EU-kommissionens förslag till budget för kommande programperioden 2021-2027 är nu framlagd och hur det slår för regionalpolitiken, den så kallade sammanhållningspolitiken med sina struktur- och investeringsfonder, rent allmänt och för norra Sverige specifikt är förstås högintressant. Det är viktiga investeringsmedel för regionens utveckling och finns inga garantier för att regionerna i Northern Sparsely Populated  Areas, NSPA, per automatik får ett fortsatt särskilt stöd från EU. Mycket är ännu oklart och mer detaljer och konkret innehåll kommer när regleringarna för nästa generations regionalfonder och program presenteras i slutet av maj. Annat får analyseras mer för att räta ut frågetecknen. Ett arbete som nu påbörjas, även om det förstås går att spekulera kring somt och med brasklapparna framme finns mycket som ändå ger anledning till att se försiktigt positivt på utfallet för norra Sverige.

Minskad och mer värdebaserad regionalpolitik

Förslaget för kommande regionalpolitik med fokus på den Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (ERUF) innebär i runda tal en neddragning om 7% sammantaget mot dagens nivåer, vilket kanske är något mindre än uppemot de 10% som spekulerades i och får kanske ses som en del av ett förhandlingsbud för ytterligare justeringar i kommande dragkamp mellan länderna och Europaparlamentet. Noteras kan att huvudparten av neddragningarna sker på de regioner som idag får mest i östra Europa och det finns flera förklaringar till det.

Dels att med en ambition att alla regioner skall omfattas av någon form av regionalstöd från EU så skulle det inte finnas mycket kvar vid större neddragningar på de regioner som redan idag får en liten del och det är då framförallt rikare regioner i nordvästra Europa inklusive Sverige. Dels att många regioner i framförallt sydöstra Europa inte klarar av att suga upp alla medel de får med bibehållen kvalitet och garantier för att pengarna inte fuskas bort på olika sätt, rent krasst. Dels har många regioner i östra Europa idag fått ett rejält uppsving då pendeln slår snabbt från tidigare krisekonomier till att idag ha starka tillväxttal och därmed skall de inte ha motsvarande lika stora regionalstöd.   

Det skall inte stickas under stol med att EU också önskar markera mot länder som Polen och Ungern som idag får väldigt mycket regionalstöd men inte följer gemensamma spelregler för flyktingmottagande eller ens grundläggande demokratiska samhällsskick. Det sker genom minskade anslag samt hårdare kontroll och ökade krav på medfinansiering. Under krisen kunde regioner får upp till 95%, rentav 100%, finansiering från EU, att jämföra med svenska regioner som kan få max 50% i stöd från EU och måste medverka med egen finansiering i övrigt. Det lär bli en återställare med kanske max 75% EU-andel för även de fattigare regionerna, som var det som gällde innan krisen.

Det som kommer att vara en kontroversiell fråga är att EU vill införa ett värdegrundskriterium med krav på att uppfylla en grundläggande demokratisk samhällsordning och följa de gemensamma beslut som fattas i EU för att helt enkelt omfattas av EU:s regionalstöd. Hur det i praktiken skall ske återstår att se och redan mullrar länder som Ungern och Polen som känner sig särskilt utpekade. De har i någon mån ett kärnvapen i sin hand genom möjligheten att lägga in veto mot hela EU-budgeten och det som händer då är att den nuvarande budgeten rullar på med 1/12 per månad in i den nya programperioden tills nya beslut är fattade, vilket skulle vara en fördel för dessa länder i strid mot inte minst Sveriges syn på hur budgeten bör förändras, så det lär bli en spännande diskussion.

EU-kommissionen förstärker också överlag ett antal instrument för stöd till insatser mot extremism, radikalism och ifrågasättande av demokratiska grundfundamenta.  

Fördold centralisering av vad som på pappret omnämns regionalpolitik?

Det som det också kan bli mycket diskussion kring är att EU-kommissionen kopplar regionalpolitiken tydligare till EU:s så kallade ekonomiska termin, som är EU:s uppföljning av ländernas ekonomiska utveckling med analyser och rekommendationer för att hålla en sund ekonomi i balans. Svårigheten är att se hur de rekommendationerna som handlar om ländernas makroekonomiska agerande skall appliceras på regionalstödets roll för regional utveckling utan nya instrument och analyser med direkta regionala rekommendationer, om det inte i realiteten skall innebära att regionalpolitiken blir verktyg för att tvinga på strukturomvandling på egentligen nationell nivå. Samtidigt kan det ge mer fokus i EU på regionalpolitikens roll och möjligheter för lokal och regional utveckling till gagn för hela EU om fokus ligger på uppföljning och rekommendationer på det som regionerna och de regionalpolitiska programmen kan påverka och styra över samt stödja. Det återstår att se hur det blir med det.

