I maj och juni lade EU-kommissionen fram sina förslag för långtidsbudgeten för nästa programperiod 2021—2027 med tillhörande regleringar för de olika politikområdena som är allt det EU arbetar med, inklusive regionalpolitiken med sina inom det som kallas sammanhållningspolitiken olika fonder och program för att bidra till regional utveckling och hållbar utveckling och global konkurrenskraft för hela Europa. Det är inte minst viktiga medel för norra Sveriges utveckling och samverkan över gränserna där Övre Norrland idag räknas som en av EU:s innovationsledande regioner. Nu är förslagen föremål för diskussioner och förhandlingar i Europaparlamentet och Ministerrådet för att det kommande året landa i beslut som ger budgetramarna och inriktningen för dessa fonder och program. Mikael Janson ger här en uppdatering om läget i uppstarten av dessa förhandlingar.

Förhandlingar i olika takt och mening

Det händer nu mycket i förspelet till förhandlingarna om nästa programperiod och parlamentet jobbar på duktigt allt sedan före sommaren med avsikten att före jul egentligen ha förhandlingsmandaten för att under våren kunna förhandla klart med Ministerrådet före det stundande parlamentsvalet i maj. Just nu har de av parlamentet utsedda rapportörerna för de olika regleringarna med sina tusentals paragrafer i respektive parlamentsutskott presenterat sina utkast till rapporter med förändringar och tillägg på EU-kommissionens förslag och övriga ledamöter i utskotten i sin tur kommit in med sina förslag på justeringar i de utkasten. Det ligger nu på rapportörerna att sy ihop kompromisser som kan få stöd av det egna utskottet inom den närmaste månaden för att gå till kammaren för slutgiltiga förhandlingar och votering i plenum. Tidplanen är att det skall kunna ske redan i december-januari för förhandlingar med Ministerrådet och beslut under våren.

Det är det nu ingen som tror på, att den tidplanen håller, och redan är det kommande valet påtagligt i att partierna har sina nomineringsprocesser och valdebatten startat. Ministerrådet har för sin del därtill redan från början en annan betydligt långsammare tidshorisont med sikte på att i bästa fall bli klara före årsskiftet 2020. Det är nog också det något som hänger i luften beroende av mycket annat. För hela budgetpaketet handlar det om sådant som den oenighet som är mellan länderna om budgetnivån som sådan och till det kommer exempelvis förslag om att uppfylla grundläggande rättsstatens principer för att få del av medlen som irriterar ett antal länder som känner sig utpekade. Till det kommer givetvis osäkerheten om utfallet av hela Brexit-förhandlingen. Havererar något eller allt av detta så kan det bli en riktigt jobbig process utan ände, men för den skull kan ju mycket av allt det andra ha lösts i avvaktan på att också hantera de stora knäckfrågorna.

Går det att låsa ett antal så kallade förhandlingsboxar redan under våren så kan saker och ting faktiskt rulla på. I grunden är nog de flesta rätt nöjda med EU-kommissionens förslag trots allt och utifrån olika utgångspunkter i ganska hög grad beredda att acceptera det som nu ligger på bordet som en kompromiss i sig att leva med, även om det förstås kommer att bli lite justeringar hit och dit och den stora bataljen handlar om hur mycket pengar som länderna i slutändan vill lägga in i de olika delarna. Det hänger då också väldigt mycket på om det nyvalda parlamentet helt enkelt tar vid där det gamla slutar för en slutrunda under hösten 2019 eller om det blir hela havet stormar med ett parlament fyllt av helt nya preferenser och maktbalanser, utöver att fokus inledningsvis ligger på att få en ny EU-kommission på plats till senast november med olika förhör av de tilltänkta kommissionärerna i utskotten inför det.

