Efter ett rekordlångt sammanträde som kom att vara över fem dygn, så lyckades EU:s stats-och regeringschefer i Europeiska rådet till sist enas om både en sjuårig budgetram och en ny återhämtningsplan. Sedan EU-kommissionen la fram sitt förslag om ny EU-budget i maj år 2018, så har mycket hunnit förändras och frågan om mer gemensam europeisk finanspolitik intensifierats. Vilket i kombination med utdragna förhandlingar om Storbritanniens utträde, kommit att försvåra och försena budgetförhandlingarna.

Sveriges återflöde och fördelning

För Sveriges del skulle återflödet för EU:s sammanhållningspolitik, det vill säga Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF+), ha blivit ungefär på samma nivå som under nuvarande programperiod. Men det blir nu något mindre på grund av ett återflödestak som Sverige varit med och förhandlat fram för att hålla nere den totala budgetnivån. Taket begränsar Sveriges tilldelning av medel från regionalfonden och socialfonden till 80% av nuvarande stödnivåer. Samtidigt ökar också kravet på egen medfinansiering från 50% till 60%, vilket gör att det blir både mindre och dyrare strukturfondsmedel under kommande programperiod i jämförelse med den pågående.

Men vid sidan om budgeten upprättas nu särskilda stödpaket för ekonomisk återhämtning och grön omställning, framförallt de nya investeringsverktygen REACT-EU och Recovery and Resilience Facility, samt ett extra tillskott till Fonden för rättvis omställning, som på totalen gör att det blir betydligt mer utvecklingskapital från EU om än i andra former än de vi känner till sedan tidigare. På vilket sätt de nya verktygen nu kommer att fungera i praktiken och hur mycket medel det faktiskt rör sig om för olika typer av insatser återstår det att reda ut under höstens förhandlingar som sker i så kallade triologer mellan Europeiska rådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. Sedan är det till sist också upp till nationell nivå själva att avgöra hur man vill fördela strukturfondsmedlen och de nya verktygen mellan de olika programområdena inom Sverige.

Norra Sveriges särställning kvarstår

Sedan Sverige gick med i EU har regionerna i norra Sverige haft en särställning i lagstiftning rörande regler för statsstöd och fördelningsnycklar för EU:s struktur- och investeringsfonder. Ett särskilt undantag och ett särskilt stöd i form av en extra allokering har förhandlats fram för att kompensera för de glesbefolkade områdens särskilda strukturella förutsättningar. Förutom norra Sverige har även norra och östra Finland, samt regioner i EU:s yttre randområden såsom franska Guyana och Azorerna ett särskilt stöd. De senare har dessutom fler undantag, såsom möjligheter att investera i flygplatsinfrastruktur.

Den så kallade extra allokeringen eller gleshetsbonusen som står för drygt hälften av den totala andelen strukturfondsmedel till norra Sverige, är trots det starka stödet i Sveriges och Finlands anslutningsfördrag, inte helt självklar när EU:s budget ska förhandlas.

Tvärtom ifrågasätts ofta särskilda öronmärkningar, vilket ställer höga krav på att i olika sammanhang kunna förklara och försvara hur specifika territoriella utmaningar såsom stora avstånd, gles befolkning och arktiska förhållanden kräver särskilda åtgärder och resurser för att utveckla näringar och samhällen.

När rådslutsatserna till sist tillkännagavs natten till tisdag 21 juli, var det därför säkerligen ett flertal aktörer runtom i norra Sverige och norra Finland som med glädje kunde konstatera att det särskilda stödet inte bara får vara kvar utan dessutom ökar med 33%, från 30 euro per huvud till 40 euro per huvud. Därtill lyckades de glesbefolkade områdena i Finland få en extra särskild tilldelning på 100 miljoner euro.

Vad som däremot kan komma att ställa till det nu är hur Sverige ska hantera det tidigare nämnda återflödestaket. Det kan mycket väl vara så att Sverige väljer att avsäga sig höjningen av gleshetsallokeringen för att hålla sig under taket, trots den tydliga politiska ambitionshöjningen i Europeiska rådets slutsatser. För Finlands del är återflödestaket satt till 90% av nuvarande nivåer, vilket de extra öronmärkta 100 miljonerna skulle kunna kompensera för.

