State of Play: Regionalpolitik för förhandling!

Nu är alltså EU-kommissionens förslag lagda för budget, förordningar och regleringar avseende programperioden 2021—2027. Det går nu in i förhandlingar inom och mellan Ministerrådet och Europaparlamentet för att under de kommande åren landa i slutgiltiga budgetnivåer för helheten och respektive budgetpost samt de konkreta regleringar som skall styra hur det genomförs med början från 2021 och framåt. Avseende regionalpolitiken finns mycket som går i norra Sveriges riktning, men också en del att få ytterligare klarhet i och möjliga förändringar till det bättre. Det innebär att North Sweden nu aktivt medverkar till de diskussionerna som kommer att behöva gå ganska fort som det ser ut, även om besluten kan väntas tidigast mot årsskiftet 2019/2020. Det är nu regionala positioneringar måste till gentemot de lagda förslagen avseende prioriteringar och möjligheterna till samverkan och mycket annat.

Pressad tidplan i olika takt utan ”snabbspår”

På regeringsnivå är länderna i EU nu överens om att det ”snabbspår” som EU-kommissionen med ordföranden Jean-Claude Juncker i spetsen förespråkat inte blir. Det handlade om att försöka få klart allt till före Europaparlamentsvalet i juni 2019 och därmed också innan den nuvarande EU-kommissionens mandat upphör siste oktober nästa år. Detta för att undvika att det blir kaos i förhandlingarna med ett nytt parlament och en ny kommission som utöver tappad tid innan de är på plats också helt enkelt kan innebära helt nya politiska strömningar som vill förhandla om allt från grunden igen eller rentav sätta stopp för att kunna nå en enighet. Ministerrådet är dock i och med senaste toppmötet 28-29/6 överens om att det inte kommer att kunna gå att gå så snabbt fram och därför är siktet på att till toppmötet i december 2019 kunna fatta besluten vilket då skulle vara under det finska ordförandeskapet den hösten.

Slitningar mellan länderna
Mycket talar för att även det är en optimistisk tidplan skall sägas, då slitningarna om inte minst budgetnivåerna, där Sverige tillhör de som hårdast driver minskningar med fokus på framförallt jordbrukspolitiken och regionalpolitiken, är stora. En annan stor stridsfråga är de av EU-kommissionens i förslagen inlagda förutsättningarna om att för att få del av EU:s fonder och program måste länderna också uppfylla grundläggande krav på rättsstatens principer och följa de beslut som är fattade gemensamt i EU. Något som framförallt Ungern och Polen motsätter sig och därmed kommer att bli en av de stora striderna utöver att de länderna också tillhör de stora ”förlorarna” i att regionalfondsmedlen rent allmänt styrs om från dem till södra Europa, även om de fortsatt förstås får en hel del, givet att de upprätthåller exempelvis fristående domstolssystem som idag är ifrågasatt från EU gentemot särskilt Polen. Någonstans kan det landa i att balanserna från förslagen bibehålls men med något mindre ramar, någon form av nedsatt avgift för länder som Sverige och en viss nedtoning av de krav som ställs på länderna för att få del av resurserna, för att kunna sy ihop en kompromiss och då kan det trots allt gå ganska fort. Lyckas inte det konststycket, då kan det bli därmed bli betydligt mer utdraget och bidra till att förstärka de inre slitningar EU idag dras med.

Stressat Europaparlament
På andra sidan finns Europaparlamentet som för sin del fortsatt ändå upprätthåller en tidsplan med sikte på att faktiskt bli mer eller mindre vara i huvudsak klara före valet. Det innebär att redan i september kommer mycket av möjligheterna att komma med inspel att stängas för att övergå i de egna förhandlingarna. Tanken är att kunna stänga så många ”boxar” som möjligt av förhandlingsmandat, att efter det kunna binda upp det nya parlamentet att ha att utgå från för förhandlingarna med Ministerrådet. Hur det blir med det återstår att se och ett nytt parlament kan förstås alltid ändra tidigare fattade beslut om det blir en helt annorlunda politisk sammansättning med en annan agenda än dagens parlamentariska situation. Medan parlamentet i grunden äger all lagstiftning utom de faktiska budgetnivåerna så äger Ministerrådet hela paketet inklusive fördelningen av medel. Det finns dock inga vattentäta skott i och med att parlamentet kan säga stopp till allt som en utpressning mot Ministerrådet i slutändan.

Ingen rast och ro för påverkan
På sitt sätt blir det som det nu är upplagt väldigt olika parallella processer i olika takt och frågan är hur de skall ”giftas ihop” i slutändan, så det gäller att hålla koll på båda. Därtill så är oaktat det tidplanen väldigt knapp och det gör att de regionala inspelen måste komma ganska omgående för att ha en betydelse för exempelvis justeringar i regionalpolitiken.

