4.       Frågorna för framtiden som just nu diskuteras

Diskussionerna om EU:s regionalpolitik, den så kallade sammanhållningspolitiken med sina struktur- och investeringsfonder, är i full gång på EU-arenan. Norra Sverige och östra och norra Finland inom det som i och med förhandlingarna om nuvarande fonder och program definieras som Northern Sparsely Populated Regions, vilket är samma områden inom EU som ingår i nätverket Northern Sparsely Populated Areas (NSPA), fick en extra gleshetsallokering i den regionala utvecklingsfonden. Det var, inte minst utifrån det arbete North Sweden genom NSPA kunnat bidra med, första gången EU-kommissionen lade in den ”bonusen” redan i sitt förslag. Allt är nu i luften igen, för diskussionen om EU:s nästa budget.

Allt fler slåss om allt mer ifrågasatta resurser

Den extra ”gleshetsbonusen” har förstås inte passerat andra regioner obemärkt, som också anser sig ha utmaningar med perifera lägen, svåra geografiska omständigheter samt kargt klimat. Redan under förhandlingarna om nuvarande programperiod fanns de med men nådde inte fram och det pågår nu därför en febril aktivitet från ö-regioner och bergsregioner och andra för att bli berättigade till den sortens medel som idag NSPA är ensamt om med hänvisning till de extremt glesbefolkade och avlägsna inlandsområdena och avtalen i samband med Sveriges och Finlands inträde i EU.

Till det kommer en allmän debatt om EU överhuvudtaget skall ha fondbidragssystem och särskilt om det i så fall också skall omfatta mer välutvecklade regioner till vilka norra Sveriges regioner definieras (regioner med en BNP/capita på över 90% av EU-snittet). Överlag finns en rörelse från den typen av fonder mot att istället satsa på lånekapital för ökad investeringstakt, såsom den så kallade Junckerfonden, som belysts i tidigare State of Play.

Nu senast var det vice EU-kommissionären med ansvar för EU:s tillväxtpolitik, Jyrki Katainen, som uttryckte att det finns anledning för alla att förbereda sig på en helt ny regionalpolitik med mycket mer fokus på den typen av kapitalinstrument.

Ytterligare minskningar att vänta, men var?

Vad det innebär i realiteten när alla sagt sitt och EU-kommissionen lyssnat av strömningarna inför sina skarpa förslag, kan diskuteras, och diskuteras görs det. För att inte säga spekuleras. Det enda som går att vara säker på, är att den som inte gör sin röst hörd kommer inte heller att ha så mycket att hämta när dammröken lagt sig. Detta särskilt som det går att vara ganska säker på att ambitionen från EU-kommissionens ledning är att på totalen minska på regionalpolitikens budget och därtill göra om den i det som blir kvar.

Frågan är var det i så fall riktar in sig mot mest? Å ena sida finns en kritik mot att pengar inte kommer till rätt nytta, som väldigt mycket riktar sig mot de länder och regioner som får mest för att de är fattigast. Till det kommer länderna i framförallt forna Östeuropa som inte klarar av att ens absorbera alla strukturfondsmedel de får. Å andra sidan är det förstås enklast att dra ned där det samtidigt finns minst intresse för att slå vakt om den typen av fördelningspolitik, till vilka de rikare nettobidragsgivarländerna hör.

Det riktiga Alexandershugget vore att enkom erbjuda lånemöjligheter för de mer utvecklade länderna och regionerna och därutöver dra ned strukturfondsvolymerna för alla övriga om än inte allt och som någon kompensation ha kvar flexibla potter att kunna fördelas ut löpande efter behov med den nu rådande flyktingkrisen som exempel på sådana över tid förändrade behov. I slutändan blir det säkert en mindre långtgående kompromiss, men allt är just nu möjligt. De första indikationerna om än inte revolutionerna kommer säkerligen i samband med halvtidsöversynen av nuvarande programperiod, som är aviserat till redan denna sommar.

I de frågor som så här långt lagts fram ligger också svaren

För att bena ut några av de frågor som rent konkret är uppe för diskussion och kan antyda vad EU-kommissionen i detta nu sitter och funderar kring, har följande tio punkter lyfts fram av ansvarig EU-kommissionär Corina Cretu och hennes team:

1) Hur kan EU:s sammanhållningspolitik bidra till såväl konkurrenskraft för regionerna och EU som helhet, som leverera sammanhållning genom utjämning mellan regioner och vad är sammanhållningspolitikens egentliga mervärde?

2) Vilket är det bästa sättet att stödja de regioner som inte hänger med och som trots decennier av strukturfonder inte kommit ikapp?

3) Skall sammanhållningspolitiken fortsatt investera i utvecklade regioner och särskilt städer, som inte bara redan är rikare utan också har god tillgång till privat kapital?

4) Vilket är bästa användningen av EU:s medel, som bidrag, återbetalningsskyldigt stöd eller helt igenom finansiella instrument alternativt kombinationer av det med framförallt ökat inslag av finansiella instrument?

