Intet nytt på budgetfronten, med fortsatt ett antal utestående frågetecken

Det har gått ett par månader sedan EU:s stats- och regeringschefer fattade sitt beslut om EU:s långtidsbudget 2014-2020. På EU-nivå har egentligen inte mycket hänt sedan dess, som inte redovisats i tidigare "State of Play" (se länk nedan).

Fortfarande är mycket höljt i dunkel, dels beroende på att EU-kommissionen inte kommit tillbaka med sina förslag till reviderade regleringar utifrån Ministerrådets beslut, dels beroende på att det hänger samman med fortsatta förhandlingar och nationella processer där alla detaljer, siffror och hur det skall fördelas på nationell nivå inte ännu presenterats. Det gäller inte minst för medlen till strukturfonderna.

En sådan sak som är oklart är den så kallade resultatreserv om 7% som är tänkt att hållas inne av strukturfondsmedlen för att användas för att premiera de som genererar bra projekt med bra resultat. Den fanns med i EU-kommissionens förslag och har sedan åkt ut under förhandlingarna för att komma tillbaka i Ministerrådets beslut, därtill utökad från 5% till 7%. Det betyder att en avsevärd andel fondmedel kommer att hållas inne fram till 2019 då en översyn är tänkt att göras för att det sista året av programperioden fördelas ut. Ännu som sagt oklart hur det är tänkt att ske i realiteten.

Detsamma kan sägas om de 5% av regionalstödsfonderna som är föreslagen att avsättas för urban utveckling, som det fortfarande förhandlas om hur det egentligen blir med det, även om de nya särskilda instrument och plattformar för stadsutveckling som EU-kommissionen föreslog ser ut att i alla fall tas bort med hänvisning till att det redan idag finns olika sådan verktyg från EU:s sida.

På samma sätt är det med den särskilda ungdomsarbetslöshetssatsning som också dök upp på sluttampen som lite plåster på såren för att mildra minskningarna i strukturfonderna för de länder och regioner som i krisens spår har en alarmerande hög arbetslöshet. Tre miljarder Euro av socialfondsmedlen är öronmärkta för den satsningen och därtill har tre miljarder Euro lagts till från annat håll, d v s sammantaget sex miljarder Euro, som skall användas för insatser i regioner med en ungdomsarbetslöshet över 25%. Hur den fördelningen skall göras och utifrån vilka kriterier och till vad är ännu inte förklarat. Enligt de senaste uppgifterna ser det för Sveriges del ut som om Mellersta Norrland (Jämtland och Västernorrland) kan få del av de pengarna men däremot inte Övre Norrland (Norrbotten och Västerbotten), men det är inte klart ännu.   

Sammantaget är det med andra ord en ansenlig andel av de samlade strukturfondsresurserna som är föremål för särskilda egna diskussioner efter Ministerrådets beslut.

Bollen är i alla fall i rullning mot ett avslut, som det verkar

Parlamentet har som vi kunnat berätta om i tidigare nyhet antagit sitt förhandlingsmandat gentemot Ministerrådet för de förhandlingarna och även om det skedde redan i mars, så förändrar det inte tidshorisonterna för processen. I bästa fall kan de så kallade trialogerna eller trepartssamtalen mellan Europaparlament, Ministerråd och EU-kommissionen landa i ett beslut i Europaparlamentet i maj och i Ministerrådet i juni. Det förutsätter dock att man kan enas ganska omgående och får stöd av utskott och parlamentet som helhet utan några stora schismer. Givetvis måste också Ministerrådet i sin tur vara enigt om de justeringar som kan bli.

Det hänger mycket på det Irländska ordförandeskapet att förankra förhandlingarna så att det mest bara blir en formalitet i Ministerrådet och därtill hålla Europaparlamentets förhandlare på så gott humör att de kan gå tillbaka till parlamentet utan att det uppfattas som att ha på nåder ha fått ett lillfinger av Ministerrådet, utan om en öppen förhandling mellan jämbördiga parter om principiellt viktiga frågor där parlamentet vunnit gehör.

Därefter kan alla övriga förhandlingar om regleringarna slutföras och även om de i många delar framskrider parallellt med allt annat och rent teoretiskt skulle kunna beslutas samtidigt med budgetbeslutet, så handlar det nog snarare i bästa fall om extra möten för beslut i juli men kanske mer sannolikt om beslut efter sommaren för att kunna hantera processerna i de olika församlingarna. Frågan är hur snabbt man rent praktiskt kan få igenom de besluten och vilken partidisciplin som råder för att få allt godkänt av en tillräcklig majoritet i Europaparlamentet med tanke på att vi fortfarande talar om i många delar rätt slutna förhandlingar i små förhandlingsgrupper, som skall förankras i och beslutas av ett samlat parlament.

