Nytt globalt klimatavtal
Lördag den 12 december kom länder över hela världen överens om det första globala klimatavtalet någonsin. En viktig del i avtalet är att det så kallade 2-gradersmålet nu är juridiskt bindande, vilket kommer att bidra till långsiktighet och tydlighet för klimatarbetet i framtiden.
Det nya globala klimatavtalet som förhandlades fram under FN:s klimattoppmöte COP21 beskrivs av många, bland annat EU-kommissionen, som historiskt. Övergripande innehåller avtalet tre viktiga punkter: långsiktighet, transparens och en översynsmekanism. Det tidigare diskuterade 2-gradersmålet är nu juridiskt bindande, vilket bidrar till både långsiktighet och tydlighet för framtida arbete. Avtalet börjar gälla 2020, med start 2018 ska en översyn av klimatarbetet att ses över var femte år med tanken att höja ambitionsnivån vid varje tillfälle. Gällande transparens finns ett gemensamt system för uppföljning som anpassas efter nationell förmåga, dvs. länder själva får definiera hur mycket de skär ner på sina utsläpp. I avtalet finns även skrivningar om ett 1,5-gradersmål som något att sträva efter, något som bland annat länderna i Stilla havet anser är viktigt då de redan nu påverkas av klimatförändringarna med stigande havsnivåer.
Under förhandlingarna drev utvecklingsländerna att de rika länderna, som genom historien har stått för mest koldioxidutsläpp, ska bidra med pengar till de fattigare utvecklingsländernas klimatomställning. I Paris beslutades att motsvarande 850 miljarder ska överföras från rika länder till utvecklingsländer för att hjälpa dem i klimatomställningen.
Miguel Arias Cañete, EU-kommissionär för klimat- och energifrågor, ställer sig i det stora hela positiv till innehållet i avtalet.
- Det var extremt svårt att förlika så många intressen. Det kanske inte är perfekt, men vi har stommen för att få ett ambitiöst och robust verktyg för att hantera den globala uppvärmningen, sa Miguel Arias Cañete, som representerade medlemsländerna under förhandlingarna.
Samiska och Arktiska frågor på agendan i Paris
Arktis och dess invånare påverkas i snabbare takt än övriga världen av de klimatförändringar som sker globalt, därför har flera nordiska universitet tagit tillfället i akt att tillsammans bidra med ett så kallat side event i anslutning till COP21 i Paris. Från Arcum och Umeå universitet deltog Peter Sköld med presentationen ”Climate change is a serious challenge to reindeer herding, Sami culture and Sami health”. Mötet belyste den globala uppvärmningens konsekvenser ur både ett Arktiskt och ett samiskt perspektiv.
Regionala och lokala perspektiv
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) var även de på plats i Paris, då kommuner och regioner lyfts fram som viktiga aktörer när utsläppen ska minskas.
- Kommuner och regioner ligger på många sätt i framkant när det gäller innovativa lösningar som ger verklig effekt, säger Lena Micko, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting.
För att uppmärksamma att mycket av det nödvändiga klimatarbetet redan pågår och därmed belysa möjligheter, har ickestatliga aktörer, såsom kommuner och regioner, uppmanats att rapportera initiativ och åtaganden. Drygt femtio svenska kommuner och regioner har rapporterat in initiativ. För norra Sveriges del har Piteå, Älvsbyn, Luleå, Skellefteå, Umeå och Lycksele rapporterat in åtaganden, alla med mål om minskade utsläpp av växthusgaser innan 2020.
Läs mer om avtalet här
Läs mer om regionala åtaganden här
Läs mer om sidoeventet Arctic Lessons här
/Oskar Ivarsson
Klimatpolitik
De beslut som tas inom EU:s klimatpolitik har inverkan på regionens näringsliv och invånarnas livsmiljö. Utöver de klimat- och energirelaterade målen främjar EU arbetet med en ökad biodiversitet, en hållbar användning av naturresurser, att motverka hälsoproblem orsakade av klimatförändringar, ett hållbart jordbruk och att säkra EU:s livsmedelsförsörjning. Norra Sverige har speciella förhållanden såväl befolkningsstruktur som klimat vilka måste tas hänsyn till vid utformandet av unionens lagstiftning.
Kontaktperson: Carina Christiansen
Mer information