5) Hur kan sammanhållningspolitiken bäst bidra till EU:s överordnade prioriteringar samtidigt som det territoriella fokuset bibehålls, skall exempelvis mer fokus läggas på vissa utpekade geografiska områden framföra andra?

6) Hur skall sammanhållningspolitiken i högre grad riktas mot nya växande utmaningar såsom tryggad energiförsörjning och migration?

7) Vilken roll skall den urbana dimensionen i sammanhållningspolitiken överhuvudtaget ha, på vilket sätt kan EU ge mest mervärden och vad kan göras för att istället stödja tillväxt och sysselsättning samt innovation utanför de mer tätbefolkade områdena?

8) Hur kan hanteringen av fonderna och programmen förenklas för de som nyttjar dem genom bättre nationell och regional styrning med krav på någon form av kvalitetssäkring av de myndigheter som hanterar medlen och/eller skall rentav hela modellen med delat ansvar mellan EU, nationell nivå och regionalt revideras?

9) Skall grundfördelningen av medlen mellan länder och regioner fortsatt baseras på BNP per capita eller snarare andra indikatorer som visar på social utveckling?

10) Hur skall den framtida sammanhållningspolitiken bättre integreras med och medverka till EU:s övergripande ekonomiska styrmodell och reformagenda?

Fönstret för påverkan innan något sätts på pränt är just nu

Ofta ligger ju svaren redan i frågorna och det finns all anledning att ha dem med i diskussionen på alla nivåer om framtiden för den framtida sammanhållningspolitiken i EU. För det är dessa frågor som just nu vrids och vänds på för att från EU-kommissionen komma med svaren i form av utkasten och de första skarpa förslagen som bara ligger något år bort. Det är de frågorna som bidrar till att sätta olika spekulationer i svang, som delvis också fungerar som försöksballonger för att för EU-kommissionen se hur diskussionerna går och var det mobiliseras motstånd mot för förändringar.

Till det kan föras Kristalina Geogieva, ansvarig EU-kommissionär för hela budgetpaketet i vilket sammanhållningspolitiken står för ungefär en tredjedel, som är allt mer synlig också i diskussionen om sammanhållningspolitiken. Hennes raka fråga är om nuvarande sammanhållningspolitik levererar verkliga mervärden till EU och om inte en omvärdering borde göras av vilka länder och regioner som kvalificerar för att få del av de medlen och hur de fördelas?! I det sammanhanget kan också, menar hon, det effektiva i att sammanhållningsfonderna delvis går till samma saker som andra fonder diskuteras. Det skulle kunna utvecklas, för att mer renodlat rikta stöd till exempelvis flyktingar och migration, infrastruktur och forskning med mera genom att samla mer av medlen i EU-gemensamma fonder, snarare än utfördelade regionalfonder samt därtill bättre synergier mellan de olika fondinstrumenten inklusive finansiella instrument som Junckerfonden.

Det är just nu den diskussionen pågår.

North Sweden och norra Sverige är med på banan

Det är en av anledningarna till en pågående förhandling mellan regioner i hela EU, att samlas kring en gemensam manifestation till stöd för en sammanhållningspolitik omfattande alla regioner som också North Sweden finns med i.

Det är också en av ingångarna för den konferens i Bryssel 19-20 april som North Sweden är med och arrangerar med övriga svenska regionkontor om den framtida regionalpolitiken i EU. Konferensen riktar sig till regionala svenska politiker och tjänstemän med ansvar för regional utveckling, med medverkan från EU-kommissionen, Europaparlamentet, Regeringskansliet och Näringsdepartementet samt den Svenska Representationen till EU och Tillväxtverket med flera. Intresset har varit stort, några få utvalda per region har givits möjlighet, och därtill stark uppslutning från nationell nivå och EU-kommissionen. North Sweden har arbetat intensivt i den arbetsgrupp som lagt upp det hela och förhoppningen är att det kan bli startskottet för det gemensamma arbetet från svensk horisont.

Utöver det arbetar givetvis North Sweden och hela norra Sverige genom Europaforum Norra Sverige och NSPA-nätverket med mera för att få in norra Europas specifika behov och möjligheter och perspektiv. En del av det är den just nu pågående OECD-studien för NSPA som har berörts i tidigare State of Play.

/Mikael Janson

Läs första ”State of Play”,  Framgång för Övre Norrland för 2014—2020, i serien om sammanhållningspolitiken 2021—2027.

Läs andra ”State of Play”, Förväntningar på norra Sverige, i serien om sammanhållningspolitiken 2021—2027.

Läs tredje ”State of Play”, Regionalpolitik under stark press, i serien om sammanhållningspolitiken 2021—2027.

Läs ”State of Play” om Junckerplanen när den lanserades.

Läs tidigare ”State of Play” om bakgrunden för OECD-studien.

Läs tidigare ”State of Play” på North Swedens hemsida.