Regionalpolitiska spaningar för kommande programperiod i EU.

Rörligt och rörigt år för alla EU:s beslutsinstitutioner

Det finns, som tidigare konstaterats, många fallgropar på vägen före det att en slutgiltig samlad budget kan antas. Det enda som i nuläget är klart är att under det finska ordförandeskapet för EU under hösten kommer det att vara ett intensivt förhandlingsskede med sikte på att nå ett samlat beslut någon gång runt årsskiftet. Om det lyckas beror på ett antal överhängande frågor där framförallt länderna står långt ifrån varandra idag kring inte minst vad Eu få lov att kosta, även om det också är en del av förhandlingsspelet, utöver hela osäkerheten med Brexit.

Därtill sker vaktombyte vad gäller EU-kommissionen och även om kommissionen inte har en roll i beslutsfattandet, så spelar den en central roll för att i hur förhandlingarna fortskrider. Det återstår att se hur smidigt det skiftet sker.

Även Europaparlamentet kan komma med överraskningar. Det är första gången som parlamentet har fullt medbeslutande samtidigt som det mitt i pågående förhandlingsuppspel går in i en helt ny mandatperiod. Det finns därmed inga garantier för att hittills lagda kort ligger med nya ledamöter och partikonstellationer som vill sätta sin prägel, även om det mesta talar för det.

Några spaningar om vart det rör sig av relevans för norra Sverige

Oaktat detta så går det att tro att det kommer att landa och sannolikt förr än senare med sikte på att allt skall kunna rulla igång 2021 utan några större revolutioner mot vad som nu kan skönjas.

Det går därmed också att nu se några olika huvuddrag för vart det rör sig med också relevans för norra Sverige inom det för regionen viktiga regionalstödet; sammanhållningspolitiken med sina olika strukturfonder. Utöver att regionen och Northern Sparsely Populated Areas, NSPA, får ett fortsatt extra särskilt gleshetsstöd som lyftes i tidigare State of Play, finns det några ytterligare intressanta spaningar att göra.

- North Sweden Smart Regions framträder

Liksom på nationell nivå har mycket fokus det senaste decenniet också i EU legat på städernas och framförallt storstädernas roll för tillväxt. Samtidigt är såväl Sverige som EU i en global kontext en geografi med mer av små och medelstora städer i utbyte med en omgivande landsbygd. Det blir givetvis än tydligare för norra Europa med sin stora glesbygd, samtidigt som det finns i en svensk kontext också relativt stora och växande städer. För att få mer utbyte med EU och möjligheter att få anpassat stöd från EU har North Sweden därför arbetat för att bredda storstadsfokuset i plattformar som EU:s innovation partnership, EIP, Smart Cities för att bereda plats för även regionens städer men också överlag se till den regionala helheten och prata mer om Smart Regions. Det talas idag också på ett helt annat sätt om såväl just smarta regioner som plattformar för smarta samhällen, Smart Villages.

Inom regionalpolitiken föreslås att fortsatt särskilda medel för stadsutveckling. EU-kommissionen föreslog att 6% av regionalfonden skall gå till det och Europaparlamentet vill höja det till 10%. Samtidigt har i parlamentet olika regioners olika förutsättningar uppmärksammats allt mer och en förändring är att glesbefolkade regioner, bergsområden och landsbygd samt även öar och regioner med en negativ befolkningsutveckling lyfts fram för särskilda insatser och för det avsätts också från parlamentets sida motsvarande 5% av den Europeiska Regionala Utvecklingsfonden, ERUF. Utöver den särskilda gleshetsallokeringen specifikt till NSPA skall de medlen inom ordinarie ERUF fokusera på regioner med sådana ”handikapp” till vilka NSPA också räknas, varav en del specifikt för att utveckla smarta byar/samhällen, Smart Villages.

