågan om finansiering och ekonomiska prioriteringar som väntas bli en fight mellan länderna i EU. Den är under uppsegling inför nästa EU budgetperiod 2028—2035 och presenteras nästa år av EU-kommissionen för att sedan förhandlas mellan Ministerrådet och Europaparlamentet före beslut senast 2027.  

Mario Draghis budskap vid presentationen av rapporten var att om inte EU agerar nu så står Europeiska Unionen inför en existentiell kris av aldrig tidigare skådat slag. Rapporten samspelar med en rapport som Enrico Letta, också han italiensk statsman, presenterade under våren. Den handlar om utvecklingen av EU:s inre marknad och var beställd av Europeiska Rådet inför antagandet av Rådets strategiska agenda 2024—2029.  

Några huvudpunkter i Draghi-rapporten kan sammanfattas så här:  

Ett nytt landskap för Europa  

Mario Draghi väljer att inleda rapporten med en generell övergripande bild av EU:s ekonomi som beskrivs som mycket konkurrenskraftig, även om Europa sackar efter USA och Kina inom allt fler områden, men som har förutsättningarna för att vara mer effektiv. EU har genom åren fastställt en rad ambitioner för att uppnå en hög nivå av social inkludering, koldioxidneutralitet och ökad geopolitisk relevans, som i sin tur förutsätter en fortsatt stark ekonomisk tillväxt.  

Genom att kombinera ekonomisk integration och social utveckling, har EU minskat den sociala och ekonomiska ojämlikheten dramatiskt. Samhällsstyrning, hälsa, utbildning och miljöskydd har stärkts, vidare lyfts EU som världsledande när det gäller hållbarhets- och miljöstandarder, framsteg mot en cirkulär ekonomi och ambitiösa globala mål för minskade koldioxidutsläpp. Rapporten understryker däremot tydligt att tillväxten i EU har avtagit vilket har skapat tvivel kring Europas förmåga att uppfylla sina ambitioner. EU:s ekonomiska tillväxt har varit ihållande långsammare än USA:s under de senaste två decennierna. Därutöver tillkommer landets protektionistiska mekanismer på senare år, bland annat The Inflation Reduction Act (IRA) som syftar till att skydda den egna industrin genom stora inhemska stöd till grön omställning. Samtidigt lyfts Kinas snabba utveckling. Tidigare har den utvecklingen kunnat matchas från EU:s håll i en lugnare geopolitisk omvärld vilket skapat en stabilitet och mer lika villkor inom världshandeln. 

Med anledning av det nya geopolitiska läget, betonar Draghi EU:s behov av att komma ikapp.. Osäkerhet kring försörjningskapacitet och energiimporter har ställt frågan om EU:s framtid på sin spets. Omställningen och kostnaderna som medföljde EU:s beslut att göra sig av med rysk gasimport har resulterat i mer än ett års tappad BNP-tillväxt samtidigt som man tvingats omfördela enorma skatteintäkter till energisubventioner och byggandet av ny energiinfrastruktur. Draghi anser att EU bör sträva efter att närma sig USA:s exempel när det gäller produktivitetstillväxt och innovation, men att man måste undvika nackdelarna med den amerikanska sociala modellen utan skyddsnät.  

Vidare ser Draghi att EU måste se till att sammanhållningspolitiken för utjämning av regionala skillnader förblir förenlig med strävan mot ökad konkurrenskraft, och lyfter vikten av att inte bara större städer absorberar utvecklingen utan även att landsbygd och mindre orter hänger med.  

Draghi understryker nödvändigheten för Europa att lära sig av de misstag som gjordes under en era av hastig globalisering som skapade beroenden till omvärlden där jobb flyttade till andra länder. 

Europa behöver förbereda sig för en snabbt föränderlig framtid som redan är här och där inte minst Kina slår ut europeiska industrisatsningar med en allt snabbare egen teknikutveckling och omfattande statliga subventioner. 

 EU behöver en koordinerad strategi för egen tillverkningskapacitet.  

Innovation och teknologisk eftersläpning   

Mario Draghi identifierar att EU har ett innovationsgap jämfört med USA och Kina, särskilt inom digital teknik och avancerade teknologier. Draghi menar att det finns flera hinder för innovation i Europa. Marknaderna är fragmenterade, vilket försvårar tillväxt och det saknas tillräcklig finansiering för att skala upp nya innovationer. Dessutom har EU:s industri en mer statisk struktur, där företag själva investerar ungefär hälften så mycket som amerikanska företag. 

