Förhandlingar inför TEN-T och CEF är i full rullning i EU. Här ger Mona Mansour en inblick hur förslagen behandlas i EU-parlamentet och Rådet, hur hanteringsordningen i respektive institution ser ut och var förslagen ligger i denna process samt vilka steg som återstår innan förslagen för TEN-T och CEF kan antas.

EU-parlamentet - I och med Lissabonfördraget ikraftträdande den 1 december 2009 delar parlamentet lagstiftningsbefogenheterna med ministerrådet och över 40 nya områden har placerats under medbeslutandeförfarandet mellan parlamentet och rådet. Dessutom har parlamentet fått en större roll när det gäller att fastställa budgeten; där besluten om hela EU:s budget numera tas av parlamentet tillsammans med ministerrådet. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet är det huvudsakliga lagstiftningsförfarandet i EU:s beslutsfattande. Transport tillhör ett av områdena som omfattas av det ordinarie lagstiftningsområdet.

Rådet- Europeiska unionens råd, ofta kallat ministerrådet eller rådet, är EU:s högsta beslutande organ. Det består av en regeringsledamot från varje medlemsstat som har befogenhet att fatta bindande beslut för sin regering. Rådet möts på 3 nivåer: tjänstemän i arbetsgrupper, ambassadörer (Coreper) och med ministrar på rådsmöten.

Hantering

Under 2012-2013 behandlar rådet och parlamentet kommissionens förslag om TEN-T och CEF och diskuterar dem i två på varandra följande omgångar, en första och en andra behandling. I stora drag går förfarandet till på följande sätt:

Kommissionen, som vanligtvis lägger fram lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet (och även för medlemsländernas parlament vilka beaktar om lagstiftningsförslaget överensstämmer med subsidiaritetsprincipen), lade fram förslag om revidering av förordning om TEN-T samt förslag om förordning om CEF den 19 oktober 2011.

Rådsarbetsgruppen har under året gått igenom kommissionens förslag i syfte att förbereda TEN-T och CEF innan de går vidare till Coreper och ministernivå. En allmän riktlinje i avvaktan på parlamentets ståndpunkter vid första behandlingen av TEN-T antogs av rådet i mars 2012 och under hösten kommer en lägesrapport om TEN-T att antas. För CEF enades rådet om en partiell allmän riktlinje i juni 2012, dvs är en politisk överenskommelse om villkor, metoder och förfaranden men utan att beröra de finansiella delar eller andra finansiella bestämmelser. Dessa kommer att behandlas under hösten och en överenskommelse antas den 20 december.

På parlamentet är det transportutskottet som ansvarar för behandling av EU-kommissionens förslag om TEN-T och för CEF sker arbetet i samverkan med utskottet för industrifrågor. Ledamoter som utsetts till föredragande har utarbetat betänkanden om TEN-T respektive CEF och presenterat dessa på utskottsmöten, den 6 september för TEN-T och den 18 september för CEF. Tidsfrist för att lämna in ändringsförslag till dessa betänkanden är den 28 september för TEN-T och den 4 oktober för CEF. Efter att eventuellt ha ändrat texterna antar transportutskottet dessa betänkanden den 27 november. När texterna sedan ändras och antas i plenarsession i Strasbourg i januari 2013, har parlamentet fastställt sin ståndpunkt.

När parlamentet antar sin ståndpunkt överlämnas den till rådet. Om rådet accepterar den, innebär det att lagförslaget är antaget. Om rådet förkastar parlamentets ståndpunkt, antar rådet sin ståndpunkt och parlamentet har då 3 månader på sig att reagera. Det kan godkänna rådets ståndpunkt eller avstå från att yttra sig, vilket innebär att lagförslaget är antaget i enlighet med rådets ståndpunkt. Parlamentet kan också lägga fram ändringsförslag till rådets ståndpunkt. Om rådet godkänner parlamentets ändringar inom 3 månader då antas lagförslaget.

Om rådet och parlamentet inte kan enas efter två behandlingar börjar en förlikningskommitté, som består av företrädare för rådet och för parlamentet, och där även kommissionen deltar, att arbeta med förslaget för att jämka samman de olika ståndpunkterna. Om rådet och parlamentet godkänner utkastet av förlikningskommitténs i sin helhet innebär det att rättsakten är antagen. Om förlikningskommittén inte kan komma överens om ett gemensamt utkast eller om parlamentet och rådet inte kan godkänna det, anses rättsakten som icke antagen.

Läs Monas tidigare "State of Play": Fonden för ett sammanlänkat Europa

Läs North Swedens tidigare nyheter om transportpolitik

/Mona Mansour