En kritik som var mot EU-kommissionens förslag har också varit att Landsbygdsutvecklingsfonden, som för denna programperiod varit en del av sammanhållningspolitiken, lyftes ut till att bli en tydligare del av den rena jordbrukspolitiken. Det har i Europaparlamentets förslag ”rättats till”, så att Landsbygdsutvecklingsfonden åter är en del av sammanhållningspolitikens regleringar för en mer samlad helhet kring utveckling av landsbygd, regioner och städer. Frågan är hur stor reell betydelse det får, även om EU-kommissionen menade redan i sin bodelning att det inte blir någon större skillnad mot idag med fortsatta möjligheter för att exempelvis bygga bredband i Norrlands inland genom Landsbygdsutvecklingsfonden som idag, vilket givetvis är viktigt att tillförsäkra att det blir så.

- LEADER tar ledningen men tar Sverige bollen?

Inom dessa satsningarna på stadsutveckling och landsbygdsutveckling kopplas också särskilt de instrument som EU-kommissionen föreslagit för så kallade integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling. Det som inom dagens landsbygdsutveckling kallas LEADER och innebär att inom en viss geografi samlas olika aktörer för att själva ta ansvar för att utveckla området. Ofta har olika byalag lyfts fram som exempel på kraften i det. Det EU önskar är att detta omfamnas av fler i större utsträckning. Det är i mångt och mycket, tillsammans med fokus på det som kallas smart regional specialisering, det direkt lokalt och regionalt orienterade verktyg som finns för att fånga varje regions olika unika utmaningar och genom lokala aktionsgrupper och anpassade strategier samla relevanta olika fonder och program såsom ERUF och socialfonden runt en gemensam målbild.

i EU-kommissionens förslag är det framförallt städer och stadsdelar inom ramen för den urbana agendan som siktet är inställt på. Det är för det förstås viktigt att också norra Sveriges städer kan ta del av detta som viktiga motorer för en omgivande större geografi. Europaparlamentet följer för sin del upp öronmärkningen till även regioner med specifika utmaningar och att i såväl den särskilda gleshetsallokeringen till NSPA som övriga särskilda medel destinerade till regioner med specifika utmaningar såsom överlag glesbefolkade regioner och områden med bristande tillgång till social och annan service, särskilt skall inriktas mot lokalt ledd utveckling och integrerade investeringar.

Det förutsätter dock att det finns ett stöd för att mobilisera sådana aktioner och att det förbereds tidigt för att verkligen ge önskad kraft och fokus på varje regions och delområdes unika förutsättningar och utmaningar i programmeringsarbetet. Hittills har Sverige dock varit ganska kallsinnigt utöver de begränsade satsningar som gjorts inom LEADER. För norra Sverige skulle detta annars kunna vara särskilt relevant och intressant för att mobilisera exempelvis inlandet och att stärka funktionella arbetsmarknadsområden med sikte på samhandling mellan de olika stöd som finns. Till det kommer att det också finns möjligheter att arbeta med detta över gränserna, så att via de territoriella samverkansprogrammen inom Interreg, men även vanliga regionalfondsmedel och andra EU-stöd, kan ett samlat paket för utvecklingsstöd skapas för samhandling med sikte på gemensam utveckling i en gränsregion såsom över svensk-finska gränsen exempelvis.

- Smart specialisering över alla gränser

Även om det tidigare Interreg Europa som omfattade samverkansprojekt över hela EU men i förslagen tagits bort av och till är föremål för diskussion om att finnas kvar i någon form, så ligger fokus nu mest på den så kallade ”Komponent 5”, där EU-kommissionen vill skapa ett instrument för samverkan kring Smart Specialisering över gränserna i hela EU. Smart Specialisering, S3, är något alla regioner måste arbeta med för att få del av regionalstödet i syfte att fokusera det på det som pekats ut som de viktigaste tillväxtområdena att stödja för varje region. Syftet är också att på samlad EU-nivå skapa global konkurrenskraft genom det och där har det blivit tydligt är att det kräver ett mer samlat arbete för att få till fungerande värdekedjor och att varje region inte bara ser inåt sig själv, utan hittar samverkansparter och kan dra nytta av andra regioners erfarenheter, kunskaper, kluster samt överlag mer strategisk samhandling.

