Roger Estefors är talesperson gällande Regionala Flygplatser inom AER (Assembly of European Regions) på ett mandat av Region Västerbotten. North Sweden European Office träffade honom den 19 juni i Bryssel för samtal om EU:s Gruppundantagsförordning och förenkling av reglerna för offentliga investeringar i flygplatser. 

Roger Estefors är sedan ett antal år verksam som talesperson gällande regionala flygplatser inom AER (Assembly of European Regions) på ett mandat av Region Västerbotten. Mona Mansour, Senior Adviser European Affairs, North Sweden European Office, träffade Roger Estefors den 19 juni i Bryssel för samtal om EU-kommissionens samrådsprocesser 2016 samt nya regler inom Gruppundantagsförordningen ifråga om att införliva vissa investeringar vid vissa regionala flygplatser. Samråden genomfördes i ett 2-stegsförfarande under våren och senhösten 2016.  EU-kommissionens slutliga ställningstagande efter de två konsultationsomgångarna tillkännagavs i maj 2017 och den slutliga skrivningen förelåg i juni 2017.

Roger Estefors, talesperson gällande regionala flygplatser inom AER (Assembly of European Regions) 

Gruppundantag för regionala flygplatser - EU-kommissionens förslag samt samrådsförfaranden

En av EU:s målsättningar är att gynna utformningen av en tillväxtfrämjande politik och därmed begränsa snedvridningen av konkurrensen och värna om att den inre marknaden förblir öppen och konkurrenskraftig. Enligt EU:s regler om statligt stöd måste medlemsstaterna anmäla statliga stödåtgärder till EU-kommissionen före genomförandet. Åtgärderna kan endast genomföras efter det att EU-kommissionen har lämnat sitt godkännande, i annat fall betraktas stödet som icke tillåtet. EU-kommissionen kan mildra kraven i denna skyldighet, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. EU-kommissionen bedömer att administrationen med att anmäla planerade investeringar respektive avvakta EU-kommissionens beslut inte står i proportion till antalet ärenden med låga stödbelopp. Dessa ärenden utgör en majoritet av samtliga enskilda ärenden. För att minska denna administration införde EU-kommissionen under 2014 en ny generell gruppundantagsförordning (GBER) som en del i ramverket för modernisering av statligt stöd ("SAM"). Gruppundantagsförordning utgör ett eget ramverk som legaliserar vissa specificerade stödåtgärder som är förenliga med den inre marknaden och kan därmed befrias från tidigare anmälan till EU-kommissionen.

EU-kommissionen tillkännagav under 2014 den nu gällande förordning (EU) 651/2014 som behandlar förutsättningarna för vissa kategorier av offentligt/skattebaserat stöd som är förenliga med artiklarna 107 och 108 till denna förordning. Utifrån denna förordnings införande har hittills ett flertal ämnesområden såsom ekonomiskt stöd för regional utveckling, utbildning, SME, miljöskydd, bredbandsinfrastruktur, idrott, kultur med flera liknande områden införlivats. 

- Gruppundantag från 2014 gällde i begränsad omfattning för mindre regionala flygplatser vad avser såväl investeringar som driftsbidrag. Under våren 2016 offentliggjorde Generaldirektoratet för konkurrens (DG Competition) en öppen konsultation kring att även inbegripa investeringsstöd till mindre regional flygplatser samt regionala hamnanläggningar som en del av en utökad gruppundantagsförordning. En andra konsultationsomgång offentliggjordes under senhösten 2016 med sista svarsdatum december 2016, säger Roger Estefors. 

Vad beträffar de regionala flygplatserna omfattade DG Competitions första konsultationsutkast ett förslag om att tillåta anstånd från anmälningsplikt av investeringsstöd till flygplatser under tre miljoner passagerare. Här valde EU-kommissionen att definiera två kategorier: (1) flygplatser med fler än en miljon respektive (2) flygplatser med färre än en miljon passagerare per år. För kategori (1) beviljas enligt förslaget stöd med högst 50 % av de stödberättigade kostnaderna, och för kategori (2) upp till 75 % av kostnaderna. EU-kommissionen förordade även att flygplatser lokaliserade i avlägsna områden kunde beviljas stöd med ytterligare 20 %. I EU-kommissionens andra konsultation återkom samma skrivning. Vid den första konsultationen föreslog EU-kommissionen att flygplatser med färre än 50.000 passagerare ska omfattas av undantagsförordningen, även om flygplatsen är belägen på ett avstånd understigande 100 kilometer till närmsta annan flygplats. Vid den andra konsultationen föreslog EU-kommissionen att undantaget även ska omfatta flygplatser upp till 150.000 passagerare även i de fall flygplatsen är belägen på ett avstånd understigande 100 kilometer till närmsta annan flygplats

- Notabelt är att EU-kommissionen, vid ingen av de två konsultationerna, berörde frågan om att inkludera driftsstöd till de minsta flygplatserna, oavsett deras årliga passagerarvolymer, påpekar Estefors. Genomgående för många av de flygrelaterade remissinstanserna, fortsätter Estefors, var att man hade en tydlig samsyn i att försöka nå en situation som präglas av följande situation: 1) 100 % investeringsstöd till flygplatser under 700.000-500.000 passagerare där syftet inte är att expandera sina volymer av passagerare; 2) Befrielse om anmälningsskyldighet gällande driftsstöd till flygplatser med mindre än 700.000-500.000 passagerare; 3) Befrielse för flygplatser under 200.000 passagerare som ligger inom ett avstånd understigande 100 kilometer från närmsta annan flygplats eller understigande 1 timmes resa med bil eller tåg. 

