Här ett fritt sammandrag av talet: 

”Den naturliga frågan som alla kanske undrar över är hur det går för skogen i Bryssel. Den frågan är dubbelbottnad. På bara drygt två år och i snabb takt har nära ett tiotal strategier, direktiv och förordningar presenterats, diskuterats och flera har klubbats, och alla påverkar de på sitt sätt hur vi kan bruka skogen. 

Om man ser till samtliga initiativ så kan man se tre ganska tydliga tendenser på vad EU-kommissionen vill med skogen. Det är minskat skogsbruk, minskat nationellt självbestämmande över skog och ökad övervakning av mark och av enskilda som brukar mark. Det är ju ofta bönder och skogsägare det handlar om och vi vet ju att de som är bönder ofta också är skogsägare. En annan sak som återkommer är att EU-kommissionens miljöenhet, som legat bakom de flesta av förslagen som gäller skog, ofta tycks överdriva läget.  

Budskapet är att skogarna i EU mår dåligt, att 60–70 % av marken inom unionen är i dåligt skick och alla medlemsländers mark är stadd i försämring. Det skriver de i det helt nyliga förslaget om ett markdirektiv. Men när vi pratar med svenska markexperter så säger de att det nog inte stämmer riktigt. De säger att vi generellt har bra markhälsa i Sverige och att det i övriga Europa finns vissa problem med jordbruksmark men att problemen inte är fullt så utbredda som EU-kommissionens miljöenhet hävdar. 

Att skogarna i EU generellt mår dåligt ser vi heller inga tecken på i statistiken. Kolförrådet ökar i en lång trend, liksom mängden skogsmark och produktionen av förnybara råvaror från skog. Överdriver EU-kommissionens miljöenhet eländet för att motivera sina förslag? Jag vet inte, men man kan undra det ibland. 

Ett annat problem är det inte finns någon riktig konsekvensanalys av hur dessa direktiv och förordningar samverkar, vilken effekt de får på ekonomier, på vår beredskap, och på vår självförsörjning i Europa. En viktig fråga på sikt är hur viljan att äga och bruka mark påverkas av allt detta? 

I många av de här initiativen ingår som sagt satellitövervakning av mark och markägare, stora som små. I markdirektivet föreslås att alla medlemsländer ska ändra sin lagstiftning så att EU-kommissionen kan skicka egna provtagare till alla markägares mark för att ta jordprover. Naturrestaureringslagen och senast markdirektivet är tänkta som tvingande lagar som inbegriper all mark, ovanför eller bredvid alla andra specifika lagar som till exempel skogsvårdslagen. 

Varför denna vilja till övervakning och kontroll av enskilda som brukar mark? Jag skulle säga att det beror på en förlegad uppfattning, eller en missuppfattning, om människans förhållande till naturen och det som växer. 

Lagskrivarna tycks tro människan och naturen är helt åtskilda och att de därför måste kontrollera så att människan inte förstör naturen. Det finns aktuell juridisk forskning som visar att när lagar stiftas med denna grundsyn fungerar de ofta dåligt. För de baseras på en verklighetsuppfattning som inte stämmer med den verklighet i vilken de ska fungera.  

I realiteten är människan och naturen inte fiender utan medskapare av varandra i en ständig förändring. Den lagskrivare om förstår detta formulerar bättre lagar. Avskogningsförordningen är en sådan helt bakvänd lagstiftning. 

Skogsbruk är inte en globalt drivande orsak till avskogning. Avskogning beror på ändrad markanvändning, det vill säga när man till exempel slutar med skogsbruk och gör något annat på marken. Avskogningsförordningen säger att skogar som för ögat ser naturliga ut, och ser ut att vara ganska opåverkade av människan, inte får huggas och nyplanteras. Bara skogar som är tydligt påverkade av människan får huggas och nyplanteras.  

Slutsatsen blir att det på sikt blir ekonomiskt fördelaktigt att sköta skog så att den ser onaturlig ut. Det går helt emot de svenska miljömålen och även emot skogsvårdslagen som kräver snabb återbeskogning efter avverkning. 

Denna lagtext är ett typiskt exempel på föråldrad eller okunnigt tänkande och där lagen kan få motsatt effekt mot vad man tänkt. Så om vi kan uppdatera EU-kommissionens miljöenhet i aktuell juridisk forskning kanske vi kommer någon vart! Med en sådan här namnkunnig publik på plats vill jag framföra det som vi tycker är viktigast när det gäller EU och skogen. 

Det första är: Hela Europa är inte emot oss i skogsfrågan. Det är heller inte sant att ”de” söderut inte förstår vårt skogsbruk och bara vi i norr kan skog. Sanningen, som jag erfarit efter två år i Bryssel, är att det finns kunnigt skogsfolk över hela EU som är precis lika bekymrade som vi över de här initiativen från EU-kommissionens miljöenhet. 

Vi har alltså starkt stöd för vår svenska hållning från många andra skogsregioner i hela Europa. Så vi ska inte sätta oss på en egen ö och tjura. Vi ska fortsätta hävda vår kompetens och vårt lagliga nationella självbestämmande i frågor där vi har mer kompetens än Bryssel. Politik ändrar sig nämligen hela tiden och vi ska inte ge upp.” 

Foto: Lasse Halvarsson