Det finns idag en samverkan mellan en del regioner och genom särskilt avsatt stöd i Interreg är tanken att stötta det. Den kritik som kommit är att det inte hjälper de regioner som inte alls är på banan och därför finns en komplettering från EU-kommissionen om att särskilt stötta regioner som ligger efter. Problemet för norra Sverige är att det finns en risk att hamna mittemellan, att å ena sidan vara i framkant inom många områden men å andra sidan inte ännu riktigt ha kapacitet för att etablera klustersamverkan med andra, även om processer pågår inom NSPA. Det finns därför anledning att se till att detta utformas så att alla regioner kan få del av stödet och bygga förmåga att etablera strategisk samverkan över gränserna med sikte på ett bredare specialiserat utbyte i hela Europa.

I det ligger också en diskussion där många medlemsländer vill att detta stöd läggs inom den vanlig regionalfonden istället för direkt styrt från EU-kommissionen i ett EU-gemensamt program. Det kan finnas fördelar med en sådan förändring, inte minst för att bättre kunna utgå från varje regions specifika förutsättningar, men finns också en hel del oklarheter i hur det rent praktiskt i så fall skall fungera. Även om det finns invändningar, så råder en bred samsyn om att idén som sådan är rätt och riktig, men det är en ännu en levande diskussion om hur det bäst formas.

- InvestEU når EU:s alla hörn genom en arktisk investeringsplattform

En av den nuvarande EU-kommissionens stora paradnummer var etableringen av den så kallade ”Juncker-fonden” benämnd efter EU-kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, som var ett låneinstrument för riskvilligt kapital med låg ränta till större projekt samt småföretagande med pengar från bland annat Europeiska Investeringsbanken, EIB, för att få igång investeringsviljan runtom i EU som efter finanskrisen. Den har sedan utökats och föreslås att bli en InvestEU för nästa programperiod att komplettera övriga stödformer. Det fanns diskussioner om att den rentav skulle ersätta den ordinarie regionalpolitiken för mer utvecklade regioner, till vilka norra Sverige hör, och det låg nära till att det kunde ha blivit så med trycket på att minska EU:s budget.

EU-kommissionen är fortsatt mycket mån om att InvestEU skall bli den succé de menar att nuvarande Junckerfond är. Till det kommer att värna om den ordinarie regionalpolitikens berättigande genom att kunna visa på att det inte bara är bidrag i befintliga strukturer, utan ett smörjmedel för att kunna växla upp med andra tillväxtskapande investeringar. Kritiken som finns riktar framförallt in sig på att för regioner som norra Sverige finns det en fortsatt högre tröskel för att få tillgång till även dessa medel jämfört med regioner med en större redan befintlig kapitalmarknad, ”pengar springer dit pengar redan finns”. Inom ramen för Europaforum Norra Sverige har därför etablerats en kontakt med EIB, med stort intresse därifrån utifrån att de ser vikten av att för EU:s räkning sprida investeringsmöjligheter i alla EU:s olika hörn.

Det är också i det ljuset det pågående arbetet inom NSPA för en Arktisk Investeringsplattform i samspel med EU-kommissionen, EIB och regionens olika finansaktörer skall sättas som röner ett stort intresse från EU, som en väg för att bättre sprida och få skjuts på det kommande InvestEU. En sådan plattform för det nordligaste Europa, hur den nu rent praktiskt kan komma att formeras, bidrar också till att bibehålla det arktiska perspektivet som i hög grad också är en del av EU:s intresse för att satsa på sina nordligaste områden genom såväl gleshetsmedel som infrastruktur såsom Norrbotniabanan med mera. Det är perspektiv att fortsatt stärka och det blir särskilt intressant att under det finska ordförandeskapet med sina möjliga arktiska ambitioner följa processen. I det spelar såväl den översyn av EU:s arktiska policy som EU-kommissionsordföranden initierat och det EU Arctic Forum som nu blir i Umeå i oktober en roll för diskussionerna och förhandlingarna.   

