Europeiska kommissionens förslag till direktiv om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen, COM(2013) 18 slutlig omfattar förslag om uppsättning av alternativa bränslen, infrastrukturens egenskaper och utbredning samt bränslestandarder. På transportutskottsmötet den 16 september var rapportörens förslag till betänkande visavi kommissionens förslag föremål för diskussioner.

Kommissionens förslag om att utveckla en hållbar strategi för alternativa bränslen och en infrastruktur anpassad för detta, är framtaget i enlighet med målsättningarna i Europa 2020-strategin om att förbättra energitryggheten genom en mer effektiv resurs- och energianvändning, och i linje med Vitboken Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde - ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem som efterlyser ett minskat oljeberoende inom transportsektorn samt sätter upp ett mål om att åstadkomma en minskning av transportsektorns utsläpp av växthusgaser med 60% fram till 2050. 

I sitt förslag identifierar kommissionen el, väte, biodrivmedel, naturgas (komprimerad naturgas, CNG, flytande naturgas LNG) och gasol (LPG) som de huvudsakliga alternativa bränslena med potential att på lång sikt ersätta olja och på så sätt bidra till att fossila bränslen fasas ut. Rapportören Carlo Fidanza (EPP) föreslår att hänsyn bör tas till en användning där ett flertal bränslen kombineras och tillägger att det finns fler typer av rena bränslen som kan vara möjliga alternativ till fossila bränslen, till exempel metanol och dimetyleter (DME) och vidare att resultat från forskning och utveckling också bör tas med i beräkningen när nya typer av alternativa bränslen väljs. Rapportören instämmer med kommissionen i att biodrivmedel dvs bränslen som framställs av biomassa, är för närvarande den viktigaste typen av alternativt bränsle och svarar för 4,4 % av transporterna i EU. De skulle kunna tillhandahålla ren energi till samtliga transportsätt.

Europeiska kommissionen fastställer i sitt förslag en lista över nya infrastrukturnät som behöver byggas upp framför allt för el, väte och naturgas (LNG och CNG). Rapportören föreslår att förteckningen bör omfatta gasol (LPG) med hänsyn till klimatförändringar, forskning och teknisk utveckling samt kostnader. Rapportören föreslår att utbyggnad av LNG-infrastruktur inte bör hindra utvecklingen av andra möjliga kommande energieffektiva alternativ bränslen för fartyg såsom metanol mm. Rapportören argumenterar vidare för att även om grunden för utbyggnaden av LNG-infrastruktur bör vara det transeuropeiska transportnätets stomnät, kan andra element vara av betydelse vid etablerandet av ett stomnät med LNG-tankstationer i både havs- och inlandshamnar. Faktiska marknadsbehov och de befintliga bunkringsplatserna bör i detta avseende beaktas särskilt för att säkerställa proportionalitet i utbyggnaden av LNG-infrastruktur.

Rapportören pekar på vikten av att regionala och lokala myndigheter samt berörd industri involveras vid upprättande av nationella politiska ramar för samordning av marknadsintroduktion av alternativa bränslen. I sitt betänkande lyfter rapportören fram CEF-förordningen och Horizon2020 som två viktiga instrument för unionsfinansiering, och även strukturfonderna, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden, och pekar därför på vikten av att påverka nationella, regionala och lokala myndigheter så de fullt ut inkluderar utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen som mål i sina operativa program och prioriteringar.

Transportutskottet röstar om ändringsförslagen den 14 november 2013 och omrösning i plenum sker den 26 februari 2014 (indikativt).

Läs vår tidigare nyhet om kommissionens förslag

/Mona Mansour