Var finns EU i rådande pandemi egentligen?
Fram till en bit in i mars var det på det hela taget som vanligt i EU på Brysselarenan med sina kända utmaningar och kontroverser kring budgetförhandlingar och en därtill åter uppblossad migrationskris föranledd av att Turkiet aviserade öppnade gränser för flyktingar. Från det har det mesta stängt ned och hela samhällen och ytterst EU i sin helhet slåss för sin överlevnad, bildligt talat men också bokstavligen. Coronapandemin har efter sin färd från Kina slagit särskilt hårt i södra Europa, men så länge inget vaccin finns når det även våra breddgrader och övriga världen med full kraft förr eller senare, just nu troligen förr.

Det innebär faktisk död för enskilda drabbade och nedstängning av hela områden för att bekämpa spridningen. Land efter land följer efter. Det innebär nu också en ekonomisk kris i antågande med full kraft i en för Europas del redan tidigare skakig ekonomi som tappar mot omvärlden. Det talas rentav om en depression. I allt detta försöker EU att manövrera i ett landskap där länderna går sina egna vägar. Det kommer givetvis att få konsekvenser för EU inklusive EU:s framtida budget som just nu förhandlas.

EU har i grunden inga maktbefogenheter kring folkhälsofrågor eller vårdpolitik. EU kan inte fatta beslut om inskränkningar som rör nationell suveränitet såsom utegångsförbud eller grundläggande krishantering. EU har en del mekanismer för samordning av insatser om länderna begär det och det finns expertiskunskap såsom den Europeiska smittskyddsmyndigheten som ligger i Stockholm kan noteras.

Det kan vara bra att påminna sig om, när många, som till vardags tycker att EU inte skall lägga sig i för mycket eller ha en budget för att ens kunna lägga sig i, plötsligt anser att EU borde göra mer och sätta sig i förarsätet för att hantera pandemin som slår över hela Europa. Det är samma visa när andra kriser uppstår. Typexemplet är migrationskrisen, som i mycket var en följd av att EU-länderna inte velat skapa gemensamma regler eller befogenheter på EU-nivå att kunna agera, mer än på marginalen. Det går att tycka det ena eller det andra, men är svårt att tycka både och, utan också beredskap att kompromissa om budgetnivåer och utökade befogenheter för EU inom olika politikområden.

Inom ramen för det EU kan och får och bör göra kan nog sägas att man med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i spetsen tagit ett kommando och agerat snabbt och resolut. Flödet av pressmeddelanden och tweetar indikerar en vilja att göra mycket och mer, men givet förutsättningarna och de ekonomiska ramar som EU har är det samtidigt mycket papperstigrar. Därtill kan länderna strunta i EU och välja att inte fatta de beslut som behövs för ett samlat agerande på EU-nivå och det kan nog i hög grad beskriva situationen. Det är senfärdigt med att se farans riktning för att sedan gå fort och kanske för långt där var och en ser till sitt, med givetvis för Coronas del början i Italien. I det är EU helt enkelt inte med på banan kan det sammanfattas med.

Oordnad reträtt borgar för återsamling vid pumparna?
I stort sett alla länder har nu stängt sina gränser också inom EU, infört utegångsförbud i praktiken och några därtill i färd med krislagstiftning som lägger all makt i några få händer nationellt. Det är väl fortfarande Sverige som sticker ut, men successivt kommer det säkerligen även hit. I Belgien, som legat jämförelsevis lika Sverige i smittspridning av det som går att döma, är exempelvis i princip all verksamhet stängd och alla som kan måste jobba hemifrån och möjligheterna att umgås ute mycket starkt begränsade.

EU-institutionerna låg för sin egen del steget före med att all personal i EU-kommissionen utom kommissionärerna och kritiska funktioner blev hemsända för att arbeta hemifrån redan före de nationella besluten i Belgien. Även Europaparlamentet stängde sina lokaler för externa besökare och ordnar nu med att kunna sköta omröstningar och möten digitalt samt att den månadsvisa Strasbourg-veckan är helt inhiberad tills vidare.

För North Swedens del innebar det också att personalen i huvudsak arbetar hemifrån tills vidare då all fysisk mötesverksamhet nu i praktiken är nedlagd på Brysselarenan. Däremot fortgår och intensifieras distansmöten av olika slag och det kommer säkert vara så våren ut och kanske är detta ett genombrott för möten på distans överlag, för att se något positivt komma ut av det hela. I nuläget går det för övrigt knappt att ens ta sig från exempelvis Bryssel och till Sverige med alla stängda gränser och inställda flyg och tåg.

Det i sig visar hur lite EU-kommissionens vädjan om att inte stänga gränserna inom EU betyder i detta krisläge. När kommissionen därtill känner sig tvingad att sätta upp regler som stoppar försändelser av vårdutrustning och smittskydd till länder utanför EU inklusive länder i tredje världen för vilka sådan utrustning från Europa är livsnödvändig, för att försöka hålla uppe åtminstone ett flöde av sådana produkter inom EU, så visar det hur illa situationen är. Det är inte samlade avvägningar och bedömningar för ett samlat agerande för proportionalitet mellan åtgärder och såväl kortsiktiga som långsiktiga gemensamma effekter, som styr just nu. Det är inte säkert att det fattas bättre beslut på EU-nivå i en akut kris som denna, men i slutändan är EU det verktyg som finns när de nationella tillkortakommandena slår tillbaka. Krav om att EU måste in och städa upp i röran lär komma.

Problemet med att stänga ned helt är att det måste ske konsekvent och under en tillräckligt lång tid för att dels ha en effekt, dels inte innebära att när allt öppnar upp igen så sker ny massiv spridning. Signalerna just nu är att toppen av smittspridning och sjukdomsfall kommer någon gång i maj, givetvis olika över olika delar av Europa. Från allt fler länder och aktörer hörs att den initiala ansatsen om att hålla de restriktiva förordningarna fram till Påsk nu förlängs till slutet av maj och inte osannolikt längre. Det är bara att följa utvecklingen och jobba med de förutsättningar som gives och som vi och många andra sade i inledningen av det som komma skulle: Håll avstånd, tvätta händerna och försök i möjligaste mån jobba på distans. Det är det vi gör just nu.

Diskussionen om tiden efter nu redan inledd

Med det sagt, så har ju inte EU som sådant stannat upp. Tvärtom kommer det nya krispaket mest hela tiden och framförallt försöker EU-kommissionen styra om där EU har makt och möjligheter och det gäller statsstödsregler för att skydda företag som tappat hela sina marknader på ett par veckor eller byggt hela sin ekonomi på globala gods- och värdeflöden från inte minst Kina som nu brutits sönder och därigenom mildra den annalkande krisen. Därtill att från EU:s sida styra om de finansierings- och stödinstrument som finns för att nu snabbt kunna gå in med sådant stöd, såsom för de regionalfondsmedel som finns kvar att fördela. Det kan vara särskilt relevant för exempelvis den turismnäring som är så viktig och samtidigt sårbar med många små aktörer i våra regioner, men även de större industrierna med sina globala värdekedjor och nu snabbt vikande efterfrågan.

Om det blir en tillfällig dipp som hämtas hem när saker och ting går tillbaka till mer normala förhållanden eller om skadorna hunnit bli så stora och osäkerheterna lever kvar ända tills möjligen ett vaccin finns på plats, återstår att se. Det gäller att rusta sig för olika scenarier och där är EU med all sin expertis och oftast oerhört kompetenta och kunniga tjänstemän med nätverk ut i hela Europa och världen en faktisk kraft att luta sig emot, även om EU i sig saknar egna muskler. En sak är säker och det är att Coronautbrottet kommer att få konsekvenser på många olika plan att läggas till den gröna omställning EU-kommissionen lanserat som sin stora giv de kommande åren.

North Sweden följer givetvis detta och på hemsida och nyhetsbrev uppdaterar vi det som kommer från EU av relevans också för våra regioner. Norra Sverige har därtill det unika politiska nätverket Europaforum Norra Sverige som plattform för diskussion och samhandling och där kunnat ta sina första positioner kopplat till möjligheterna att kunna styra om regionalstödet till insatser för att mildra konsekvenserna i de regionala näringarna till följd av Coronapandemin.

Från kontorets sida är vi exempelvis också, som en utlöpare av detta, i dialog med EU-kommissionen och andra regioner med särskilda förutsättningar såsom alpregionerna och öar, utöver glesbefolkade norra Sverige och Finland, om hur vi med stöd från EU kan tackla klimatförändringarna som drabbar oss före andra och får en påverkan på viktiga näringar som turismen exempelvis och till det nu i spåren av pågående pandemi tänkbara förändrade globala resmönster som kan ytterligare påverka även efter att tåg och flyg och andra transporter åter börjar komma igång. Även de stora paketen kring industriomställning för mer gröna näringar kommer med all sannolikhet att påverkas mot bakgrund av panikinbromsningen som är i all produktion just nu runtom i EU.