Viktiga frågor som återstår att kämpa med under hösten

Förutom att tillförsäkra sig att norra Sverige får behålla sitt särskilda extra stöd, sina undantag och därmed också sin strategiskt viktiga särställning, är fokus nu att tillsammans med aktörer på hemmaplan föra en öppen och nära dialog med EU-kommissionen om utformningen av strukturfondsprogrammen för Övre- och Mellersta Norrland. Förhoppningen är att de kommande programmen ska ta bättre hänsyn och anpassas till norra Sveriges särskilda förutsättningar för fler jobb och ökad tillväxt.

En viktig fråga för norra Sverige är möjligheten till att kunna göra investeringar med regionalfondsmedel i transport- och digital infrastruktur, såsom omlastningscentraler, hamnar och bredband. I och med norra Sveriges extra gleshetsallokering lär man kunna göra just det i betydligt större utsträckning än i övriga delar av Sverige. Men det är heller ingen möjlighet att ta för given, utan det krävs att frågan bevakas, att behoven kan förklaras och att mervärdet av de särskilda insatserna kan argumenteras för. Särskilt nu i slutfasen när innehållet i de olika programmen ska utformas på detaljnivå.

En annan viktig fråga är utformningen av ESF+ som är ett nationellt program men där regionerna så småningom förväntas skriva regionala handlingsplaner. Inför den här programperioden har norra Sverige en särskild öronmärkning kopplat till sin särställning som glesbefolkat område. Vilket är nytt och har lett till att de fyra nordligaste länen nu kommer att ha ett eget insatsområde för kapacitetsbyggnad och kompetensförsörjning i glesa miljöer. I och med den här förändringen kan socialfonden bättre kopplas samman med andra insatser för regional utveckling, vilket ligger närmare och mer i linje med hur både EU-kommissionen och regionerna har velat utforma verktyget sedan dess att det introducerades i Sverige.

Svårare för landsbygdsutveckling och större programgeografi för Interreg

Inför den här programperioden hade Europaforum norra Sverige gärna velat se att Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samordnats bättre med sammanhållningspolitiken som är EU:s viktigaste verktyg för tillväxt och sysselsättning. Särskilt då regionernas regionala utvecklingsansvar innebär ett ansvar för hela det geografiska området, vilket gör landsbygdsutveckling till en naturlig del. Men tyvärr har förutsättningarna för samordning försämrats ytterligare i och med att landsbygdsutveckling inte längre inkluderas i förordningen om gemensamma bestämmelser för struktur- och investeringsfonder.

Två av de tre stora gränsöverskridande programmen i norra Sverige, Botnia-Atlantica och Nord slås ihop till ett gigantiskt programområde, från Närpes vid Kvarkens skärgård i Österbotten till Berlevåg vid ishavet i Troms-Finnmark. Två nyckelfrågor som regionerna lyft under programmeringsfasen är att kunna fortsätta göra gränsöverskridande insatser på infrastrukturområdet, samt att kunna bibehålla möjligheten till två-partssamverkan, dvs. att alla tre medlemsländer inte ska behöva delta tillsammans i alla projekt. Jämtland-Härjedalen ingår fortsatt i det gränsöverskridande programmet Sverige-Norge och har lämnats utanför den nya programgeografin för Botnia-Atlantica/Nord.

Möjlig utökning av Fonden för rättvis omställning

I och med beslut om EU:s långtidsbudget och den nya återhämtningsplanen Next Generation EU så förstärks allokeringen till Fonden för rättvis omställning med 10 miljarder euro, vilket ger Sverige en tilldelning på 165 miljoner euro. Fonden ska medfinansieras genom en överföring från ERUF och ESF+ med 108 miljoner euro, samt nationell medfinansiering med 3,8 miljarder kronor, vilket ger Sverige en fond på totalt cirka 6,3 miljarder kronor. Mot bakgrund av den utökade budgeten har regeringen valt att se över möjligheterna att utvidga fonden till att omfatta fler geografiska områden och branscher. Läs mer om Fonden och den tilltänkta tilldelningen till programområdet Övre Norrland och insatser för att hantera de sociala och ekonomiska effekterna av klimatomställningen inom stålindustrins värdekedja i tidigare artiklar.

