Ivanov inledde sitt anförande med att påpeka att 20 år efter Berlinmurens fall finns det fortfarande mentala murar kvar mellan öst och väst. EU och Ryssland har svårigheter i att definiera sitt förhållande till varandra då konstruktiva dialoger inte lyckas genomdrivas.
Ivanov menar på att Ryssland önskar partnerskap med EU, vilket innebär deltagande i de initiala förhandlingarna, inte en inbjudan till diskussion när besluten redan är tagna. 

Upprättandet av ett partnerskap är ett långsiktigt val som baseras på gemensamma beslut i stävan att överkomma gemensamma utmaningar.
I en tid färgad av internationella handlingsplaner om globala utmaningar, så som energikällor, sjukdomar, krig, och klimatförändringar, är en konkret dialog mellan de olika parterna den viktigaste målsättningen, inte vem, eller vilken nation, som initierar ett avtal.

Ivanov påpekade även den starka interdependensen som finns mellan Ryssland och EU. Den ryska ekonomin är starkt beroende av EU:s exportvaror, främst teknologisk utrustning. Ivanov menade dock det inte är frågan om en rysk beroendeställning till EU utan att den ekonomiska och politiska interdepensens även finns från Europeiskt perspektiv.
Frågan om EU:s behov av den ryska gasen och dragningen av gasledningen Nord Stream är en ständigt aktuell fråga.

Redan innan den ekonomiska krisen fanns ett starkt behov att modernisera den ryska ekonomin och detta behov av förbättring och utveckling har blivit allt tydligare under senare tid.
Ivanov uttryckte även en förhoppning om att se Ryssland som medlem av världshandelsorganisationen (WTO) inom perioden 2010/2011.

Hur relationen mellan Ryssland och EU ska förändras är den kvarstående frågan. Amanda Akçakoca från European Policy Center (EPC) ställde den relevanta frågan om det är nytänkande som behövs i relationen mellan Ryssland och EU eller om det är en nystart, som i relationen mellan Ryssland och USA, som erfodras.  

Läs mer på EPC:s hemsida

Läs handelsminister Ewa Björlings debattartikel om Ryssland och WTO

/ Maria Estefors