Tidigast slutet av 2019 är nog det bästa stalltipset just nu även med att det finns en oro över förmågan hos Rumänien som tar över det roterande ordförandeskapet till våren, att hantera denna process och av bara det skälet ett sikte mot det finska ordförandeskapet hösten 2019 och med en beredskap för att det drar över i det kroatiska och rentav tyska ordförandeskapen 2020. Blir det så blir det förstås svårt för att inte säga omöjligt att få allt på plats för att kunna börja rulla från och med 2021. Det finns ju samtidigt en tendens i EU att det är först när det blir akut nödvändigt som alla tvingar sig att sätta sig ned och lösa uppgiften och denna gång är nog inget undantag. Det gör också att det kommer att bli flera stationer under resan för att från även vår sida i norra Sverige kunna påverka diskussionerna, men som alltid, ju tidigare det får fäste desto bättre för möjligheterna att verkligen få genomslag i slutändan.

Fokus på flexibel regionalfond för norra Sveriges behov

För North Swedens del har vi då från egentligen sommaren fokuserat på att följa och där det är relevant även påverka i uppstarten av förhandlingarna. Genom Northern Sparsely Populated Areas, NSPA, anordnades redan i juni ett seminarium i Europaparlamentet med bland annat en av huvudrapportörerna för hela regionalpolitikpaketet och från såväl NSPA som Europaforum Norra Sverige har antagits positioner och varit andra möten och dialoger gentemot såväl nationell nivå som för North Sweden förstås på Brysselarenan och inte minst företrädare från Europaparlamentet.

I det regionala utskottet i Europaparlamentet rör sig diskussionen snabbt framåt och från norra Sveriges sida är det framförallt frågan om möjligheten att kunna använda det regionala utvecklingsstödet till också uppkoppling såsom infrastruktur och informationsteknologi/bredband som är av vikt. Från EU-kommissionen föreslås att regionerna skall fokusera sina satsningar på innovation och klimatåtgärder och det är också regionerna i norra Sverige överens om och har varit de huvudsakliga fokusen även i denna programperiod. För de glesbefolkade områdena i norra Sverige är dock investeringar i infrastruktur och uppkoppling i bred mening fortsatt viktigt för att inte minst kunna också nå målen inom såväl skapa innovation som klimatomställningen.

Inför denna programperiod ville EU-kommissionen helt ta bort utrymmet för sådana investeringar med regionalfondsmedlen och lite grand var argumentationen att det är dyra satsningar som tar utrymme från annat och rentav mest underlättar för människor att flytta snarare än att bidra till lokal regional tillväxt, med exempel från södra Spanien och Portugal. Det i sin tur grundade sig på studier av OECD för dessa regioner. Genom det arbete NSPA gjort med att ta fram underlag och analyser lade EU-kommissionen däremot för första gången i sitt förslag in en extra gleshetspott till norra Sverige och Finland och som står för drygt hälften av regionalfondsmedlen till berörda regioner och som i realiteten var den enda peng som i förhandlingarna utökade när allt annat drogs ned. Därtill kunde, genom arbetet på Brysselarenan, det också därtill sedermera föras in undantag för att ändå kunna använda de extra pengarna till bland annat just infrastruktur och bredband.

Inför denna programperiod initierade North Sweden en OECD-studie över hela NSPA som lanserades i EU under 2017 och den har givit fortsatta underlag för behovet av specifikt utvecklingsstöd till regionerna i NSPA från EU, som nu också finns med i förslagen även för nästa programperiod från EU-kommissionens sida. Det finns samtidigt många andra regioner såsom öar och bergsområden med flera som pekar på liknande utmaningar och både förr och nu driver hårt att få motsvarande särskilda stöd skall läggas till. Idag är det bara NSPA och de EU-regioner som ligger i andra världsdelar som får sådana extra resurser från EU. En slutsats i OECD-studien över NSPA var då, tvärtemot tidigare syn hos OECD, att infrastruktur är bland det viktigaste för regionerna i NSPA att kunna satsa på. Det underlättar förstås diskussionen gentemot EU och möjligheten att använda regionalfondsmedlen till infrastruktur och bredband finns också mycket riktigt där, om än i allt för begränsad omfattning (maximalt 15% av de samlade regionalfondsmedlen i de nu liggande förslagen). Även med en samsyn om fokus på innovation och klimatomställning så är inriktningen från North Sweden att i nästa steg se till möjligheterna att liksom denna programperiod få full möjlighet att använda de extra gleshetsmedlen för att verkligen hantera de specifika regionala utmaningar som finns.