Ett ytterligare orosmoln är att medan regionerna vill se den regionala utvecklingsfonden som ena sidan av ett mynt med socialfonden (ESF) som den andra sidan, för att sammantaget stödja regional kapacitetsuppbyggnad matchat med via socialfonden adekvata insatser för kompetensförsörjning på den lokala arbetsmarknaden, så föreslås en tydligare bodelning mellan de två fonderna med ett sammantaget större ESF än idag, kallat European Social Fund + rentav, men där ökningen hänger ihop med att en del andra tidigare sociala instrument inkorporeras i det nya ESF+. Det troliga är att det är ett sätt att från EU-kommissionen tydliggöra socialfonden som det instrument som finns för den vid Göteborgsmötet etablerade nya ”sociala pelaren” för att få människor in på arbetsmarknaden och bidra till livslångt lärande samt integration etc. Det kan på sitt sätt stärka dess roll för EU genom att också slås samman med andra sociala och arbetsmarknads- samt utbildningsinstrument som funnit för att vara EU:s sociala utvecklingsverktyg, men frågan är då hur det blir med samspelet med regionalfonden.

Det som i förslagen sägs är att regionalfond och socialfond, liksom alla ESIF-fonder, skall ha ett ännu tydligare och starkare gemensamt ramverk och överordnade regleringar för att underlätta samordningen mellan dem och de skall fortsatt ha ett delat ägarskap mellan EU och nationell nivå. Det betyder i realiteten att det liksom tidigare är en dialog mellan regional nivå och nationell om hur det skall formas i det enskilda landet, där Sverige redan idag, till skillnad mot många andra länder, mot regionernas strävanden, lagt socialfonden som ett nationellt program med mycket arbetsmarknadspolitiskt fokus snarare än att vara ”humankapitalsidan” av regional utveckling. Det lär vara en diskussion att fortsatt följa.

Till det kommer också nya instrument som syftar till att stärka Euroländernas sammanhållning via regionalpolitiken. En ny stabiliseringsmekanism införs som syftar till att hålla ihop Euroländernas ekonomier och även på regional nivå skapa nödvändig strukturomvandling för regioner som sackar efter och därmed riskerar att dra isär Eurozonens stabilitet. I grunden handlar det om att 25 miljarder euro, eller i runda tal motsvarande nästan 10% av hela regionalfonden, avsätts för ett som det sägs separat men till övriga ESIF-fonder kompletterande reformverktyg för ekonomisk omställning i eftersatta regioner inom Euroområdet och därtill särskilda stödformer till även regioner i länder som aviserat att de avser gå med i Euron, även om de idag ännu inte kvalat in (i realiteten alla EU:s länder utom Danmark och Sverige när Storbritannien lämnat). På samma sätt införs ett specifikt låneinstrument kallat European Investment Stabilisation Function specifikt för Euroländerna och regionerna för att hantera lokala ekonomiska chocker med behov av att hålla upp investeringsnivåerna.  

Och vinnaren är: Övre Norrland och Northern Sparsely Populated Areas?!

Frågan är vad allt detta sammantaget innebär för stödet till norra Sverige? Det kan konstateras att i förslaget finns en pott som omräknat i dagens penningvärde motsvarar nivån för innevarande programperiod för EU-regioner utanför Europa, de s k Outermostregionerna, samt glesbefolkade områden, som i realiteten är norra Sverige och Finland inom NSPA-området. Den ser ut att minska med motsvarande de 7% som hela regionalpolitiken går ned med och därmed, med den generella minskningen, ser det ut som om norra Sverige fortsatt får del av motsvarande extra medel från EU som idag. Det är en unik extra gleshetsallokering till det nordligaste EU som i sin tur är helt avhängig det arbete som NSPA gjort med först Nordregio och sedan OECD för att visa på regionernas utmaningar men också stora potentialer med lite smörjmedel från EU. Liksom förra gången lär det finnas de som vill utmana detta och anser sig ha väl så stora behov av sådana extra stöd samtidigt som inget talar för att EU-kommissionen har någon ambition av att öppna för fler regioner eller ändra geografin som avses med den extra gleshetspotten som idag står för drygt hälften av EU:s regionalfond till Övre Norrland (sammantaget c:a 1,7 miljarder kronor för nuvarande programperiod). Det återstår dock att klara ut detaljerna och liksom senast det begav sig vara aktiv i de kommande förhandlingarna för att försvara denna post och fördelningen inom den.

I övrigt är det för tidigt att riktigt veta hur utfallet blir. EU-kommissionen aviserar att fortsatt kommer fördelningsprinciperna att bygga på regionernas BNI men med större tyngd för olika sociala kriterier som arbetslöshet, migration/integration och utbildningsnivå med mera och hur det slår för olika regioner finns inga uppgifter om ännu. Det som är sagt är att även i grundfördelningen, utöver den extra gleshetpotten, finns det ett gleshetskriterium med. Till det kommer att fördelningen inte är tänkt att styras av olika regionkategorier som idag; ”fattiga”, ”rika” (dit alla Sveriges regioner hör) och ”mellan”, utan i en mer löpande skala. Hur det blir och i slutändan slår är också omöjligt att nu veta. Mycket talar dock för att det inte är rakt igenom en nackdel för exempelvis Sverige inklusive kanske framförallt norra Sverige med de resonemang som förs.

