Den 14 september, i samband med att EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll sitt årliga tal om ”State of the Union”, presenterade EU-kommissionen sin halvtidsöversyn av innevarande budgetperiod 2014-2020 med omfattande förslag på revideringar av gällande lagar och regler. De kriser EU har att hantera tillsammans med en ovilja från medlemsländerna att skjuta till nya medel för att hantera dem gör att mycket fokus ligger på att omfördela de marginaler som finns inom givna ramar samt att inte minst inom EU:s regionalpolitiska fonder ändra i regelverk och inriktning för ökad flexibilitet i syfte att enklare kunna styra om i dem samt använda mer av låneinstrument och överlag förenklat handhavande för att nå bättre nytta och resultat i det ekonomiska och sociala omställningsarbetet i Europa.

Enligt EU:s regleringar skall EU-kommissionen ta fram underlag för beslut av revideringar av liggande sjuårsbudget 2014-2020. Även om allt de facto ännu inte är på plats från besluten precis före årsskiftet 2014 efter då långa och intensiva förhandlingar om den innevarande budgetperioden och det ännu mindre finns särskilt mycket uppföljningar och analyser att gå på avseende det som är igång, så innebär kravet på en sådan halvtidsöversyn att EU-kommissionen senast under 2016 måste komma med de underlagen för beslut om förändringar i halvtid av programperioden, det vill säga 2017.

Omfattande lagstiftningspaket för budgetförändringar i tiden

Det är också det tillfälle den nuvarande EU-kommissionen har för att göra förändringar i budgeten, eftersom den tillsattes efter besluten om nuvarande budget var fattade och lämnar sitt femåriga mandat innan besluten inför nästa period post 2020 tas. De stora utmaningar EU står inför såsom förra årets flyktingvåg har också skyndat på behovet av att göra förändringar. Samma dag som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll sitt årliga ”State of the Union”-tal i Europaparlamentet den 14 september presenterades därför också halvtidsöversynen med förslag på förändringar i budgeten. Förändringar som syftar till omfördelningar och förändrade regleringar inom existerande budgetramar eftersom de i grunden fortsatt ligger fast enligt det som förhandlades fram av länderna när ramverket för budgetperioden 2014—2020 antogs, utöver de mer tekniska justeringar som görs årligen.

Det är ett omfattande paket om 250 sidor plus bilagor med olika förslag på justeringar och förändringar. Avsikten är att de efter förhandlingar i Ministerrådet och Europaparlamentet skall kunna beslutas om för att börja gälla från och med årsskiftet 2017. Det Slovakiska ordförandeskapet i EU har detta som en av sina prioriteringar och att rentav kunna få igenom lagstiftningspaketet tidigare än så. Det beror i sin tur på om Europaparlamentet kan behandla förslagen och nå en enighet med Ministerrådet om det inom stipulerad tid. Mycket handlar om rent tekniska justeringar, men det finns också politiska dimensioner där det finns olika uppfattningar mellan länderna och i parlamentet, samtidigt som strävan till att göra nödvändiga förändringar så snabbt som möjligt är stark. Till det kommer att EU-kommissionen aviserar att ytterligare löpande justeringar kan bli aktuella i de befintliga programmen när mer handfasta uppföljningar och analyser av vad de levererar finns framme. Eftersom Storbritannien inte ännu lämnat in sin utträdesansökan ur EU finns därtill i nuläget inte heller några kalkyler på vad det betyder för EU och därmed inga konkreta förändringar kopplat till det.

Det som Juncker i sitt tal framförallt tryckte på var att nu fördubbla EFSI, den så kallade ”Junckerfonden”, som syftar till att med EU-medel som katalysator via den Europeiska Investeringsbanken, EIB, öka investeringstakten runtom i Europa. Därtill förlängs insatserna till unga utan arbete och föreslås utökade möjligheter att investera i internetuppkoppling för alla medborgare i hela Europa samt inte minst satsas det mer på EU:s yttre gränser i syfte att bistå länder i arbetet med flyktingströmmarna och skapa fonder som kan bistå länderna med stora migrationsströmmar i regionerna utanför EU men även en motsvarande krisfond för EU-länderna. För att hantera detta och kunna styra om medel i befintliga budgetramar ligger mycket fokus i förslagen på att kunna omfördela och använda resurser som ännu inte nyttjats och i nuvarande regleringar ligger ”inlåsta” inom sina nuvarande budgetområden, i kombination med ekonomiska kontroll- och styrmekanismer för att tillförsäkra resurser för förändrade behov över tid.

Mycket fokus på EU:s regionalpolitiska instrument

En stor del av halvtidsöversynen handlar om åtgärder inom EU:s regionalpolitik, sammanhållningspolitiken med sina struktur- och investeringsfonder, ESIF, såsom regionalfonden, socialfonden och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det följer dels av att dessa står för en stor del, c:a en tredjedel, av EU:s samlade budget som i sin tur utgör ungefär 1% av EU-ländernas samlade BNI, dels de diskussioner som följt i spåren av de stora i grunden globala problem EU står med att hantera utan tillskott av nya resurser från medlemsländerna och därmed den diskussion som redan är igång om hur EU:s regionalpolitik skall utformas efter 2020.