Därefter skall det nationella programarbetet med den så kallade partnerskapsöverenskommelsen mellan de enskilda länderna och EU-kommissionen ros i hamn under hösten. Det arbetet pågår, men som många kan vittna om är frågorna även där många om hur det är tänkt från regeringens och utpekade myndigheters sida, delvis i avvaktan på förhandlingarna inom EU, delvis beroende på att de egna interna processerna nationellt och gentemot de regionala aktörerna inte är färdiga.

Full drift från och med 1 januari 2014 med de nya programmen lär det i alla fall inte bli.

Bä till Ministerrådets budgetbeslut rent allmänt, tycks det

I debatten låter det som bu från parlamentets sida till Ministerrådets budgetbeslut, men i realiteten lär det bli mer av bä. Alternativet vore att sänka hela budgetförslaget och därmed allt hopp om att ens under 2014 kunna komma igång med de nya programmen och verksamheterna som ligger i EU:s budget. Verkligheten är också att många nog, oavsett uppfattning om budgetnivåerna på totalen, ändå kan konstatera att utfallet av det som Ministerrådet beslutade om blev mindre dåligt än vad som befarades i debatten som föregick beslutet.

Lite förenklat har de ökningar som EU-kommissionen föreslog på forskning, infrastruktur och territoriellt samarbete med mera som kan anses vara framtidsinriktade områden som ger Europeiska mervärden som det talas mycket om, dragits ned på av Ministerrådet till nivåer som är mer lika den nuvarande programperioden, samtidigt som övriga områden som EU-kommissionen gjorde mindre nedjusteringar i fått se ytterligare lite neddragningar.

Det blir av allt att döma i förhandlingarna mellan EU-parlament och Ministerråd mer fråga om tekniska justeringar om framtida budgetöversyner och möjligheter att föra överblivna medel mellan de olika budgetposterna istället för att de per automatik återförs till medlemsländerna vid de årliga revideringarna, vilket skulle ge Europaparlamentet ett visst inflytande i den löpande budgethanteringen, som är det som förhandlas om för att budgeten skall få Europaparlamentets godkännande. Det kan bland annat vara frågan om när och hur den halvtidsöversyn som är planerad skall ske och även en sådan sak som den utökade resultatreserven för strukturfonderna kan också vara ett förhandlingsbud att göra justeringar i. Huvuddragen i övrigt lär bestå rätt intakta.

Bland regioner i länder med krisande ekonomier finns också en stor oro för de makroekonomiska krav som ställs på sunda statsfinanser för att få del av regionalstödet. Europaparlamentet har varit emot det, men det är väl mer tveksamt om det går att få till någon direkt ändring av det annat än på marginalen, vilket kan vara väl så viktigt för en del regioner skall sägas.   

Däremot blir det förstås en hel del förändringar i de regleringar som ligger inom de olika budgetposterna och över vilka Europaparlamentet har mer direkt inflytande genom att det krävs att parlamentet och Ministerrådet är helt överens i alla delar för att bli ett beslut. Vad som går att uttolka, så ligger de succesiva överenskommelser som nu sker parallellt med allt annat i linje med det som sagts i tidigare "State of Play" om exempelvis sammanhållningspolitiken. Det som nu av de förhandlande parterna blivit konfirmerat, om än inte slutgiltigt beslutat, är exempelvis att Europaparlamentet och Ministerrådet är överens om att informationsteknologi blir ett fjärde tematiskt område för våra regioner att fortsatt kunna prioritera regionalfondsmedel till, vilket inte fanns med i Kommissionens förslag. 

Neddragningar över hela linjen, men lite uppåt ändå för forskning, infrastruktur och Sverige

De övergripande budgetlinjerna lär med andra ord nu vara givna. Det innebär att sammanhållningspolitiken och Jordbruks- och Landsbygdutvecklingsstödet minskar med i runda tal 10% mot idag och det territoriella samarbetet landar på ungefär samma nivåer som idag. Forskningsfonderna inom Horizon 2020 ser med de senaste buden efter Ministerrådets beslut ut att öka med runt 2% mot idag till runt 70 miljarder Euro för den kommande programperioden (mot EU-kommissionens föreslagna 80 miljarder), så det löfte som gavs om en ökning från Ministerrådets sida uppfylls, men det får väl sägas vara på marginalen. Den halvering som Ministerrådet gjorde på satsningar på infrastruktur mot EU-kommissionens förslag är ändå om vi ser till det som skall gå till framförallt utbyggnaden av ett sammanhållet järnvägsnät en real ökning på i runda tal 50% mot nuvarande programperiod.

Samtidigt skall man vara lite försiktig med jämförelser rätt av mellan budgetposterna beroende på att poster lagts in och dragits ifrån och flyttats om mellan åren och de olika förslag som lagts och beslutats.