Draghi menar att Europa står inför ett akut behov av snabbare produktivitetstillväxt för att upprätthålla hållbar ekonomisk tillväxt, särskilt i ljuset av en ogynnsam demografisk utveckling med en minskande arbetskraft och en åldrande befolkning. Detta skapar stora risker för EU:s ekonomiska framtid. Rapporten betonar att den ökande produktivitetsskillnaden mellan EU och USA främst beror på utvecklingen inom digital teknologi, där Europa riskerar att halka efter. Som ett exempel nämns att cirka 70 procent av de grundläggande artificiell intelligens (AI)-modellerna har utvecklats i USA sedan 2017.  

Trots detta lyfter rapporten fram att Europa  fortfarande har möjlighet att dra nytta av kommande digitala innovationer och utveckling inom områden som clean-tech för den gröna omställningen. För att ta tillvara dessa möjligheter föreslås reformer i EU:s gemensamma ramprogram för forskning och innovation (Horisont Europa). Denna reform skulle innebära att programmet bör fokusera på ett mindre antal prioriterade områden samt öka budgeten för så kallad “disruptiv innovation”. Detta är när nya innovationer och teknologier revolutionerar en hel bransch genom att introducera helt nya tillvägagångssätt. Draghi påpekar också att det Europeiska innovationsrådet (EIC) bör omvandlas enligt amerikansk modell, dock med större budget. Dessutom bör ansökningsprocesserna bli mindre byråkratiska för att ge innovativa företag snabbare tillgång till finansiering. Om dessa reformer genomförs, rekommenderas att EU:s forskningsbudget fördubblas till 200 miljarder euro över en period på sju år.  

Rapporten betonar också vikten av att utveckla EU:s strategi för kompetensutveckling. Draghi menar att EU och dess medlemsstater bör förbättra användningen av data för att kartlägga kompetensgap och anpassa utbildningssystemen till förändrade behov. Detta kräver en revidering av läroplaner för införandet av ett gemensamt certifieringssystem som gör det lättare för arbetsgivare inom EU att förstå och erkännande färdigheter som förvärvats genom utbildning på olika håll. Vidare bör EU:s utbildnings- och kompetensprogram justeras för att säkerställa att tilldelade medel används mer effektivt. För att hantera bristen på kompetenser inom vetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik (STEM) föreslås riktade insatser, inklusive ett nytt tekniskt kompetensutvecklingsprogam. Detta program, som enligt Draghi bör finansieras av EU- kommissionen och medlemsstaterna, ska locka teknikbegåvningar från utanför EU genom att erbjuda stipendier, praktikplatser och en särskild visumordning. 

En gemensam plan för minskade koldioxidutsläpp och konkurrenskraft 

Rapporten framhäver EU:s behov av att kombinera minskade Co2-utsläpp tillsammans med en övergripande strategi för konkurrenskraft. Genom tecknandet av Parisavtalet, en global konvention kopplad till FN:s klimatkonvention (UNFCCC) om åtgärder för att förhindra klimatförändringar, har EU:s medlemsstater tillsammans avtalat om en ambitiös minskning av koldioxidutsläppen. Draghi påvisar att målen om minskade Co2-utsläpp i Europas energisystem betytt en massiv utbyggnad av andra förnybara energikällor. Rapporten understryker att EU är den enda större aktören i världen som har infört regler om betydande kostnader för CO2-utsläpp av stater och aktörer. Hitintills har kostnadsfaktorn varit begränsad eftersom den tunga industriproduktionen till stor del har täckts av gratis utsläppsrätter enligt Emissions Trading Scheme (ETS).  

Dessa utsläppsrätter kommer dock att gradvis fasas ut med införandet av mekanismen för justering av koldioxidgränser (CBAM), vilket i sig öppnar för ökade kortsiktiga kostnader för den europeiska industrin. Draghi framhäver USA:s och Kinas roll och hur EU riskerar att halka efter konkurrensmässigt om inte den gröna given genomförs på ett mer effektivt sätt.  

