Efter långa förhandlingar av migrationspakten, en omfattande lagstiftningsakt som presenterades under hösten 2020 och som syftar till att reformera EU:s asyl- och migrationspolitik, meddelade EU:s medlemsländer att de nått en gemensam förhandlingsposition. Överenskommelsen slöts under det svenska ordförandeskapet i ministerrådet, som dock är inne på sluttampen i och med att Sverige lämnar över stafettpinnen till Spanien den 30 juni. 

Ministerrådet enades den 8 juni kring två centrala delar av pakten: förslaget till förordning om asyl- och migrationshantering och förslaget till förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd, vilket är lagstiftningar som föreskriver regler för hur och var migranter och asylansökningar ska tas emot. Överenskommelsen mellan medlemsländerna i ministerrådet är en förhandlingsposition som kommer att användas i de kommande förhandlingarna med Europaparlamentet, som i april 2023 enades om sin gemensamma position.  

Medlemsländerna vill inrätta ett nytt gränsförfarande och en ny solidaritetsmekanism 

Inom ramen för migrationspakten röstade ministerrådet bland annat för att inrätta ett nytt gränsförfarande vid EU:s yttre gränser. Det nya förfarandet innebär att man snabbare ska kunna bedöma om personer vid EU:s yttre gränsen har rätt till asyl, vilket ska ske under en period på max sex månader.  

Ministerrådet röstade även för att införa en så kallad solidaritetsmekanism, vilket innebär att de medlemsländer som hanterar de allra flesta asylansökningarna ska kunna få hjälp av andra medlemsländer i form av omplacering, utplacering av personal eller ekonomiska bidrag vid stora migrationsströmmar. Den nya solidaritetsmekanismen innehåller drag av obligatoriska och mer flexibla lösningar, där ett medlemsland bland annat kan välja att betala en summa på en kvarts miljon kronor per asylsökande för att undgå omplacering.  

Migrationspakten bygger fortfarande på EU:s grundläggande princip om att det första EU-landet som en asylsökande kommer till i första hand ska hantera ansökan. Tanken är även att de nya förordningarna ska ersätta det äldre regelverket Dublinförordningen, som idag reglerar vilket medlemsland som ska pröva en asylansökan.  

Lagförslagen utgör en del av EU:s migrationspakt 

De två förordningarna som ministerrådet enats om är en del av EU:s migrationspakt, vilket är en övergripande strategi som syftar till att reformera EU:s asyl- och migrationspolitik. Migrationspakten, som presenterades under hösten 2020 av den svenska EU-kommissonären Ylva Johansson, har som huvudsakligt mål att stärka gränskontrollerna, effektivisera asylprocesserna och öka återvändandet av personer som inte har rätt till skydd. När det gäller arbetskraftsinvandring, har EU:s migrationspakt som mål att främja en mer strategisk invandring av arbetskraft till EU. En del av detta är att underlätta för arbetskraftsinvandrare att söka arbete i EU-länder, genom att till exempel införa en gemensam EU-plattform för att underlätta jobbsökande. 

Vad händer nu?  

I och med att både ministerrådet och Europaparlamentet enats om sina respektive förhandlingspositioner, kommer de två institutionerna inleda sina slutförhandlingar under hösten. Målet är att reformen av EU:s migrations- och asylregler ska antas under det första kvartalet av 2024, innan EU-valet som går av stapeln 6–9 juni 2024.

Läs ministerrådets pressmeddelande här.

Läs mer om EU:s migrations- och asylpakt här.

Läs mer om Europaparlamentets position här.

Läs mer om EU:s talangreserv och nätverket Northern Sparsely Populated Areas (NSPA) position på förslaget här.

/ Vilma Nuldén