Skogen har på senare tid hamnat högt på dagordningen och inte bara hos dem som deltar på Skogens dag. Några veckor tidigare hade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen besökt Sverige för att prata skog och veckan innan hade Frankrikes president Emmanuel Macron besökt Sverige och undertecknat samarbetsavtal med Sverige om just skog.

Men ingen skogsdag utan en utblick mot EU-lagstiftning. 
North Swedens Gölin Carina Christiansen gav den överblicken. Men hon hade innan fått några frågor från arrangörerna, Skogstekniska klustret, med frågor de gärna ville ha besvarade i talet. 

Här följer ett utdrag av talet med frågorna besvarade:  

”Vilken är skillnaden mellan hur skogen ska skötas i Sverige kontra EU?” 

Svar: Det finns ingen sådan skillnad. Det finns kunnigt skogsfolk över hela Europa som kan sina skogar och det finns skogsregioner med mycket skog och skogsbruk i på många ställen i Europa.  

Det finns skogsregioner i Frankrike, Italien och Spanien, Österrike och Tyskland. Överallt finns kunnigt skogsfolk som har en förståelse för hur naturen fungerar och jag upplever att vi har mycket gemensamt. Vi samarbetar med dem i olika EU-frågor. Dessa människor är lika kunniga om sina skogar som vi är på våra och det bevisas inte minst av att de generella trenderna för Europas skogar är bra med ökad tillväxt, virkesuttag och kolförråd. 

Däremot finns en viss skillnad i hur EU-kommissionens miljödirektorat tycker att skogar ska skötas. Det är miljödirektoratet i Bryssel som skrivit ihop de flesta av EU-initiativen som gäller skog. 

På bara 2,5 år ha inte mindre än åtta EU-initiativ presenterats. Det är Förnybartdirektivet, Lulucf, Avskogningsförordningen, Naturrestaureringslagen, Certifiering av koldioxidupptag, Taxonomin, Markdirektivet och Skogs övervakning och skogsplaner. 

De generella trenderna i dessa initiativ är minskad avverkning, minskat nationellt självbestämmande och ökad övervakning av skogsägare. När jag kom till Bryssel för nästan två år sedan hade det hittills största klimatpaketet med hela tolv lagstiftningar presenterats året innan.  

Omfattande förslag på lagstiftning om skog låg på bordet och i demokratisk ordning skulle alla tycka till. Men folk visste ofta inte vad de skulle tycka för de kunde inte ämnet. 

Det handlade om detaljer om skogsskötsel som skulle in i lagtext. Tusentals människor har varit med i beslutprocesser om detaljer skog som de inte haft full kunskap om.  

I processerna har det också funnit kunniga människor, vi från norra Sverige har försökt bidra, duktiga människor från svenska regeringen har kämpat väl, Finland vill jag också nämna, liksom förstås intresseorganisationer som LRF och Skogsindustrierna.  

Trots insatserna är det osäkra vägar vi ger oss in på, för det finns ingen samlad konsekvensanalys av hur dessa initiativ samverkar och hur de kan komma att påverka länder och regioner som är beroende av skogsnäringen. 

Flera initiativ har initialt innehållit begränsningar när det gäller kalhyggen. 

Vi representerar EU:s nordligaste och kallaste trakter med ännu mer skog än Sverige som land, mer än 70 procent skog täcker ytan. 

En skogsägare långt norrut där solen knappt går upp vissa årstider, ropade nästan hjälplöst. 

Men vi fånt upp skogen här uppe hos oss! Träden växer inte om vi inte kan öppna upp med kalhyggen. Ljuset räcker inte för plantorna då. 

Nu ska ju skogen ska inte vara en EU-fråga just på grund av ordet kompetens. Om kompetensen på ett område är större i medlemslandet än i Bryssel ska det hanteras i medlemslandet. Men klimat och miljö är EU-frågor. 

Skogen berörs och kommer nog att fortsätta beröras. Men det blir en uppgift för EU:s medlemsstater och EU-kommissionen att reda ut var gränserna går. Det blir en viktig och en prioriterad sak framöver. 

Viktigt blir att förmedla att skog inte bara är skog utan skog är del i en dynamik som också består av människor och ekonomi. 

Om du skriver lagtext utan att förstå dynamiken och sambandet mellan dem så riskerar du att skriva lagtext som till och med kan få motsatt verkan av vad någon önskar. 

Den sista frågan att besvara löd så här:  

”Hur går surret nu runt skogen i EU?” 

Ja, surret har ändrats skulle jag säga. Det finns en medvetenhet idag om att det gått väl fort. Fort och rätt bra. Fort och fel är inte lika bra. Vi vet genom vårt arbete med skogsregionerna i södra Europa att det finns ett ganska ordentligt missnöje med EU-initiativen när det gäller skog. Man betraktar dem som okunniga helt enkelt.  

Med stor sannolikhet kommer nästa kommission att försöka backa en aning. Man riskerar annars att förlora landsbygdens stöd. 16 miljoner skogsägare över hela unionen är viktiga människor som behöver vilja bo kvar och sköta sina skogar så att de inte brinner ner eller blir uppätna av insekter. Vi behöver dessutom virket de producerar om vi ska skapa det cirkulära biobaserade samhället som vi säger att vi vill ha. 

Skogens dag arrangeras av Skogstekniska klustret, Umeå universitet, SLU och Länsstyrelsen i Västerbotten. 

Läs mer om den nya skogsutredningen här