Regional utveckling är förstås också mycket mer än EU:s särskilda regionalfond, men så här i inledningen av förhandlingarna är det en av huvudfrågorna för norra Sverige, i ett i övrigt överlag ganska väl avvägt paket. Givetvis önskar regionen att erhålla minst samma nivåer för investeringar i regional utveckling som idag, men givet att inte minst Sverige driver frågan om en lägre EU-budget så hårt så lär de föreslagna minskningarna på i runda tal 10% vara svåra att förändra. Utmaningen ligger snarare i om det i förhandlingen blir ännu större neddragningar. För många regioner inklusive norra Sverige är EU:s regionalfond det som finns för att bygga kapacitet där samverkan mellan samhälle, näringsliv och akademi idag göra att universiteten är med på den internationella arenan, turismnäringen kunnat samla sig i gemensamma paket som växer så det knakar och regionerna är uppkopplade med bredband i stora delar.

Många andra frågor att också nu följa framåt förstås

Bland de andra frågor som är viktiga att följa är till exempel att den extra gleshetsallokeringen därtill nu också är socialfond till nästan en fjärdedel, mot att tidigare enkom ha varit regionalfondsmedel. Socialfonden, kallad ESF+, är tänkt att vara EU:s instrument för att stötta den nya sociala pelaren och bidra till arbetskraftsrörlighet, integration och inte minst regional kompetensutveckling. Om regionalfonden bidrar till att bygga regional kapacitet för konkurrenskraft så stöttar socialfonden regional kompetensutveckling för att möta de behov som den nya arbetsmarknaden lokalt och regionalt efterfrågar. Kompetensförsörjningen är en av norra Sveriges största utmaningar och hittills har möjligheterna att regionalt investera i att möta det varit väldigt litet då socialfonden är ett nationellt och inte regionalt program i Sverige. EU-kommissionen har lyssnat på det och en utmaning är därför att nu verkligen få makt och möjlighet över det särskilda stödet till norra Sverige även inom ESF+. Det är i mycket en nationell fråga mer än EU-relaterad, men givetvis av största vikt att framåt följa på också EU-arenan, så att det är medel som verkligen kan bidra till norra Sveriges behov av kompetenssatsningar.

På samma sätt är det med frågan om att Landsbygdsutvecklingsprogrammet, som kunnat ge stöd till landsbygdsutvecklingen också i norra Sverige inklusive bredband i de mest glesbefolkade områdena, som blir allt mer av ett jordbrukarstöd snarare än landsbygdsprogram i förslagen och det är förstås inte lika relevant för glesbygdsområden med lite jordbruk. Europaparlamentet tycks nu i alla fall vara överens om att Landsbygdsutvecklingsdelarna skall tillbaka in under det gemensamma regionalpolitiska paraplyet och det är positivt, men frågan är om det också förändrar något i sak vilket är av vikt att bevaka för att även i framtiden kunna bidra till utvecklingssatsningar och samverkan i Norrlands inland inte minst. Det kopplar även till EU-kommissionens strävan efter att i regionalpolitiken överlag arbeta mer med så kallade integrerade territoriella strategier för att med stöd från olika fonder och program bidra till att utveckla ett lokalsamhälle eller en stad i regi av aktörerna själva, i enlighet med det som kallas LEADER inom landsbygdsutvecklingsfonden och som handlar om att i lokal samverkan ges medel att utveckla ett samhälle eller en bygd. Det bygger på att sätta de lokala och regionala behoven och perspektiven i centrum för samlade utvecklingssatsningar och frågan är om hur det skall formas i de olika regionerna i samspel med nationell nivå. Det gäller att börja förbereda det redan nu för att i så fall verkligen kunna vara på plats inför den nya programperioden.