För att EU-kommissionen ska kunna övervaka de stöd som genom förordning (EU) 651/2014  beviljats undantag från anmälningsskyldigheten ska medlemsstaterna föra detaljerade register med information och styrkande handlingar som är nödvändiga för att fastställa att samtliga villkor i den ovan nämnda förordningen är uppfyllda. Dessa register ska bevaras i tio år från den dag då stödet för särskilda ändamål beviljades eller det sista stödet beviljades enligt stödordningen

Slutligt utfall

EU-kommissionens slutliga ställningstagande efter de två konsultationsomgångarna tillkännagavs i maj 2017 och den slutliga skrivningen förelåg i juni 2017 (förordning (EU) 2017/1084). I förordningen fastslås att investeringsstöd kan beviljas till flygplatser med färre än tre miljoner passagerare utan anmälningsplikt. EU-kommissionen valde att kvarstå med sin tidigare skrivning i form av två kategorier; (1) flygplatser med fler än en miljon respektive (2) färre än en miljon passagerare per år. Kategori (1) kan högst beviljas 50 % av de stödberättigade kostnaderna, medan kategori (2) kan beviljas upp till 75 % av kostnaderna. EU-kommissionen kvarhåller fortsatt vid att flygplatser lokaliserade i avlägsna områden kan beviljas stöd med ytterligare 20 %. EU-kommissionen beslöt att flygplatser med färre än 200.000 passagerare ska omfattas av undantagsförordningen, även om flygplatsen är belägen på ett avstånd understigande 100 kilometer till närmsta annan flygplats.

- Det är förvånansvärt att EU-kommissionen i förordning (EU) 2017/1084 valt att införa ett tillägg om tillåtlighet av driftstöd till flygplatser med en genomsnittlig årlig passagerarvolym som understiger 200.000 passagerare. Detta berördes vare sig i den första respektive den andra konsultationen. Den framgent centrala frågan är hur EU-kommissionen avser att hantera de regionala flygplatser med en årlig passagerarvolym som understiger 700.000. Enligt 2014 års Riktlinjer för statligt stöd till flygplatser och flygbolag (2014/C 99/03) ska frågan ha behandlats innan april 2018.

Regionala flygplatser utgör en ekonomisk verksamhet  

Under mitten av 1990-talet öppnades den tidigare monopolistiska europeiska flygmarknaden upp för fri konkurrens via EU:s arbete med att uppnå en ”Single aviation market”.  - Det kom att uppstå konflikter mellan olika flygaktörer som fortsatte att verka inom ett monopolistiskt system trots att detta avskaffats, menar Estefors. 

Regionala flygplatser behandlas sedan början av 2000-talet som ekonomisk verksamhet. Detta efter att EU-domstolen fastslagit att drift av en flygplats i form av tillhandahållande av flygplatstjänster till flygbolag och till olika tjänsteleverantörer utgör ekonomisk verksamhet.

- Bakgrunden till definitionen har sin upprinnelse i en klagan rörande diskriminerande behandling av enskilda affärsaktörer, det så kallade Aéroports de Paris-målet (mål T-128/98), säger Estefors. Domen medförde ett krav om att reglera de finansierings- och konkurrensmässiga förutsättningarna mellan de olika flygplatserna inom medlemsstaterna. Samtidigt som ett fungerande regelverk skulle komma på plats ägde en kraftig förändring av flygmarknaden rum till följd av de traditionella nationella flygbolagen (Flag Carriers, FC) började möta stark konkurrens från lågprisbolag (Low Cost Carriers, LCC) företrädda av Ryanair med flera, vars affärsidéer till viss del baserades på att de regionala flygplatserna förutsattes bidra ekonomiskt till dessa nya aktörers lokala etableringar. De regelverk som utvecklades och etablerades över tiden innebar att de nationella respektive regionala stöden till bidragstagande flygplatser kom att betraktas som icke tillåten statsstödsverksamhet ur EU-kommissions perspektiv i de fall som regelverken inte angav någon form av undantag. Utvecklingen på den europeiska flygmarknaden uppvisar, per ingången till 2017, en bild där Ryanair är den operatör som enskilt flyger flest passagerare. Totalt opereras i dagsläget cirka 40 % av passagerarmarknaden inom Europa av lågprisbolagen. Majoriteten (60 %) av passagerarna flyger med de traditionella flygbolagen såsom Lufthansa, Finnair och SAS. 

Utöver de nu gällande förordningar har EU-kommissionen även publicerat Riktlinjer för statligt stöd till flygplatser och flygbolag (2014/C 99/03).  

- Bilden av hur stöd skall utformas, vilka beloppsgränser som är tillåtna, respektive hur de rent formella processerna skall genomföras är i praktiken väldigt tydliga för de som ska sköta de rent operativa frågeställningarna. Graden av efterföljsamhet kan däremot i vissa fall betecknas som något tveksamma, avslutar Roger Estefors.

Om EU:s allmänna gruppundantagsförordning

Den 17 maj 2017 godkände EU-kommissionen nya regler om statligt stöd som innebär att vissa offentliga stödåtgärder för hamnar och flygplatser undantas från kravet på föregående kontroll av kommissionen. 2014 års allmänna gruppundantagsförordning gör det möjligt för medlemsstaterna att genomföra en rad olika statliga stödåtgärder utan föregående godkännande från kommissionen, om det är osannolikt att åtgärderna kommer att snedvrida konkurrensen. EU-kommissionen har nu utvidgat omfattningen av denna förordning till bl a hamnar och flygplatser. Ändringarna gäller för investeringar i regionala flygplatser med upp till 3 miljoner passagerare per år samt för offentliga investeringar på upp till 150 miljoner euro i kusthamnar.

EU-kommissionens förordning (EU) 2017/1084

/Mona Mansour