Sammanhållen osammanhängande regionalpolitik med sikte på norra Sverige

Ser vi till regionalpolitiken, eller sammanhållningspolitiken som den heter i EU, så finns det förstås många olika bottnar och mycket oklarheter utöver att ingen riktigt egentligen vet de exakta budgetnivåerna för olika länder och regioner, utöver att det för Sveriges del generellt är ganska lika nuvarande programperiod och den extra gleshetsallokeringen för norra Sverige finns kvar med en minskning motsvarande den generella minskningen för hela regionalpolitiken om runt 7-10%. Det får ses som väldigt positivt, givet hur diskussionerna gick före förslagen och att många regioner fått mycket stora neddragningar samtidigt som många som också velat se särskilda tilldelningar till just sina regioner inte fått det. Därtill finns många positiva ansatser för förenklingar som faktiskt kan få genomslag om det följs upp också i utformningen av programmen.

Fokus på innovation och klimat över hela fältet
Bortsett från budgetnivåerna och generella regelförenklingar kan sägas, att för norra Sveriges del innebär de nu lagda förslagen att inom den europeiska regionala utvecklingsfonden, ERUF, skall 85% läggas på innovation och klimatåtgärder och i övrigt är det öppet för exempelvis bredband och infrastruktur. Det är snitt på nationell nivå, så om det i Sverige fördelas så att storstäderna helt fokuserar på innovation kan exempelvis norra Sverige i högre grad lägga fokus på annat och där är förstås just investeringar för bättre uppkoppling exempel på viktiga satsningar. Det finns förstås kritik mot detta och att även om fokus på innovation och klimatåtgärder är bra så bör det på regional nivå finnas större utrymme för att anpassa det och ge stöd för prioriteringarna i de regionala smart specialiseringsstrategierna. Om det i slutändan blir en nationell fråga att fördela mellan regionerna eller möjligen justeringar i regleringarna för mer sådan flexibilitet återstår att se. Likaså hur stort utrymme som finns att inom ramen för innovation och klimat göra satsningar på annat om det i gengäld skapar förutsättningar för målen inom i sin tur innovation och klimat. Det är förstås viktigt för norra Sverige att följa detta.

Sociala arbetsmarknadssatsningar att kanske även bli regionala
Intressant är också att om den extra gleshetsallokeringen som idag står för drygt hälften av regionalfondmedlen till Norrbotten och Västerbotten tidigare varit just ERUF fullt ut, så är idag c:a 3/4 ERUF och en fjärdedel istället en del av den europeiska socialfonden, den nya så kallade ESF+, med fokus på kompetensutveckling och att få in alla i utanförskap på arbetsmarknaden. Det är helt i linje med det som såväl norra Sverige som NSPA och OECD i sin analys av NSPA påpekar, att det behövs mer stöd för att just matcha kompetensbehoven i regioner med stora demografiska utmaningar. Generellt finns en risk i förslagen som de nu är att ESF+ blir än mer av nationell arbetsmarknadspolitik i länderna, samtidigt öppnar det nya möjligheter för en nationell dialog från norra Sverige för att verkligen få socialfondsmedel riktade mot norra Sveriges specifika behov för att matcha satsningarna på regional utveckling med de behov av kompetens som följer av det för invånare och inflyttade. Även ERUF öppnar rent allmänt för insatser som skall stödja bättre nyttjande av ESF+ på regional nivå och möjligheterna att mer ”gifta ihop” dessa två sidor av på många sätt samma mynt är något att fortsatt arbeta för och framförallt förstås att hela den extra gleshetsallokering verkligen blir ett specifikt tillskott för norra Sverige också i framtiden.

Överlag minskad EU-finansiering på alla håll
Det kan därtill konstateras att medfinansieringsgraden från EU minskar från dagens 50% till 40% och det är i linje med regeringens ambition om att dra ned på EU:s stödnivåer. Det bygger dock på att nationell nivå är berett att skjuta till mellanskillnaden för att regionalstödet fortsatt skall kunna hålla nuvarande nivåer och förstås av största vikt att föra en diskussion kring det nationellt alternativt att det i förhandlingarna på EU-nivå blir justeringar uppåt i medfinansieringen med i så fall följande krav på anpassning av budgetnivåerna eller omfördelningar. Huvudsiktet har varit att få ned EU:s medfinansieringen för de regioner som tidigare i den ekonomiska krisens spår kunde få upp till i princip 100% från EU och det har ansetts att det regionala och nationella ”ägarskapet” och därmed fokus på att projekten verkligen är relevanta och bidrar till utveckling blir för litet. I det har nu även de regioner som liksom norra Sverige tidigare hade med blygsamma 50% också fått en minskning.