I dagsläget är det svårt för regionerna att överblicka vilka eventuella konsekvenser och undanträngningseffekter som utmaningen kring medfinansiering kan orsaka. Samtidigt är det ett värdefullt verktyg som skulle kunna göra väldigt stor nytta och komplettera struktur- och investeringsfondernas insatser för att ställa om, diversifiera och bredda regionala näringslivsstrukturer som idag står för stor andel utsläpp av koldioxid. Regionalt blir det nu en svår men angenäm utmaning att landa i vilka insatser man vill göra med vilket verktyg. Även i den här frågan återstår förhandlingar under hösten på EU-nivå om förordningstexter som kommer att styra möjliga insatser. Samtidigt har nationell nivå en viktig roll i att tolka, fördela medel och förvalta fondens implementering.

Nya stödpaketen REACT-EU och Recovery and Resilience Facility

Genom EU:s nya återhämtningsfond Next Generation EU så frigörs 350 miljoner euro till REACT-EU som är ett särskilt riktat stödpaket som ska gå till de mest drabbade sektorerna under pandemin, men också bidra till grön och digital omställning. Stödet erbjuder upp till 100% finansiering från EU, förlänger nuvarande programperiod och förstärker programmen för regionalfond och socialfond för åren 2021–2023. De breddade möjligheterna inom ERUF som öppnades upp under våren med större möjligheter till driftstöd och olika typer av direkta företagsstöd finns kvar. Det är däremot fortsatt osäkert hur Sverige väljer att utforma och fördela insatser inom Sverige. Mest troligt är att man rullar vidare med den programstruktur som redan finns. Något Europaforum norra Sverige poängterade som viktigt redan i våras. Men inget besked har ännu kommunicerats.

Recovery and Resilience Facility ger Sverige hela 3,7 miljarder euro, varav ungefär hälften är investeringar via lån och hälften via bidrag. Men är ännu också en väldigt osäker möjlighet för regional utveckling då nationell nivå ännu inte landat i hur de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna ska utarbetas och vad de ska omfatta för att kunna verkställa en nationell reform- och investeringsagenda som också ska antas för åren 2021–2023. Men klart är att det ska finnas en tydlig koppling till EU:s landspecifika rekommendationer att stärka Sveriges tillväxtpotential och sysselsättningsskapande förmåga, något som lär vara svårt att få till utan de regionalt utvecklingsansvarigas omedelbara delaktighet.

Tidtabellen framöver

Nu är budgetramarna fastslagna och det ser ut som att norra Sverige får mycket goda förutsättningar att fortsätta det strukturomvandlande arbetet med tillväxt och sysselsättning. Vad som kvarstår nu på EU-nivå är slutförhandlingarna om de olika förordningstexterna som kommer att styra medlen. På hemmaplan pågår programmeringsarbetet i regionerna för fullt. Samtidigt är det ett flertal frågetecken som återstår för nationell nivå att reda i, och framförallt för näringsdepartementet att fatta strategiskt viktiga beslut om.

Mycket på grund av de segdragna budgetförhandlingarna lär nog de tidigare målsättningarna om att allt ska vara klart till 1 januari 2021 inte kunna hållas, utan man kommer i bästa fall ha programmen klara någon gång under våren. Vilket är ungefär samma tidtabell som sist när strukturfondsprogrammen skulle tas fram inför perioden 2014–2020. Då var Sverige näst sist med att lämna in sina förslag till program. Vilket kom att orsaka ett längre glapp mellan programperioderna som tvingade regioner och kommuner till att på olika sätt försöka bryggfinansiera ett flertal planerade projekt. Mycket tyder tyvärr på att det blir så även den här gången.

Läs mer om det politiska spelet bakom EU:s långtidsbudget i Mikael Jansons State-of-Play här

Läs mer kring EU-budgeten i North Swedens tidigare nyheter:

Budgeten för EU på plats!  

Norra Sverige på halster om miljardinvesteringar inför EU-toppmöte

Lägesuppdatering om EU:s regionalpolitik till följd av Coronaviruset

EU-kommissionen föreslår 61 miljoner euro till Övre Norrland för omställning av stålindustrin 

/John Kostet