Det kan också konstateras att en hel del av de delar som norra Sverige genom Europaforum Norra Sverige och NSPA, med de positioner North Sweden skrivit fram och det som OECD i sin studie över NSPA lyfter, i högsta grad är i linje med de förslag som nu ligger. Bland annat att regionalfonden skall ha fokus på ett smartare Europa genom innovationssatsningar, ett grönare koldioxidfritt Europa, ett mer uppkopplat Europa genom såväl mobilitet som bredband med mera, samt ett mer socialt Europa med fokus på kompetensförsörjning och livslångt lärande och ett Europa närmare medborgarna genom hållbar och integrerad utveckling som knyter ihop lokalt orienterat arbete i stad och land. Det kan på många sätt inte bli tydligare än så för de fokus North Sweden arbetat med gentemot EU för att inte minst bredda rådande storstadsfokus och tidigare ovilja från EU mot satsningar på infrastruktur och bredband med strukturfondsmedlen, där norra Sverige och Finland fick undantag för denna programperiod efter intensivt arbete gentemot Europaparlamentet och de svenska förhandlarna.

Fortsatt och tydligare fokus på innovation och klimatomställning samt kompetensförsörjning är också områden som genomgående välkomnats som av norra Sverige. Möjligheten att använda regionalfonden för rena forskningssatsningar i närmare samspel med det föreslagna forsknings- och innovationsprogrammet Horizon Europe är också nya element i detta som i bästa fall kan återföra delar, som lite saknats i den nuvarande programperioden, för att stärka innovationsförmågan och samspelet mellan akademi, företagande och samhälle i det regionala innovationssystemet i norra Sverige.

Det kan därtill konstateras, att även om det finns ett ökat fokus på att växla upp regionalfondmedlen med olika finansiella instrument som den nya InvestEU-fonden för lånebaserade investeringslösningar, så är det helt i linje med regionens inställning inte obligatoriskt utan får avpassas från fall till fall och region till region. Det lär vara fortsatt lika viktigt av olika skäl att arbeta med sådana lösningar inklusive den arktiska investeringsfond NSPA-nätverket tittar på i det sammanhanget, men då utifrån regionens unika förutsättningar och där det verkligen kan fungera.

En annan viktig fråga för norra Sverige är den del av regionalpolitiken som handlar om gränsutbyte och så kallade Interreg, samverkan i olika programgeografier. Det är sådant som i högsta grad brukar räknas till regionalpolitikens verkliga Europeiska mervärden. Normalt brukar EU-kommissionen föreslå en utökning som länderna sedan förhandlar ned för att maximera tilldelningen till sitt eget land, trots allt tal om fokus på Europeiska mervärden. Hur det blir denna gång återstår att se och förslagen kommer senare i den delen. Det som sägs är att ambitionen är att minska antalet program och programgeografier genom dels ett program per landgräns och i övrigt större samlade program över hela havsområden. Det lär komma att bli en hel del diskussion om det innan det konkretiseras dock, även om det i grunden kan finnas relevanta tankar i detta och att det också förstås beror av hur mycket medel som allokeras för en fortsatt önskad gränsöverskridande samverkan för Övre Norrlands del med omkringliggande och andra regioner, respektive hur mycket av det som även kan komma tänkas byggas in i själva regionalfonderna som sådana för att uppmuntra mer samverkan överlag.

Inget är klart förrän allt är klart, så ”hejet” får anstå!

Det är i alla fall för tidigt att ropa hej. Många oklarheter och frågetecken kvarstår och medan en del kommer att bli tydligare när de konkreta regleringarna för sammanhållningspolitiken kommer, efter vad som nu sägs den 29 maj, så kommer annat att anstå till kompletterande handlingar och framförallt utfallet av kommande motförslag och förhandlingar innan besluten någon gång till slut kan komma att fattas. Det som låter bra eller i alla fall kan tolkas positivt i de övergripande riktlinjerna i budgeten som nu är lagd, kan få en helt annan mening när väl de konkreta lagparagraferna presenteras. Det gäller att vara fortsatt på tå, om än i nuläget ändå försiktigt positiv.

Från påverkan på EU-kommissionens förslag går vi nu in i en förhandlingsfas med många motstridiga krafter och viljor och spänningar som egentligen kan sluta hursomhelst.  Både trevliga och otrevliga överraskningar lär dyka upp på vägen. Å andra sidan har nog EU-kommissionen av allt att döma lagt ett förslag med såväl morötter och piskor som gör att medan någon får bort respektive in något och andra något annat så finns förutsättningar för en kompromiss som ingen tycker är riktigt bra men de flesta ändå kan leva med. Som det ofta blir i EU. Just nu mullrar dock ganska många upprörda tunnor skall sägas.

Den som lever får se, även denna gång.

/Mikael Janson

Läs tidigare ”State of Play” inför slutdiskussionerna om det nu lagda förslaget för regionalpolitikens del: 

Läs ”State of Play” om budgeten som lagts fram:

Läs North Swedens nyhet om budgeten: