EU-kommissionens förslag

EU-kommissionen lade i slutet av juni förra året sitt förslag till långtidsbudget för EU 2014-2020. Det är ramverket för EU:s verksamhet och ekonomi under hela den programperioden. Nuvarande programperiod för EU löper ut 2013 och om inte alla nödvändiga beslut är fattade under nästa år kommer EU inte att ha någon budget för att exempelvis sätta igång de nya struktur- och ramfondsprogram som inte minst är viktiga för våra nordliga områden för lokala och regionala utvecklingsinsatser av olika slag.

EU-kommissionens förslag innebär en liten ökning på totalen jämfört med innevarande period, från nuvarande c:a 1 procent av EU-ländernas samlade Bruttonationalinkomst (BNI) till c:a 1,11 procent och totalt rör det sig om 1.083 miljarder Euro för hela sjuårsperioden. De stora budgetposterna är den så kallade sammanhållningspolitiken som är de fonder som stödjer regional och social utveckling i EU:s medlemsländer och samverkan mellan olika regioner runtom i EU, som föreslås få 376 miljarder Euro, samt jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitiken som får 372 miljarder Euro (plus en del öronmärkta medel på runt 15 miljarder Euro inom ramen för forskning och utveckling med fler andra budgetposter). Därtill kommer c:a 100 miljarder på särskilda insatser för utbildning, kultur, inrikesfrågor och säkerhetspolitik samt föreslagna fonder för klimat, bistånd och så kallade globala skyddsfonder. 

Tydligast och störst ökningar mot idag sker på mer forskning, innovation och teknisk utveckling i det som kommer att kallas Horizon 2020 (gamla FP7 för den som är insatt i Forsknings- och utvecklingsprogrammen), som föreslås erhålla 80 miljarder Euro (varav dock en del är bundet till andra budgetområden och minskar den egentliga ökningen mot idag), samt till det som fått namnet Connecting Europe Facility (CEF) som är pengar till infrastruktur och informationsteknologi samt energiförsörjning, som föreslås få 40 miljarder Euro samt därtill 10 miljarder Euro från pengar som ligger inom sammanhållningspolitiken för de fattigaste ländernas utbyggnad av infrastruktur.

Ministerrådets och Europaparlamentets budgetprocesser

Efter det att EU-kommissionens förslag lades har det varit ett intensivt arbete under först det Polska ordförandeskapet och nu under det Danska ordförandeskapet i EU för att påbörja förhandlingarna mellan medlemsländerna om budgeten och de olika budgetposterna. Under året har EU-kommissionen följt upp sitt förslag till långtidsbudget med de konkreta regleringarna för varje budgetpost såsom det mycket omfattande regelverket för sammanhållningsfonderna, som i sin tur blir föremål för konkreta förhandlingar kring såväl helheten som varje enskild paragraf (sammantaget ett hundratal olika parallella förhandlingar om ett antal tusen sammanlagda paragrafer).

Till skillnad mot inför tidigare programperioder har denna gång Europaparlamentet beslutsbefogenheter i en stor del av det som i slutändan skall bli det budgetpaket som skall gälla för EU från och med 2014. I de flesta regleringarna är Europaparlamentet medbeslutandet, det vill säga att Ministerrådet och Europaparlamentet måste fatta gemensamma beslut för att det skall bli ett beslut. I andra frågor har Europaparlamentet möjlighet att lägga in veto om de inte är nöjda med Ministerrådets förslag till beslut. I det övergripande budgetramverket är det dock medlemsländerna som har det sista ordet.

Det gör att även Europaparlamentet är inne i ett intensivt arbete med att ta fram sina ståndpunkter kring de olika regleringarna och de olika budgetposterna. För att stöka till det hela arbetar Europaparlamentet och Ministerrådet på olika sätt och hanterar de olika "förhandlingsblocken" olika, varför det är en rätt så svår uppgift att både följa de parallella processerna och därtill att se hur det hela egentligen skall jämkas ihop i slutändan.

Förhandlingsläget

I det arbetet spelar EU-kommissionen också något dubbla roller. Å ena sidan är EU-kommissionen något av en moderator i de så kallade "trialoger" som sker ju närmare det kommer att avsluta respektive delförhandling, där företrädare för Ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen förhandlar kring respektive parts ståndpunkter för att finna kompromisser för det fortsatta arbetet. Å andra sidan agerar EU-kommissionen också försvarare av de förslag som lagts och i en del fall helt enkelt vägrar acceptera den kompromiss Ministerrådet inom sig kan tänkas vara på väg att nå eller där Europaparlament och Ministerråd kan vara på väg att nå varandra, trots att EU-kommissionen är den part som i det läget måste gå tillbaka och återkomma med ett nytt reviderat förslag.

Medan vi som inte är mitt i förhandlingarna fortfarande utgår från de förslag EU-kommissionen lagt, som det vi kan förhålla oss till och föra fram våra synpunkter på, så är verkligheten den att dels har Europaparlamentet nu i sina utskott börjat lägga fram sina konkreta förslag på alternativa skrivningar, dels har Ministerrådet i princip ändrat i allt som de hittills hunnit beta av inklusive de tekniska detaljer som Europaparlamentet valt att i till stor del inte behandla alls för sin del. Därtill sker det en dialog med EU-kommissionen för revideringar från deras sida i deras eget förslag. Till det kommer hela den ekonomiska krisen som förändras förutsättningarna och positionerna närmast dag för dag jämfört med hur det såg ut när EU-kommissionen lade fram sitt förslag.

