Återhämtningsfond och ny fyr på EU-budgetbrasan

North Sweden har tidigare kunnat berätta om det pågående förhandlingsspelet och i en rad artiklar belysa hur Coronapandemin förändrar spelplanen med rader av nya initiativ och omfördelning av medel för att hantera effekterna runtom i EU. EU-kommissionen hamnade i bakvatten när länderna hastigt och okoordinerat började stänga ned gränserna och i realiteten inhibera hela den inre marknaden. EU-kommissionen, med dess ordförande Ursula von der Leyen, har från det försökt återta initiativet och komma med förslag på förändringar, satsningar och utlova nya stöd samt en bättre samordning mellan länderna i även den akuta Coronahanteringen.

En av de stora frågor som diskuterats är så kallade Coronaobligationer, som egentligen är en omskrivning och uppväxling av de Euroobligationer som främst de länder som drabbades av finanskrisen försökt få till under många år. Pengar som skall tas genom gemensam upplåning i EU för att kunna fördelas som bidrag för satsningar på tillväxt i de länder som stått med stora egna skulder och hackande ekonomier. Sverige har motsatt sig det och är samtidigt, genom att inte vara del av Eurozonen, lite utanför den diskussionen i vilket fall.

Frankrike har varit för och dels agerat för en egen Eurozonsbudget vid sidan av den ordinarie EU-budgeten med exempelvis egna regionalfondsmedel, dels att EU samlat skall göra en gemensam upplåning för stöd till utsatta länder och regioner.

Tyskland har som motorn i Eurosamarbetet motsatt sig helt och likt Sverige öppnat för möjligen någon form av upplåning som distribueras som i sin tur lån, att över tid återbetalas fullt ut av dem som får dessa lån. Vid sidan om striden om den generella budgetnivåns storlek, så har detta varit en av knäckfrågorna som låst diskussionen, till att vara långt över tiden för när beslut borde fattats för att hinna ha allt på plats till årsskiftet 2020/2021.

Förnyad Tysk-Fransk allians i EU:s kärna

Det är därför en förändring av spelplanen att Tyskland och Frankrike i veckan kunde presentera en samlad syn på en omfattande Coronafond om hela 500 miljarder euro för EU:s räkning. Det kan jämföras med hela EU:s samlade årliga budget som är på i runda tal 150 miljarder euro. Denna fond, med till stor del upplånade medel, ska kunna omsättas i bidrag till länder och regioner och aktörer som drabbats av Corona och överlag satsningar för att få igång ekonomin igen runtom i Europa. Lite tillspetsat kör Frankrike och Tyskland därmed över EU-kommissionen som varit inne på samma linje men inte kunnat och vågat lägga fram sina förslag fullt ut och pressar därtill ut ytterkantsspelarna som till varje pris vill hålla ned EU:s budget och gemensamma åtaganden.

Det ger samtidigt EU-kommissionen råg i ryggen att nu lägga följdförslag på detta med sikte på att i Europeiska Rådet kunna fatta beslut på toppmötet i andra halvan av juni. Det är då besluten måste fattas, försenat som allt redan är, för att under hösten slutgiltigt nå överenskommelser mellan Rådet och Europarlamentet inför uppstarten av en ny budget- och programperiod från årsskiftet. Samtidigt är det en optimistisk tidplan.

Kalkylen lär vara att de länder, såsom Sverige, som sagt nej till att betala mer, en efter en kommer att foga sig med diverse utfästelser och någon morot samt kanske reella belopp närmare det som sipprat ut låg i EU-kommissionens eget förslag om i storleksordningen 325 miljarder euro för en återhämtningsond. I realiteten är ju Sverige, med sina netto runt 2% av EU:s samlade budget, inte där fokus ligger när länder som Italien och Spanien blöder. Länder av stor betydelse för handeln inom EU för inte minst Tysklands och Frankrikes egna ekonomier, oaktat att de därtill delar euron, men även handelsberoende länder som Sverige, som varit en av över åren de stora vinnarna på EU:s inre marknad enligt de beräkningar som EU-kommissionen gjort.