Business as usual mitt i allt, trots allt
Det kan bli ett stålbad även om det är för tidigt att säga hur hårt det slår. I en tid när globalt samarbete krävs mer än någonsin för att hantera den globala värld vi är, så står nationalistiska agendor före i många av de stora länder som måste vara motorn i en sådan samverkan och det borgar för att utmaningarna blir större och mer långtgående. Det är inte argument för att gå in i en diskussion om mer eller mindre EU, men vi som arbetar som våra nordliga regioners länk till EU, ser vilken betydelse EU i det långa loppet har i sådana här lägen. Det kommer säkert att bli för lite, för sent och inte alltigenom bra från EU:s sida, men det är likafullt oftast fortfarande bra mycket bättre än inget eller hur alternativen varit. I den meningen är det nog lite av business as usual för EU ändå, trots allt. Det sägs ju, att det EU-samarbetet drivs framåt av är just kriser.

Och mitt i allt pågår allt det där andra löpande bortanför de mer akuta frågorna att hantera. Förhandlingarna om nästa långtidsbudget 2021—2027 fortgår någonstans. Inom vissa delar, som på forskningsområdet, med en tydlig ambition om att komma i mål ganska snart och där kan säkert en större vana från många av aktörerna inom inte minst den akademiska världen av att jobba på distans med webbaserade lösningar underlätta. Inom andra områden, såsom sammanhållningspolitiken, är det mer ställningskrig om hur stor budgeten blir före att man går i klinch om de sista detaljerna. Givet att stats- och regeringscheferna har mycket annat akut på sitt bord lär diskussionen om budgeten bli ytterligare förskjuten. För att upprätthålla inlagda möten kommer även Rådet att börja pröva med digital teknik. Toppmöten har ju annars hittills alltid varit att sitta i samma rum runt samma förhandlingsbord. Det är någonstans väldigt mycket det som är EU och EU skapades för att vara.

Det som sagts är att ett extra budgetmöte varit tänkt till april-maj någon gång, men det är frågan om det blir nu. Kanske mitt stalltips i förra State of Play, innan Corona kom in i bilden, om att det kan avgöras på junimötet eller däromkring mer relevant. Troligare ändå, är att det tar en paus för att under det tyska ordförandeskapet till hösten knådas och stuvas om i förslagen med Corona, migrationsfrågan och den stora gröna dealen samt en överlag samhällelig och ekonomisk krishantering i en ny global kontext för EU, som viktiga komponenter att ges än större utrymme.

Blir det så, talar det för att rentav skjuta över nuvarande budget ytterligare ett år innan vi kan se en ny budgetram för en ny programperiod på plats. Det är inget som ännu glunkats om, men allt kan hända. Likaväl som att alla bara vill få budgettjafset överstökat med att det lite blir som det blir för att börja koncentrera sig på de här och nu mer viktiga frågorna. Till saken hör dock, att till syvende och sist är det EU:s budget med tillhörande ramverk och regleringar som sätter vad EU kan och inte kan göra. Det går inte att komma ifrån.

För vår del på regional nivå är det i kommande förändringsdiskussioner av största vikt att inte tappa fokus på att aldrig så nationella och globala kriser alltid har en lokal och regional botten. Det är där problemen uppstår och det är där lösningarna finns att söka, givet att stödmekanismer, plattformar och samverkansmöjligheter utgår från varje regions och delar av en regions unika förutsättningar. Inte minst för regioner som norra Sverige och våra grannar i Northern Sparsely Populated Areas. De liggande förslagen i EU fångar mycket av detta och det får nu inte malas ned i det tunnelseende som en kris lätt skapar hos förhandlare och beslutsfattare på central nivå.

Aktivt bortkopplade mitt i förhandlingarna
Det är, som det heter, i alla fall spännande tider. Tyvärr på många sätt mörka tider och fruktansvärt för alla som drabbas på olika sätt. Vi på North Sweden har inte slagits ut av någon Corona, för nu är säkrast att tillägga, men tror att vi alla känner oss lite bortkopplade och det är uppenbart svårare att följa skeenden när det inte går att vara på plats och finnas med i de nätverk och sammanhang där informationen sprids och de tidiga signalerna om hur frågor rör sig kan snappas upp för att tas vidare hemåt och tillbaka. Det är ju av den anledningen vi till vardags finns i EU:s mittpunkt; Bryssel. Det är vi nog många som upplever, men i allt detta är det bara att jobba på. I kommande State of Play återgår diskussionen till att fundera kring hur kommande programperiod avseende EU:s regionalpolitik med mera kan tänkas ändå bli i allt detta.

/Mikael Janson

Läs om EU:s Coronainitiativ och Europaforum Norra Sveriges initiala synpunkter 
Följ Coronautvecklingen i EU genom Europeiska Smittskyddsenheten 
Läs senaste State of Play om uppspelet inför liggande förslag i för nästa programperiod
Läs tidigare State of Play om de övriga grundläggande konfliktlinjerna i förhandlingarna i EU