- Ett urvattnat partnerskap där den europeiska terminen når även oss

En ytterligare fråga är hur hela EU:s koppling till de regionala perspektiven stärks eller inte. EU-kommissionen vill fortsatt ha så kallade partnerskapsöverenskommelser där länderna, regionerna och EU samverkar kring bindande utgångspunkter för utformningen de regionala programmen och målsättningarna med dem och det vill även Europaparlamentet medan Ministerrådet vattnat ut det till mer av frivilliga och icke-bindande dokument. Det har ingen direkt länk till förslagen om att i EU:s så kallade ekonomiska termin också länka in regionalpolitiken, som Europaparlamentet för sin del är emot men Ministerrådet ser ut att omfamna, men det hänger ihop i så måtto att det ytterst handlar om vilken roll som regionerna och därmed regionalpolitiken har i EU. Den ekonomiska terminen är EU:s årliga cykel för uppföljning av varje medlemsland för att utifrån analyser ge specifika landrekommendationer för att upprätthålla en sund ekonomisk politik i linje med EU:s övergripande inriktning för samlad hållbar utveckling.

I ännu avsaknad av en ny samlad strategi efter nuvarande ”Europa 2020” för smart, hållbar och inkluderande tillväxt i EU, har den ekonomiska terminen en på sitt sätt än större roll för att hålla ihop EU:s utvecklingspolitik. Med mer fokus på inte bara varje land utan också regionernas olika förutsättningar och behov av stöd kan hela sammanhållningspolitikens regionalpolitiska roll och betydelse stärkas, medan ett bibehållet fokus på mest bara de nationella rekommendationerna riskerar att regionalpolitiken i högre grad istället styrs mot det utan hänsyn till varje region.

EU-kommissionen har i ett första steg lagt med en ”bilaga D” för landrekommendationerna för året med rekommendationer som är tänkt att ha direkt bäring för de kommande regionalfonderna. Det konstateras att norra Sverige behöver stöd för kritiska massa kopplat till smart specialisering och samverkan kring det över gränserna samt stöd för småföretag och innovationskluster med sikte på internationalisering. Överlag känns mycket igen från OECD-studien för NSPA. Det riktas också fokus mot mer kompetenshöjande åtgärder för att matcha arbetskraften till smart specialiseringsbehoven och att främja entreprenörskap hos inte minst kvinnor samt att integrera invandrare. Det är gott och väl, men saknas för den skull väsentliga delar. Även om det till exempel konstateras att den digitala mognaden inte hänger med och att infrastruktur och bredbandstäckning i Sverige sackar efter övriga EU, så saknas till exempel den tydliga kopplingen till de specifika behoven i norra Sverige. Det finns all anledning att återkomma till detta och vilken betydelse det kan komma att få.

Rafflande kommande förhandlingssäsong att vänta

Det finns förstås oerhört mycket mer i allt som nu är under uppspel för slutförhandling och somt återkommer vi till i kommande nyhetsuppdateringar, annat när förhandlingarna väl är igång på allvar igen. Ovanstående, tillsammans med tidigare ”State of Play”, är några samlade huvudfåror att särskilt följa utifrån hur nu Europaparlamentet lagt sitt förhandlingsbud och det som Ministerrådet förbereder inför att under hösten gå i direkt närkamp sinsemellan. Det finns många okända vatten och blindskär på vägen, men samtidigt har bilden klarnat så pass att det går att ana konturerna av det som komma skall och möjligen med en inte allt för utdragen tidshorisont, trots allt. Den som lever får se.

/Mikael Janson

Läs tidigare ”State of Play” om regionalpolitiken för norra Sverige.
Läs ”State of Play” om de övergripande budgetförhandlingarna.