Därtill kommer det faktum att både Europaparlament och Ministerråd har bestämt sig för att först beta av innehållet och de olika regleringarna inom budgetposterna för att försöka få beslut om principer och hanteringsordningar, för att först därefter lösa ut budgetfrågan. Det danska ordförandeskapet har tydligt sagt sig vilja bli färdigt med så många så kallade förhandlingsblock som möjligt och det utan några siffror. Det blir istället det kommande ordförandeskapet Cypern som kommer att få hantera de tuffa budgetfrågorna under det kommande halvåret.

Det gör att alla egentligen famlar i blindo eftersom det är givet att hur det blir med pengarna också i slutändan styr vad som är möjligt att göra med dem. Det gör att vi riskerar att se ett scenario där det som en gång varit i princip färdigförhandlat återigen måste öppnas för nya förhandlingar om budgetnivån blir radikalt annorlunda än vad som var förslaget från EU-kommissionen och att vi under våren 2013 får ett läge av "hela-havet-stormar" om inte i sin helhet så i alla fall i delar av budgetblocken som kan komma att känna av stora nedjusteringar av tilldelningen.

Samtidigt kan det nog sägas att det inte å andra sidan finns så många alternativ eftersom budgetdiskussionerna kommer att bli tuffa och att helt avvakta resultatet av dem och utan att ha alla detaljer och regleringar genomgångna för att utifrån det kunna diskutera helheten, så hade möjligheterna att nå något slutresultat med ens en teoretisk chans att allt är på plats från och med 2014 sannolikt varit obefintlig. Ju mer som kan vara färdigt i övrigt, ju mindre av detaljer och ju mer av knäckfrågorna, där budgetramen förstås är den stora knäckfrågan, kan det kommande halvåret fokusera på.

Den övergripande budgetdiskussionen

Hittills har det alltså mest varit skuggfäktning mellan framförallt medlemsländerna i synen på budgetramen och dess fördelning. Det finns stora skillnader mellan dem som kallar sig "Friends of Cohesion" som vill ha en väl tilltagen sammanhållningsbudget, föga förvånande framförallt de krisande ekonomierna, och de som vill ha en vad de kallar "sund användning av EU:s pengar" med ordentlig budgetåtstramning och neddragningar på framförallt sammanhållningsfonderna till de mer välbeställda länderna och regionerna, såsom Sverige. Inte helt otippat är det framförallt länder med ekonomin i hyfsad ordning som tillhör den senare grupperingen. Om Sverige och Storbritannien tidigare var relativt isolerade för den synen på EU:s budget, så har allt fler slutit upp, samtidigt som den ekonomiska krisen som svävar över allt under de förhandlingar som varit tuffa nog ändå, gör att motståndarna som mer går på EU-kommissionen budgetlinje börjat höja sina röster allt mer. Det skapar också stundtals nya konfliktzoner och koalitioner som därtill kan skifta över tid beroende på hur de olika ländernas budgetintressen ser ut och vilka delar av EU:s budget de prioriterar.

Den pågående kampen mellan regeringarna i EU mellan åtstramning och bugetsatsningar för att komma ur krisen och få igång ekonomierna går givetvis också igen i spelet kring EU:s budget. Striden handlar ytterst om EU:s budget skall frysas till att motsvara dagens c:a 1 procent av EU-ländernas BNI eller 1,11 procent. Det talas om en minskning av EU:s budget med 100 miljarder Euro mot EU-kommissionens förslag från de länder som vill minska den. Siffror om upp till det dubbla, 200 miljarder Euro, hörs också av till och det skall sannolikt ses i ljuset av att EU-kommissionen lagt in förslag om nya finansieringsformer för sin budget, utöver de nuvarande medlemsavgifterna, såsom en EU-skatt på finansiella transaktioner. Europaparlamentet har nyligen fattat beslut om att vara för den, men i Ministerrådet är krafterna emot att införa en gemensam EU-skatt av det slaget så pass starka att den aldrig lär bli verklighet. Bara det gör att budgetvolymen måste minskas utöver en minskning för att möta kraven om att det inte skall bli höjningar av ländernas medlemsavgifter till EU.

Europaparlamentet däremot är i nuläget åtminstone mer enigt jämfört med Ministerrådet och de stora partigrupperna är av allt att döma på det hela taget tämligen överens om att förorda en budgetförstärkning för EU:s budget om i storleksordningen 5 procent sett över hela perioden.

Avslutande reflektion

En personlig reflektion är att det nog inte är de promillena som är det som avgör Europas framtid eller något lands enskilda ekonomi oavsett det handlar om att betala mer till eller få mer från EU:s fonder. Det mer oroväckande är att krisen och budgetdiskussionerna som de nu förs bidrar till ett EU där var och en återigen allt mer slåss för sitt eget istället för att se det Europeiska mervärdet i en långsiktigt rimligt stabil gemensam EU-pott som smörjmedel för investeringar i långsiktig gemensam utveckling, tillväxt och Europeisk sammanhållning. EU:s budget är ju i sig med sin marginella procentuella omfattning, även om det absolut är stora reella belopp, knappast en budgetregulator vare sig i uppgång eller i nedgång på makroekonomisk nivå. Det mer intressanta är utfallet av fördelningen inom budgeten. Där finns det anledning att följa diskussionen väldigt noga det kommande halvåret. Det stående mantrat just nu i EU när det gäller budgetdiskussionen är att "inget är klart förrän allt är klart!".

Vi kommer för del från North Sweden förstås fortsätta följa frågorna och agera för våra intressen från Övre Norrland i dessa frågor.

Vi kommer också att i kommande nyhetsbrev gå in mer på det konkreta förhandlingsläget kring budgeten samt de olika budgetområdena.

/Mikael Janson