Några huvudpunkter som kan lyftas fram i de förslag som nu ligger för ESIF är:

-          Fokus på förenkling i hanteringen av fonderna och programmen för att underlätta för brukarna och skapa mer nytta med dem och där det förs en diskussion om att i regioner med relativt lite EU-medel också ytterligare minska den administrativa bördan vad gäller redovisningskrav med mera och i högre grad att det sköts på nationell nivå utan EU:s överbyggnad. En stor del handlar om att i högre grad arbeta med schabloner och klumpsummor istället för redovisning euro för euro och förenklingar i sådant som upphandlingskrav och hantering av statsstödsregler och de instrument för samfondslösningar, ”joint-action-plans”, som infördes denna programperiod med möjligheter för medborgarna att ha ett större ord med i laget om hur medlen används. Det talas också om ”en gemensam fond” och det skall då tolkas som att alla de olika fonder och program som finns i ännu högre grad skall omfattas av ett och samma regelverk istället för dagens olika regelverk för varje fond separat. Även om det inför den här programperioden infördes ett gemensamt ramverk så vill EU-kommissionen nu utveckla och renodla det ytterligare, inklusive ökad möjlighet till samordning mellan de rent regionalt och nationellt administrerade fonderna och de av EU administrerade olika centrala sektorsprogrammen och fonderna.

-          Ökad flexibilitet i fonderna och programmen och med det menas i grunden att de i högre grad skall kunna styras om till att prioritera olika insatser utifrån hur verkligheten förändras. I grunden handlar det om att när flyktingkrisen uppstod så hängde de möjliga åtgärderna med stöd av EU:s regionala och sociala utvecklingsfonder inte med anses det. Exakt vad det betyder och vem som beslutar om omprioriteringar av investeringsprioriteringar är en fråga för tolkning om vilken roll EU centralt, de enskilda staterna respektive de regionalt programansvariga kommer att spela, som lär bli en fortsatt diskussion inför de kommande besluten om det. Det sägs dock att det även införs ökade möjligheter till omförhandlingar och justeringar i de så kallade partnerskapsöverenskommelserna mellan EU och varje medlemsstat som sätter ramarna för de olika regionala utvecklingsprogrammen och det kopplar till att många av de överenskommelserna inte i realiteten speglar utformningen av programmen som det utvecklats eller den inriktning som finns anledning att styra om i dem utifrån de nya regleringar som föreslås enligt vad EU-kommissionen säger.  

-          Ytterligare tryck på att leverera resultat och kunna visa på resultat i de insatser som görs och det diskuteras rentav möjligheten att i högre grad som en del av förenklingsarbetet också ge bidrag till projekt och insatser när de nått uppställda mål snarare än att betala ut baserat på de löpande faktiska kostnader som redovisas. Det är en möjlighet som införs och enligt EU-kommissionen är det en väg man öppnar utifrån en önskan om för framtiden få prövat möjligheterna för sådana ersättningsmodeller.

-          Tydligare koppling mellan de olika fonderna och programmen till den så kallade Europeiska terminen och regleringarna, som är EU:s årliga cykel för ekonomisk uppföljning och rekommendationer för åtgärder i de olika länderna i syfte att för EU som helhet upprätthålla en sund ekonomisk balans och tillväxt med fokus på strukturomvandling på de områden och i de länder och regioner där ekonomin sackar efter. Det är som det framställs, den metod som är tänkt att göra länken mellan EU och de enskilda fonderna och programmen på lokal och regional nivå rakare och tydligare, framför EU:s tillväxtstrategi, den så kallade Europa 2020-strategin, som i arbetet med denna programperiod i mycket var grunden för den tematiska koncentration och annat som fördes in för att styra de regionala insatserna mot EU:s gemensamma prioriteringar. Kopplat till det förtydligas också struktur- och investeringsfondernas syfte till att där det krävs bidra till verklig regional strukturomvandling och att bygga administrativ kapacitet för att hantera sådana processer.

-          Sist men inte minst, av det som särskilt kan lyftas fram, är ökad integration och möjlighet att växla upp de traditionella fonderna och programmen med den nya EFSI-fonden, Europeiska  fonden för strategiska investeringar. Det är egentligen inte en fond utan ett låneinstrument för att från EU:s sida öka investeringstakten i form av såddkapital till nya  och små företag samt möjligheter att få mer och billigare riskvilliga lån till större projekt som annars inte skulle bli av. Genom de medlen som en grundpott kan också annat kapital lockas att bidra är tanken och genom att även kunna fylla på med sådana finansiella instrument utöver de rena projektbidragen från exempelvis regionalfonden kan finansieringslösningar skapas som ger mer för pengarna från EU totalt sett. Genom förändringar i regleringarna i exempelvis undantag i kraven på upphandling av finansiellt stöd när det kommer till EFSI-medel, så är strävan att kunna öka andelen lån relativt direkta bidrag. 

/Mikael Janson

Läs sammanfattningen av halvtidsöversynen här

Läs mer inklusive hela förslaget med bilagor här

Läs även senaste "State of Play" om framtidens regionalpolitik i EU