USA:s Inflation Reduction Act (IRA) riskerar att locka investeringar från EU till USA. Samtidigt betonar Draghi att EU står inför en möjlig avvägning där ett ökat beroende av Kina kan vara den billigaste och mest effektiva vägen för att nå EU:s utsläppsmål, men att Kinas statligt sponsrade konkurrens också utgör ett hot mot EU:s miljöteknik- och fordonsindustri. Draghi lyfter således att EU har goda förutsättningar för att konkurrera, men att det krävs ett ökat helhetstänk och effektivisering kopplat till konkurrenskraft och minskandet av Co2-utsläpp.  

Ökad säkerhet och mindre omvärldsberoenden  

I samband med det nya geopolitiska läget lyfter Draghi behovet av ett paradigmskifte för EU:s säkerhetspolitik. Fred är EU:s första och främsta mål, men Draghi understryker att säkerhetshot ökar och Europa måste förbereda sig. Rapporten betonar behovet av att säkra strategiska värdekedjor för att skydda sig mot både illasinnade och rivaliserande aktörer och betonar behovet av att samordna förmånliga handelsavtal och direktinvesteringar med olika aktörer som är resursrika. Givetvis behöver EU också stärka sin egen tillgång av resurser genom gruvbrytning, återvinning i en samlad EU “återvinningsunion” och tillskapande av nya innovativa material samt förnyelsebar energi som vindkraft och kärnkraft kopplat till de initiativ för kritiska råvaror och kortare tillståndsprocesser som redan tagits. 

Rapporten påvisar nödvändigheten av att EU frigör sig från ryska energileveranser men att samtidigt inte gör sig beroende av vissa aktörer och energikällor. I och med den minskade efterfrågan på rysk gas, har konkurrensen om flytande naturgas (LNG) ökat vilket lett till högre priser. Tillsammans importerar EU mest gas i världen, däremot används inte det som ett inflytande, tvärtom. Draghi menar att EU måste ställa gemensamt högre krav på import av energislag och pressa priser för att skapa stabilitet kring energipriser. Vidare måste EU bygga upp lager inom områden som anses kritiska och därtill utveckla industriella partnerskap för att säkra försörjningen av viktig teknik som en del av den strategiska autonomin.  

Därutöver framgår det i rapporten att försvarsindustrin är för fragmenterad vilket hindrar dess förmåga att producera i stor skala och således lider den av bristande standardisering och interoperabilitet för utrustning. Draghi betonar att detta försvagar Europas förmåga att agera som en sammanhållen kraft. Behovet av synergier mellan konkurrenskraft och säkerhet understryks, där rätt marknadsmix kan möjliggöra EU:s mindre beroende av externa aktörer genom starkare och större egen försvarsindustri, som också driver innovation inom andra områden och därför behöver mer synkronisering mellan forskning inom försvarsindustri och andra sektorer också i EU:s forskningsprogram. Draghi pekar i det sammanhanget också på rymdindustrins potentialer och samspel med försvarsindustri och övrig innovation och för det med dagens fragmentisering behöver mer strategisk uppskalning på EU-nivå. 

Växla upp finansiering och investeringar  

Draghi  belyser att EU står inför stora utmaningar när det gäller att mobilisera finansiering för att nå ekonomiska mål. Det årliga investeringsbehov som krävs för att möta dessa mål uppskattas till mellan 750 och 800 miljarder euro, utöver dagens satsningar. Det motsvarar 4,4–4,7 procent av EU:s BNP, att jämföra med Marshallhjälpen efter andra världskriget som motsvarade mindre än häften av de nivåerna. För att uppnå detta krävs en ökning av investeringsandelen från cirka 22 procent av BNP till 27 procent i EU, vilket innebär att man vänder en långvarig nedgång i investeringsnivåerna.  

Trots att hushållen i EU har stora besparingar, på 1390 miljarder euro, kanaliseras dessa inte effektivt till produktiva investeringar. Draghi menar att det är viktigt att de privata investeringarna som historiskt utgör majoriteten av produktiva investeringarna ökar. För att bygga en verklig kapitalmarknadsunion inom EU föreslår rapporten följande åtgärder; omvandla European Securities and Markets Authority (ESMA) till en gemensam tillsynsmyndighet för alla EU:s värdepappersmarknader, harmonisera insolvenslagstiftningar och minska skattemässiga hinder för investeringar över gränserna. Utöver detta framgår att   det bör skapas gemensam plattform för centrala motparter (CCP) samt en gemensam plattform för värdepappersförvaring (CSD) och även att införa en ny möjlighet att registrera innovationsföretag på EU-nivå med en gemensam EU-lagstiftning att erkännas av alla länder. 

