Politiska trender för och emot populism

Handelskommissionär Cecilia Malmström, som själv skrivit kapitel till tidigare års ”Europaperspektiv”, menade på att tiden för den växande populismen i Europa – och resten av världen – inte är en tillfällighet. Europa har senaste decenniet gått igenom en ekonomisk kris, eurokris och migrationskris. EU har varit hårt pressat, menade Malmström, och på många håll har missnöjet växt. Samtidigt har populismen gjort det svårt för EU:s institutioner att fatta beslut, eftersom att populistiska grupper eller politiker ofta stoppar i frågor som till exempel och framförallt migration, vilket i sin tur gör det svårt för EU att lösa de problem som uppstått i samband med kriserna, menade Malmström.

Trots växande populism, och en stark trend för större suveränitet för medlemsstaterna finns det samtidigt en stark trend åt andra hållet. Det finns ett växande stöd för EU hos medborgarna, och kandidater till politiska poster med visioner för EU:s gemensamma framtid. Däremot så kommer fler populister hamna på politiska poster efter valet, enligt opinionsundersökningar och detta kommer få utslag i EU, dess politik och beslutsfattande – enligt Cecilia Malmström

Nationalstaten och euron

Fredrik N G Andersson, författare av kapitlet ”Euron och nationalstaten som aldrig försvann – behöver Europa fler valutor?” i Europaperspektiv, talade om de svårigheter som uppstår när man skapar en valutaunion utan en stark politisk och ekonomisk union att reglera den. Han tog upp exemplet med Tysklands interna devalvering, då de under tidiga 2000-talet genomförde arbetsmarknadsreformer och låga löneökningar som skulle göra att kostnadsläget sänktes och tysk industri återfick sin konkurrenskraft. Denna lösning var dock bara positiv för Tyskland. Den tyska ekonomin accelererade, men det gjordes på bekostnad av övriga euroländer. Poängen med exemplet var att visa på att nationella stater kommer göra det som är bäst för deras land, inte för samtliga länder i EU, om man inte har en stark ekonomisk och politisk union.

Nationalstaten och flyktingkrisen

Özge Öner, medförfattare av kapitlet ”Flyktingkrisen och nationalstatens återkomst – Bör EU ha en gemensam flyktingpolitik?” i Europaperspektiv, lånade ett begrepp från valutaunionen när hon ställde frågan om hur vida EU är ett optimalt område för gemensam migrationspolitik? Hon menade på att det finns så stora asymmetriska skillnader i antalet flyktingar som kommit till de olika länderna att det inte är meningsfullt att prata om en gemensam flyktingpolitik. Hon menade också på att EU inte kan hävda att de har någon form av gemensam flyktingpolitik, för att de direktiv som finns är så pass tolkningsbara att länderna slutar med helt skilda policys, trots EU-direktiv. Dessutom menade hon på att medlemsländerna ofta inte vill ha gemensamma bestämmelser angående migration, utan att detta ska bestämmas på nationell nivå i varje land.

Nationalstaten och skatterätt

Den sista forskaren som deltog, författare till kapitlet ”Nationalstatens återkomst och EU-skatterätt” Cécile Brokelind menar på att om EU ska kunna undvika skatteåtgärder som de som uppdaterades i så kallade LuxLeaks, behöver det finnas en gemensam skattepolitik, där inget land kan använda sig av selektiva skatteincitament för att få företag att etablera sig i deras land – något som skapar snedvriden konkurrens på inre marknaden. Men i dagsläget menade hon på att EU- har gått från att liberalisera och ge fri tillgång till den inre marknaden, till en hårdare reglering av skatterätten som medlemsstaterna kräver för att skydda sin skattesuveränitet – något hon beskriver som en del av nationalstatens återkomst, och som står i kontrast till de åtgärder hon menar måste införas på EU-nivå för att undvika snedvriden konkurrens till följd av specifika länders skatteregleringar.

EU och den växande populismen

Att populismen växer i Europa har varit ett erkänt faktum i flera år. Samtidigt har flera medlemsländer i EU fått varningar och i vissa fall har EU-kommissionen vidtagit åtgärder för att förhindra utvecklingar som anses odemokratiska. Europaportalen rapporterade den 3 april om EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans anser att medlemsländerna måste ta mer ansvar för att påpeka demokratiska brister i andra medlemsländer. I samma anda inleds ett nytt förfarande, ett så kallat överträdelseförfarande mot den polska regeringen för att underminera rättsstatligheten mot den polska regeringen för att underminera rättstatligheten. Även Rumänien varnas. På onsdagen utfärdade kommissionen sin första varning till landets regering för dess försök att bland annat urvattna korruptionslagar.

Läs mer om Europaperspektiv och ”EU och nationalstatens återkomst”.

Läs mer om kommissionens arbete mot populistiska strömningar.

/Clara Lundén