Samverkan över alla gränser med delvis nya gränser

Även inom det gränsöverskridande utbytet inom det som kallas Interreg minskades ramarna denna gång med runt 12% mot idag och det förvånade en del. Det brukar ofta lyftas fram som regionalpolitikens verkliga europeiska mervärde att få regioner och aktörer att samverka över nationsgränserna. Samtidigt är det så att länderna i slutförhandlingarna oftast brukar dra ned EU-kommissionens förslag om höjningar på Interreg för att slå vakt om de egna regionala rent nationella ”pengapåsarna”. Det går att tro att EU-kommissionen denna gång försökt att vara mer realistisk från början, utöver att med de neddragningar som görs så går det även ut över detta, med vetskap om att neddragningar på Interreg i förhandlingarna i slutändan inte heller skulle gå tillbaka på den övriga regionalpolitiken att fördela. Det som helt försvinner är det Interreg Europa som innebar möjligheter att samverka över hela Europa. Å andra sidan kan EU-kommissionen hävda att det faktiskt med de nya regleringarna öppnas möjligheter för regionerna att använda sina egna regionalfondmedel även utanför den egna regionen och därmed öppnar för samverkan över hela Europa den vägen.

Mer samlad eller delad samverkan
Det som annars kommer att bli den stora frågan är att de gränsöverskridande programmen över havsområden, såsom över Kvarken för Västerbottens del, inlemmas i större havsområdesprogram med exempelvis ett för hela Östersjöregionen. Det är ett svar på den önskan som funnits om färre och mer sammanhängande program för att få mindre överlappningar och plottrighet, särskilt med mindre resurser att fördela. Även programmen över landsgränser slås samman till att omfatta en hel gräns. Farhågan är förstås att väl fungerande program som också når mindre aktörer och samverkan skall bokstavligen drunkna i dessa större geografier. En lösning kan vara att skapa underprogram som delar in den större geografin i mindre tårtbitar, men riskerar att komplicera saker bara än mer. Därtill har EU-kommissionen som en av sina huvudpunkter för förenkling pekat på att det inte skall behöva utses nya förvaltande myndigheter för att hantera regionalfonderna och därmed inga nya utdragna godkännandeprocesser som inför nuvarande programperiod gjorde att det tog flera år för många program att komma igång. Med en helt ny struktur för Interreg så finns ju behov av också förändrade administrativa strukturer mot idag. Av signalerna hittills finns en tydlig motvilja från många håll kring detta så det lär bli en av de delar som kommer att debatteras mycket och förstås med norra Sveriges samverkan över många olika gränser särskilt viktigt att bidra till diskussionen.

Smart lokalt ledd utveckling är lösningen för dagen
EU-kommissionens svar på hur regioner skall få till samordningen mellan olika fonder och program, inklusive möjligheten att från regionalfonden ha öppnat för att kunna föra över 5% till andra fonder respektive 5% till finansiella instrument inom ramen för det nya InvestEU som är ett låneinstrument för investeringar och småföretagssatsningar, är att regionalt arbeta mer med lokalt ledd utveckling, så kallat LEADER, och integrerad territoriell utveckling där olika aktörer går samman för gemensamma utvecklingsinsatser med stöd från olika håll mot de gemensamma uppställda målen. I Sverige har det mest varit inom landsbygdsutvecklingsfonden som sådana LEADER-projekt genomförts, men från EU-kommissionen finns en önskan om mer och bredare sådana plattformar och därmed mer flexibelt kunna använda olika instrument som i någon mening de facto därmed får ett mer regionalt fokus än vad regleringarna i sig kanske ger för handen. Inom Interreg öppnas också för sådan samverkan över gränserna för att uppmuntra det. I det ligger även att det öppnas för stöd specifikt för samverkan mellan olika regioner runt gemensamma smart specialiseringsprioriteringar för att stärka det egna och EU-gemensamma arbetet, som en väg att också få till mer strategiskt gränsöverskridande samarbete för innovation, industriell omvandling och utveckling upp i de europeiska värdekedjorna. Arbetet inom NSPA kring smart specialisering utifrån OECD-studien och en Arktisk investeringsfond kan sättas i det ljuset exempelvis, att fortsatt arbeta vidare med.

Intensiva förhandlingstider att vänta
Det finns naturligtvis många fler dimensioner i detta och kommer att bli förändringar under hela resans gång till dessa beslut slutgiltigt kan fattas. Så här i inledningen av den fasen är ovanstående några av de huvudpunkter att, tillsammans med vad som utvecklats i tidigare State of Play om det nu lagda budgetförslaget i EU, ha med från norra Sveriges vidkommande för att såväl bevaka som påverka hur det landar till gagn för våra regioner och därmed hela EU. Utgångspunkten är att EU-kommissionen i grunden tacknämligt lagt ett förslag som går i vår riktning med givna förutsättningar och komponenterna och delarna finns där för något som kan bli riktigt bra när de skruvats till lite ytterligare. Det vi alla nu också har intresse av är förstås att det hela inte därtill fullständigt havererar i att länderna inte kan enas i de stora frågorna. En sak är säker: Det blir en intensiv höst och ett och troligtvis flera intensiva år framöver med anledning att återkomma om utvecklingen.

Mikeal Janson