Tyskland, med Förbundskansler Merkel i spetsen, samlar EU runt sig inför att gå in i den ordföranderoll Tyskland har för EU under det kritiska kommande halvåret. Det blir därmed Tyskland som lär få slutförhandla detta och övriga delar av EU-budgeten. Som ordförandeland hade det varit svårare att lägga och förhandla egna sådana förslag utan tillräcklig enighet mellan EU-länderna. Det återstår att se om det med detta inspel hinns gjuta olja på vågorna till toppmötet i juni. Allt är ännu en öppen förhandlingsfråga ska sägas.

Såväl gamla som nya intressen i Coronaskrud

I grunden följer den fransk-tyska linjen det som EU-kommissionen agerat för. Det finns mycket som är oklart och ospecificerat, men en bärande del är att EU måste satsa sig ur krisen och inte har råd att låta exempelvis Italien inte få stöd för att återhämta sig efter den förödande Coronapandemin, efter att ännu ha lidit av sviterna efter den ekonomiska krisen. Därtill att satsningarna skall bygga på och bidra till EU-kommissionens initiativ om en Green Deal. Det ger en chans för en grön omställning och grön ekonomisk omstart för hela EU, kan andemeningen sammanfattas.

Samtidigt ställs krav på en mer samlad ordning i EU kring att stötta företag drabbade av krisen, men också för framtiden mer tillåtande statsstödsregler och konkurrensbegränsningar mot omvärlden för att stärka Europas motståndskraft mot konkurrens utifrån och försök från Kina och andra att köpa upp för Europa viktig industri. I pågående handelskrig mellan stormakterna vill EU se till sin egen marknads intressen. Det är givetvis till en del kopplat till lärdomarna från Coronakrisen och Europas sårbarhet, men också ekon från tidigare, inte minst franska, strävanden att kunna ge stöd och begränsa konkurrens för att gynna den egna industrin.

Tyskland har haft en mer vacklande hållning, som det utrikeshandelsdominerade land man är, men med Storbritannien som frihandelsivrare borta och rådande kris att hantera är den nu manifesterade politiska pakten något som helt säkert kommer att få effekter lång tid framöver och påverka alltifrån EU-kommissionens nyligen framlagda förslag till industripolitik, pågående översyn av EU:s statsstödsregler, handelspolitiken och mycket annat, utöver givna områden som omstyrning av regionalstöd och annat till att hantera efterverkningarna av Corona och försök att etablera skyddsbarriärer mot omvärlden på många olika områden.

I grunden står sig grunderna

Överlag följer det fransk-tyska initiativet EU-kommissionens linje och det kan därför antas att mycket kommer att kännas igen i det som EU-kommissionen har aviserat nu, efter många veckors förseningar och rykten, ska presentera den 27 maj avseende en uppdaterad EU-budget. Liksom för kommissionen är den gröna omställningen och digitaliseringen i fokus i detta tillsammans med den stora återhämtningsfonden och ett EU som står på egna ben med en motståndskraftig egen industri och fungerande inre marknad samt till det också särskilt, i spåren av Coronakrisen, skapa en hälsostrategi för att klara sina egna behov. Det är delvis en anpassning till hur världen ser ut och ländernas tillkortakommande i hanteringen av krisen, som inte minst Frankrike och Tyskland själva är del av, men också ligger under Ursula von der Leyens devis om att leda en geopolitisk EU-kommission. Delvis är det ett återstartat kraftfält som följer en mer fransk och kontinental än nordlig anglosaxisk tradition i synen på inte minst marknad, näringspolitik och statsfinanser.

