Efter-sommaren-uppdatering av ”State-of-Play” för Ministerrådets förhandlingar om EU:s budget

Extra toppmöte i november om EU:s långtidsbudget.

Vi har ju i tidigare nyhetsbrev presenterat "state-of-play" i de pågående förhandlingarna om EU:s långtidsbudget 2014-2020 samt sammahållningspolitiken inför sommaruppehållet inom EU. Se länkar nedan.

Det är förstås en rörlig och stundtals därtill rörig process. Det kommande ordförandeskapet i EU, Irland, har lagt in ett extra toppmöte i maj, som kanske indikerar när budgetförhandlingarna kan tänkas bli klara, dock inte hela förhandlingspaketet, eftersom allt övrigt är beroende av vad beslutet i slutändan blir för hela budgeten. Till det kommer den ekonomiska krisen som stjäl det mesta av det fokus som annars skulle ha varit på långtidsbudgeten vid EU:s toppmöten.

För att försöka skynda på processen och nå en kompromiss om själva långtidsbudgeten har det nuvarande Cypriotiska ordförandeskapet i sin tur lagt in ett extra toppmöte den 22-23 november. Tanken är att då enbart diskutera EU:s budget och inget annat vid ett samlat tillfälle och att rentav nå en kompromiss, ett beslut.

Samtidig kan det konstateras att ordförandeskapet självt under de sonderingar som varit under sommaren med varje enskilt land, visat på vilken stor oenighet det finns. En oenighet som kan sammanfattas med två olika huvudlinjer, som i sin tur inom sig består av en rad olika uppfattningar. Det är, som nämnts tidigare, i grunden grupperingen "Friends of cohesion", de som i princip stödjer Kommissionens förslag och vill ha ökade strukturfonder, ställt mot "Better spending", de som vill dra ned på Kommissionens förslag med 10%, motsvarande upp till 100 miljarder Euro (i realiteten i storleksordningen 200 miljarder Euro för att få ihop budgeten utan höjda medlemsavgifter). Mycket förenklat nettobidragsgivarna i Nordvästeuropa mot nettobidragstagarna i forna Östeuropa. Däremellan befinner sig de krisande ekonomierna i Sydeuropa som av hävd vill ha mer av EU och EU:s strukturfonder samtidigt som de nu pressas av ekonomisk obalans i statskassorna.

Förhandlingsläget inför höstuppstarten.

En av stridslinjerna kommer att bli de rabatter som särskilt Sverige och Storbritannien har på sina medlemsavgifter till EU och som inte minst Sverige kräver att få ha kvar för att undvika höjd avgift, samtidigt som Kommissionens förslag innebär att alla rabatter som finns fasas ut. Därtill börjar allt fler länder föra fram egna krav på motsvarande rabatter på sina EU-avgifter om dagens rabatter skulle kvarstå.

Nivån på satsningarna på infrastruktur, den så kallade Connecting Europe Facility, ifrågasätts också allt tydligare och framförallt är det pengarna till informationsteknologi, ICT, som pekas ut, men överlag pratas det nu för första gången öppet om en halvering av de föreslagna 40 miljarder Euro. Samtidigt som länderna fört på fler projekt som skall finansieras av de av allt att döma mindre pengarna.

Det är också allt tydligare att det finns en ökad samsyn att i neddragningar på sammanhållningsfonderna i relativt större utsträckning skall ske på pengarna till de mer välutvecklade regionerna samt den mellankategori som kallas övergångsregioner.

I övrigt är det mest fråga om generella osthyvlar av allt att döma för att någon gång under hösten från det Cypriotiska ordförandeskapet försöka hitta en kompromiss. Alla områden kommer att känna av minskningar för att möta de olika uppfattningar som finns mellan länderna i prioriteringarna av de olika budgetposterna och inom dem. Exempelvis är skillnaderna i synen på var eventuella neddragningar inom jordbrukspolitiken kan ske, om alls, så stor mellan länderna att det inte går att peka ut någon särskild inriktning inom den stora budgetposten, vilket i sig talar för att det inte heller, föga förvånande, är där de största neddragningarna kommer att kunna göras.

För forskningsfonderna, Horizon 2020, handlar det av allt att döma om att hitta vägar för att alla länder skall få del av dem för att kunna slå vakt om nivåerna på dem av den diskussion som framskymtar, vilket i grunden är svårt utan att också tulla på excellence-kravet, d v s att det är forskningsnivå och inte geografi som skall styra fördelningen.

Avslutande reflektion

Det är en möjlig uppdaterande sammafattning av förhandlingsläget inför den förestående budgetbataljen i Ministerrådet, utan att gå in i de många detaljer och fallgropar som i övrigt finns i det omfattande budgetpaketet med alla sina regleringar. Därtill har vi ju Europaparlamentet som också är med i spelet även om de inte direkt kan bestämma över budgetnivån som sådan, men förstås genom sitt medbeslutande inom de olika regleringarna och därtill vetorätt i vissa delar också har en påverkan på processen i sin helhet. Inget av detta är några direkta nyheter mot tidigare, men i och med att förhandlingarna nu börjar på allvar blir det förstås allt tydligare hur landet, eller snarare länderna, ligger.

Mötet i november blir naturligtvis en väldigt viktig avstämning av vilka kompromisser och beslut som kommer att kunna gå att nå och det alla förhandlingar nu riktar in sig på. Inget talar dock i dagsläget för att det till dess skall gå att nå längre än till en rejäl kraftmätning för att hitta de minsta gemensamma nämnarna för den fortsatta förhandlingsordningen och inriktningen för de förhandlingarna. Däremot inga slutgiltiga beslut, såvida man inte för att lösa ut den gordiska knuten lyckas nå en samsyn om totalnivån för EU:s budget och därefter börja specificera nivån på de enskilda budgetposterna. Det är dock inte så troligt att det går att nå en enighet om en sådan ordning, "inget är klart förrän allt är klart" som det ju heter på EU-språk. Det kan därtill konstateras att redan har det av Cyprioterna pressade tidsschemat för de olika förberedande tjänstemannanivåförhandlingarna mellan länderna av allt att döma spruckit enligt de som är mitt inne i de förhandlingarna.

För vår del är det förstås inte minst viktigt att bevaka hur diskussionerna om den extra allokeringen till våra nordliga glesbefolkade områden går, för det är naturligtvis en bricka i de manglingar och det köpslående som kan bli redan i november och absolut i samband med att slutgiltigt beslut skall fattas. Den tidigare antagna tidshorisonten lär tills vidare, även med det extra toppmötet, fortsatt vara huvudscenariot, även om Cyprioterna i skuggan av den fortsatta Euro-krisen nu försöker skynda på processen.

Mikeal Janson