EU bör också enligt rapporten överväga att utfärda gemensamma säkra tillgångar för att underlätta gemensamma investeringsprojekt och integrera kapitalmarknaderna, vilket skulle stärka EU:s finansiella stabilitet och konkurrenskraft. Draghi betonar att genom dessa åtgärder kan EU öka den privata och offentliga finansieringen som behövs för att främja investeringar och stärka den ekonomiska tillväxten i EU. 

Bristande samordning och ineffektiv styrning  

Draghi betonar att EU:s nuvarande institutionella struktur och beslutsfattande processer är för långsamma och splittrade för att möta de strategiska utmaningar som Europa står inför i en globalt konkurrensutsatt miljö. Framgångsrika industriella strategier kräver samordnade insatser inom områden som investeringar, skatter, utbildning, handel och reglering, men EU:s komplexa beslutsregler gör det svårt att genomföra dessa åtgärder effektivt. Rapporten föreslår bland annat en ny samordning för konkurrenskraft, denna ska fokusera på EU:s strategiska prioriteringar, som ska formuleras och antas av Europeiska rådet i början av varje politisk cykel. På så sätt skapas tydligare riktlinjer och målsättningar på EU-nivå.  

Vidare nämns det att varje strategisk prioritering föreslår handlingsplaner med tydliga mål, finansiering och styrning. Planerna ska utvecklas med minimalt byråkratiskt hinder och inkludera medlemsstater, den privata sektorn och tekniska experter. Draghi menar att detta ska underlätta implementeringen och minska regelbördan. Rapporten betonar även vikten av att förenkla EU:s administrativa och reglerande system för att beslutsprocessen ska ske snabbare och därmed öka effektiviteten. Detta skulle innebära en minskning av den genomsnittliga lagstiftningsprocessen som i dagsläget tar cirka 19 månader.  

Rapporten belyser också behovet av att anpassa EU:s institutionella struktur och budgethantering för att bättre kunna uppnå strategiska mål samt vara konkurrenskraftiga globalt. Draghi föreslår att EU:s budget riktas mer effektivt mot offentliga varor som är avgörande för unionens mål, där medlemsstater och den privata sektorn inte helt och hållet kan täcka behoven. Draghi föreslår även ett snabbare beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Om beslut hindras på EU-nivå rekommenderar rapporten att en grupp av likasinnade medlemsstater går ihop för förstärkt samarbete utan att behöva vänta in enighetskravet och därmed agerar på egen hand tills enighet eventuellt kan nås eller regelverken förändrats för mer effektiva beslutsprocesser.  

Draghi vill även se en förenkling och en förbättrad reglering inom EU för att underlätta för företag, och då särskilt små och medelstora företag (SME). Draghi menar att företag ställs inför tre huvudproblem: För det första ska företagen vara i linje med en stor mängd lagstiftning vilket skapar överlappningar och konsekvenser. För det andra har företagen extra belastning vid nationell implementering eftersom medlemsländer ofta lägger på egna krav. Till sist menar Draghi att det ofta läggs en ojämn börda på små och medelstora företag jämfört med stora företag sett till deras mindre förmåga att hantera sådana pålagor. Draghi föreslår förbättringsåtgärder som inkluderar utnämnande av en ny vice ordförande för förenkling inom kommissionen för att effektivisera regleringen, samt att det ska införas en tydlig metod för att kvantifiera kostnaderna av en ny lagstiftning. Utöver detta ska det finnas en mindre utmanande lagstiftning inom sektorer som är utsatta för internationell konkurrens samt så bör den verkställande arbetsgruppen för den inre marknaden (SMET) stärkas i syfte om att säkerställa korrekt implementering av direktiv.  

/ Negin Izadkhah och William Ekelius  

Läs rapporten här

Läs mer om Draghis rapport här

Läs om Enrico Lettas rapport om inre marknaden här

Fotografi: European Union 2024