Inom det så kallade Interreg, programmen för utbyte mellan regioner över landsgränser och över hela Europa, sker därtill några större förändringar i förslagen, såsom att de idag många och delvis överlappande programområdena över olika geografier slås samman så att för Östersjön blir det exempelvis ett enda program och därtill ett samlat gränsprogram på för svensk del utmed finska gränsen respektive ett för den norska gränsen (där det också i nuläget finns osäkerheter om Norges fortsatta engagemang från statlig nivå kan sägas). Farhågan är att det nära och lokala utbyte som är över exempelvis Kvarken försvåras med större programgeografier som har en tendens att bli mer nationellt styrda därtill. På regional nivå, men även i många länder, finns invändningar mot detta, samtidigt som EU-kommissionen driver hårt att med mindre pengar behöver det till en bättre samordning och en effektivare organisation och att inget hindrar att nuvarande samarbeten fortsätter för det. Därtill kan i framtiden även de vanliga regionalfondspengarna i större utsträckning än i dag användas för samverkan över gränser och rentav till aktiviteter fullt ut i en annan region om så önskas, för att från EU-kommissionen uppmuntra till mer sådan gränsöverskridande samverkan runtom i hela EU som är ett av sammanhållningspolitikens stora mervärden. Det nya som EU-kommissionen särskilt trycker på är att mellan regionerna samverka kring det som kallas smart specialisering för att ge mer gemensam kraft och inte bara att varje region för sig fokuserar på sina styrkor för att skapa egen tillväxt och att det då för norra Sveriges är något som också exempelvis NSPA kan dra fördel av för det gemensamma arbetet framåt.

Sist kan också nämnas vikten av att överlag bidra till att de regionala perspektiven är utgångspunkten i EU:s regionalpolitik. Det kan synas självklart, men medan Europaparlamentet håller fast vid det så är det många medlemsländer som vill ha mer nationell styrning och inte därtill tvingas föra dialog med regionerna om utformningen av de olika regionala programmen som stipuleras genom de så kallade partnerskapsöverenskommelser i dialog mellan nationell nivå, regionerna och EU, som EU-kommissionen föreslår. I detta ligger också tankarna om att den årliga uppföljningen inom ramen för EU:s övergripande makroekonomiska ordning, där ländernas arbete för att ha en ekonomi i balans och insatser för hållbar tillväxt följs upp från EU:s sida, också skall omfatta regionalpolitiken. Det kan å ena sidan öka regionernas roll för EU:s utveckling om det verkligen fångar de olika regionernas arbete och förutsättningar och bidrag till hela EU med stöd från EU, men det kan å andra sidan också innebära att regionalpolitiken blir mer av rent nationell politik. Det är process som nu går rasande fort då kopplingen till EU:s så kallade ekonomiska termin skall sjösättas redan nästa år för att vara en del av underlagen för den kommande programmeringen och de regionala prioriteringarna med stöd av EU:s fonder och program för nästa programperiod.

Det finns förstås mycket mer i dessa omfattande paket av olika regleringar för sammanhållningspolitiken och andra politikområden som det lär finnas anledning att återkomma till allteftersom förhandlingarna fortgår med de många fallgropar som finns på vägen, men också faktiskt möjligheter att få till något som också beaktar en hel del av det som nuvarande program brottas med, som att de är krångliga och byråkratiska och inte ger utrymme för den flexibilitet som är önskvärd. På det området har EU-kommissionen absolut lyssnat. Frågan är om förhandlingarna och därefter omtolkningen i de nationella processerna klarar av att bibehålla den ansatsen fullt ut. Det återstår att se, liksom så mycket annat.

/Mikael Janson

Läs mer om EU-kommissionens budgetförslag ”post-2020” 

Läs mer om EU-kommissionens förslag för sammanhållningspolitiken 

Läs mer om NSPA-seminariet i Europaparlamentet om regionalpolitiken 

Läs mer om den sociala pelaren

Läs mer om NSPA:s möte med EU-kommissionen om deras förslag 

Läs om lanseringen av OECD-studien för EFNS