Av allt att döma ser mitt i allt detta resultatet för Sveriges del som helhet inom strukturfondstilldelningen ändå rätt bra ut genom att ligga kvar på nuvarande nivåer, till och med en liten ökning om 1%. Efter den 50%-iga uppjusteringen av gleshetsbonusen jämfört med Kommissionens förslag torde det också gälla för programområdet Övre Norrland.

Hur det sedan verkligen blir beror av en rad olika faktorer som inte heller är klara ännu och ytterst är för regering och riksdag att besluta. I grunden bör förstås den nationella fördelningen bygga på EU:s nycklar och därmed de medel som fördelats till Sverige för glesbefolkade områden också tillfalla dessa. Det är dock inget som är givet. Därtill kan det bli fråga om att alltifrån mindre poster till en väldigt stor andel av strukturfonderna läggs i nationella snarare än regionala påsar, såsom de satsningar som handlar om innovation och koldioxidminskande åtgärder. Sist men inte minst innebär ju också tidigare omnämnda reserverade medel för resultatbonus och annat att allt inte från början blir utfördelat på regional basis. Hur det i slutändan blir är med andra ord en annan sak än att det ställt mot de allmänna neddragningarna för EU som helhet ser bra ut för våra regioner vad gäller tillgång till EU-finansiering.      

Blir det inte några strider här och nu ändå, som kan slå mot oss rentav?

Det talas fortsatt om att parlamentet kan vilja ta strid för mer pengar till något område, såsom infrastruktur eller territoriellt samarbete, men så länge man inte kan enas om var de pengarna skall tas och Ministerrådets budgetram får anses stå fast, så är det svårt att se att det skulle bli något med det i slutändan, mer än någon liten omfördelning på någon marginal inom de givna budgetramarna.

Till det kommer frågan om en skatt på gränsöverskridande finansiella transaktioner som ett antal medlemsländer bestämt sig för att vilja ha och som Europaparlamentet vill ha på EU-nivå för att den vägen få till en skatt som också parlamentet i så fall skulle få inflytande över. Motståndet hos de länder, inte minst Sverige, som inte vill ha den är stort och så länge det inte finns enhällighet blir det ingen sådan skatt för hela EU, men steg på den vägen tas. Frågan är om de länder som tar ut en sådan skatt kan använda den att räkna av mot sin nationella EU-avgift eller inte blir i realiteten en fråga om det därmed ändå inte är det första steget mot en sådan EU-skatt trots allt.

Det som är av intresse för Övre Norrland och där det kan komma att bli diskussioner är ö-regionernas fortsatta krav på en egen extra allokering motsvarande den till våra glesbefolkade områden samt de så kallade Outermost-regionerna. De har ju genom hela förhandlingarna drivit detta och från vår sida har vi agerat för att de kraven inte skall blandas ihop med vår gleshetsbonus, för det hade kunnat innebära att den i princip försvunnit om den skulle fördelats ut till även andra regioner. Däremot har vi förstås inget att säga om även andra regioner får särskilda tillskott. Ministerrådets beslut innebar att ö-nationer som Cypern, Malta och Irland fick lite extra dusörer från strukturfonderna. Cypern drev ju för sin del under sitt ordförandeskap annars på för att få in öarnas behov av extra resurser.  

Det lär nu vara svårt att få till några extra regionalt styrda tillskott eller på EU-nivå omfördela medel för specifika regioner och få med Ministerrådet på det, men det är förstås viktigt att fortsatt följa diskussionerna i Europaparlamentet. Det finns en lurig skrivning i Ministerrådets beslut där öarnas situation lyfts fram under samma rubrik som den extra allokeringen för våra områden, som inte har någon direkt koppling till pengarna som sådana (det handlar mer om att i den nationella fördelningen ta sådana hänsyn), men förstås kan innebära en risk för att äpplen och päron blandas i debatten.

På samma sätt agerar nu ö-regionernas företrädare för att få bort den 150-kilometersgräns som idag finns och efter att ha åkt in och ut under förhandlingarna blev kvar. Den avgränsar vad som räknas som gränsregioner med rätt att få del av fondmedel för det territoriella samarbetet inom EU och där Sveriges regioner får del av relativt sett mycket av de pengarna för samverkan med omgivande regioner i grannländerna. Om även områden med över 150 kilometer hav mellan sig förs in som gränsregioner blir det betydligt fler områden som kan dela på de pengarna och därmed mindre pengar kvar för exempelvis gränsutbyte med Finland och Norge.  Ministerrådet har velat behålla den regeln, men det finns absolut inte för den skull en enighet mellan de olika länderna om det.

Det finns all anledning att med andra fortsätta följa processen, för som sagts till leda i förhandlingarna nu: "Inget är klart förrän allt är klart!".

 /Mikael Janson

"State of Play" efter Ministerrådets budgetbeslut i februari