Från EU-kommissionen har i de dokument som cirkulerar formulerats liknande tankar, som nu föreslås av Merkel och Macron och därtill att regionalpolitiken bibehålls på nuvarande nivå och i grunden nuvarande form även för 2021–2022, om än med en något större flexibilitet att styra om i dem för att hantera de problem som följer av Coronakrisen. Detta för att inte hamna i en situation där de nuvarande programmen upphör vid årsskiftet utan att några nya hunnit komma på plats, samtidigt som de regionala behoven av investeringar och stöd till drabbade näringar är akuta och stora. Fokus ligger samtidigt på den gröna omställningen och digitalisering samt att stärka Europa innovationskapacitet genom att för regionalpolitikens del och i allt högre grad även forskningspolitiken och andra områden, utgå från smart specialiseringsstrategier för att bidra till regional konkurrenskraft och bättre fungerande värdekedjor och förädling inom och mellan regionerna på europeisk nivå.

Grunderna från nuvarande liggande förslag kommer att vara kvar för att överhuvudtaget i övrigt nå kompromisser. Därtill med de utmaningar som är, att alls förhandla under rådande restriktioner, även om EU och dess institutioner kunnat tugga på med en förmåga att hitta nya former för arbetet och att kunna fatta snabba beslut om olika krisåtgärder, även om det aldrig kan gå snabbt nog med alla olika intressen och aktörer och beslutsprocesser som är ofrånkomliga i EU.

Intressanta EU-budgetveckor och månader framöver

Tyskland, som tidigare haft en medlande roll utöver sitt benhårda fokus på sunda statsfinanser, ser att EU behöver agera och att tiden är allt mer knapp, särskilt som tilltron till EU:s solidaritetstanke blir allt mer urholkad i södra och östra Europa, ju hårdare motståndet från norr är. Det blir nu intressant att se hur Tyskland framåt, dels agerar som ordförandeland för att ro besluten i hamn, dels den interna debatten i Tyskland där Författningsdomstolen så sent som för någon vecka sedan meddelade att det strider mot tysk författning att på EU-nivå införa sådana lånebaserade fonder som nu föreslås. Detta samtidigt som Merkel har med sig i ryggen att hennes popularitetssiffror för tillfället ökat kraftigt under hanteringen av Coronakrisen medan Frankrikes president Macron är mer pressad på många hemmafronter. Det ligger också i den cocktail som nu blandas i stundande slutförhandlingar.

Det är överlag av intresse att framåt se hur mycket Corona dominerar och hur mycket de långsiktiga utvecklingsperspektiven står sig starka och därtill hur regionalfondernas fördelning blir på kort och lång sikt, med en överbryggningsperiod på ett par år. Av särskilt intresse är förstås att följa hur de särskilda satsningarna på norra Sverige står sig i allt detta när saker och ting kastas upp i luften i ett storpolitiskt spel som är. Å ena sidan flyger småposter som dessa i den stora totalen under radarn, å andra sidan vänds på alla mynt och stenar för att dammsuga efter de enorma summor som nu någonstans också måste räknas ihop att hitta finansiering på sista raden. Det är bara att ligga i och fortsätta visa på de mervärden de satsningarna de facto ger för hela EU.

Mitt i allt finns därtill fortsatta utmaningar, såsom Ungern och Polen som agerar i strid med EU:s grundläggande rättsstatsprinciper och även är motvalls på klimatområdet. Å ena sidan finns förslagen om att minska bidragen till dessa länder till förmån för framförallt Medelhavsländerna och Coronakrisen, som slagit hårdast mot södra Europa, och kan ge ytterligare skäl för en sådan omfördelning. Å andra sidan finns det argument som någonstans handlar om att ”köpa över” dessa länder genom att bidra ytterligare till deras klimatomställning och intresse av att var kvar i den ”europeiska familjen”. Det blir någonstans allt tydligare, att bortanför det snäva budgetbråket så träder den underliggande frågan och striden om vad EU är och inte är och borde vara eller inte, eller ens kan vara och inte, allt mer fram i ljuset och diskussionerna, i en omvärld som sätter allt större korstryck.

Vi går därmed en spännande sommar och höst till mötes, det är nog det enda som är någorlunda säkert.

/Mikael Janson

Läs tidigare ”state of Play” om EU-förhandlingar i Coranapandemins grepp.